Mammor, se hit! | Gabriella Joss
gabriellajoss

Gabriella Joss

Annons

Mammor, se hit!

Jag har varit ifrån Jason i en dag som max. Då har han varit med pappa F och det har gått jättebra. Det var nog mest jag som tog illa av det och saknade mini efter bara någon timme. Kände mig halv och kände att något saknades under hela dagen. Hade en sådan klump i magen och bestämde mig för att det var sista gången jag var ifrån honom så länge medan han är så liten.

Nu är det så att har det har kommit upp en grej i höst som jag så gärna vill åka på MEN det tar emot i hela kroppen att lämna mitt barn – trots att han har en lika nära relation till sin pappa som han har till mig. Som ni vet så är ju vår situation lite speciell och vi har varit hemma med Jason båda två sedan han var helt nyfödd. F har alltså spenderat exakt lika mycket tid med honom som jag har. Dom är jättetighta och pappa kan göra precis allt som jag kan. Trösta, ge trygghet, kärlek och närhet. Jag har lämnat Jason till F måååånga gånger men då har det bara rört sig om ett par timmar (utöver Stockholmsdagen) och det har gått SÅ bra. Han är verkligen världens bästa pappa! Nu menar jag förresten inte att bägge föräldrarna inte kan stå barnet lika nära trots att en av föräldrarna är borta om dagarna på jobb! Vill passa på att förtydliga det. Vill mest bara ge en bild av vår situation och skriva hur vi har det. Men som ni förstår så är pappa precis lika aktiv som jag. Ingen av oss är liksom “huvudföräldern” och detta trots att jag ammar.

Hur som helst! Vad tycker ni? Kan en mamma resa ifrån sin bebis i en vecka? Läste runt lite på nätet (såklart, haha) och fick väldigt delade meningar. Vissa skrev att det absolut inte är godtagbart att en mamma lämnar sitt barn i en vecka medan andra skrev att man självklart ska unna sig att komma iväg och att bebisen självklart kan spendera tid med sin pappa. Iallafall om pappan och bebisen har en lika trygg relation som bebisen och mamman. Många skrev att barnet kan få psykiska problem av att en trygghet i deras liv försvinner medan andra skrev att det är nonsens och att “ingen hade ifrågasatt att en pappa reser iväg i en vecka från sitt barn”. Det kan jag i och för sig hålla med om.. Man ser ju pappor överallt som är borta i flera veckor medan en mamma är dålig bara hon lämnar hemmet för att gå till frisören. Varför egentligen? Vi har från dag ett varit överens om att vi vill vara lika viktiga för vår son och så har det kommit att bli också. Det är jag glad och tacksam för och att se deras relation gör mig knäsvag. Jason finner verkligen så mycket trygghet i sin pappa – precis som jag gör.

Men ja, hur som! Vad tycker ni? För mig känns det faktiskt fel. Det tar emot. Varför? Jag är rädd att Jason ska glömma mig, att jag ska “ärra” honom för livet och att han ska känna sig ensam och lämnad. F pushar mig att åka och förklarar gång på gång för mig att han och Jason klarar sig utmärkt, att vi kan prata på skype varje kväll och att han kan göra precis allt som jag kan förutom att amma.

Amningen då! Frågorna är så många där med. Vi tänkte ju övergå mer och mer till vanlig mat och målet är ju att amningen bara ska vara en liten komplettering till den “vanliga” maten när han är mot året. Men ja.. Vad tror ni? Har ni erfarna mamas där ute några tips eller råd att dela med er av? Kan ju också tillägga att vi veckan innan jag åker är utomlands hela familjen och då kanske bröstet behövs som tröst och trygghet (på grund av att vi inte befinner oss i hemmiljö)? Ja.. Jag vet inte. Blir ju svårt att klippa av direkt efter det. Många frågor och funderingar, tankar och samvetskval. Men det hör väl till när man är mamma som jag har förstått.

Om jag åker så är det i september och Jason är då nästan 11 månader. Hur hade ni gjort? Jag hör ju tyvärr inte till den gruppen av mammor som tycker att det är “skönt” att vara ifrån sitt barn ett tag för att få vila. Inte ännu iallafall! Jag vill vara med honom dygnet runt och efter en timme utan honom svider hela hjärtat efter att få krama om honom och lukta på hans gosiga huvud. Men ja.. Detta är något jag V E R K L I G E N vill komma iväg på. Tror faktiskt ärligt att det hade blivit mest jobbigt för mig om jag åkte, hehe. Vill gärna höra era åsikter. Dela med er i kommentarsfältet, det hade betytt mycket för mig. Erfarenheter, tankar, ja allt! Kommentera <3

Skapa en blogg på Vimedbarn.se du också, klicka här! Och du har väl inte missat topplistorna, klicka här!
Kommentarer
gabriellajoss

Kommentera

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
  1. Anna

    Åh låter verkligen som något man kan grubbla ihjäl sig över! Har en liten kille som nyss blev ett år & tanken på att åka ifrån honom ens ett dygn gör mig gråtfärdig trots att vår lilla har en superfin relation till sin pappa. Om du är redo mentalt så tror jag absolut inte att det är några problem! Min bästa väninna och hennes man var nyligen iväg i tio dagar och lämnade då sina två små, (den yngsta 13 månader) hos sin farmor o farfar under tiden & det gick kanon! Själv hade jag inte fixat det, men för dem var detta rätt =) vill bara passa på att tipsa lite om amningen dock! Det blir inte alltid som man tänkt sig, vilket jag fått erfara Tänkte amma tills mini var ett år och sen skulle vi nog vara färdiga eftersom han äter mat o så, men “schi” fick jag Vi har trappat ner så vi bara ammar morgon och kväll (och eventuellt natt) men detta har tagit tid för honom att acceptera & nu hoppas jag att han går med på att sluta helt tills i slutet på juni när jag börjat jobba, men är nästan osäker på att han kommer gå med på det. Ursäkta att detta blev väldigt långt och rörigt men hoppas du kan få ut något av det i alla fall Tror i alla fall att det kommer funka kanon, men som sagt kan vara värt att trappa ner amningen i riktigt god tid tack för en superfin och inspirerande blogg

    1. gabriellajoss
      gabriellajoss

      Åh snutten då <3 förstår dig till fullo! Tror inte jag är redo heller egentligen men känner samtidigt att denna chans kanske inte kommer komma framöver då F kanske jobbar och vi har fler barn eller liknande.. Nu passade det ju så bra så får chansa och köra 🙂 KRAM fina du och tack för fina ord och alla dina tips och erfarenheter du delade med dig av <3

  2. Karin p

    Vad kul att du kommer iväg! Heja Fjodor och Jason, det kommer gå toppen! Jag ville egentligen bara säga att du är supergrym på att svara på kommentarer. Känns som att du är en av få som går in helhjärtat och inkluderar dina läsare. Ha en fin kväll <3

    1. gabriellajoss
      gabriellajoss

      Jaa, det ska bli så kul!! 🙂 TACK underbara du<3 det känns så viktigt för mig att göra det då ni tar er tid att kommentera. Självklart ska jag svara då!! 🙂 KRAM och detsamma<3

  3. bella

    Tycker absolut att du ska åka! Han har ju faktist en pappa som mer än gärna är med honom, och det tror jag är viktigt för din man också 🙂 Åk och ha kul, förstå lyckan och kärleken att få komma hem till din familj efter resan!

  4. Vanja, gravid med första barnet

    Jag tycker att det är upp till var och en beroende på hur situationen ser ut och hur mycket man är bekväm med. Om det var jag, och mitt barn hade lika stor teygghet i pappan som i mig, och jag själv var bekväm med det så hade jag nog åkt. Barnet glömmer en inte på en vecka! 🙂 Och så länge barnet är tryggt med pappan så kommer det inte skada eller ärra heller, tror jag 🙂

  5. Sarah

    Min mamma åkte i väg så när min lillebror var ungefär 1 år. Mjölken sinade ju Bort på henne så om du fortfarande vill amma är ett tips att pumpa när du är där. 🙂

    1. gabriellajoss
      gabriellajoss

      Åh förstår! Jaa, det får jag nog göra 🙂 Om jag inte hinner sluta helt innan, kram <3

  6. Linn

    Känner du att det känns bra stt åka så åk. Jason kommer klara sig hur bra som helst med sin pappa. Min sambo är iväg länge och mycket med sitt jobb och vår son och jag har det hur mysigt som helst. Sen blir han glad när pappa kommer hem igen. Han är snart 11 månader.

    Jag personligen hade nog inte klarat av att lämna honom en vecka, men om du gör det så tycker jag att du ska göra det. Du är inte en sämre mamma för det. 🙂

  7. Louise

    Min dotter är 11 månader och jag hade inte åkt bort 1 vecka, det är för länge. Hon är ju som en kroppsdel! Jag har varit borta från henne 1 natt som mest. Kommer vara borta 2 nätter i rad i juni. 3 nätter är nog vad jag max skulle klara av.

  8. Jane

    Hej! Angående detta att lämna skrutten borta är ju så olika: har vänner som gjort så ett antal gånger under barnens första år då till mor och farföräldrar och det har ju gått bra, sen är alla olika jag har endast lämnat mina barn till mina föräldrar 2 ggr de är när nr 2 och nr 3 föddes Min man har aldrig haft barnen själv över natten vet att jag inte hade trivts med det nu är dom såpass täta 3,1,5 å 2 mån så har inte Direk haft behöv av att vara borta så mycket från någon av dom förutom när dom andra fötts då Nu är han såpass liten så då känns det värre än vad det kanske är ☺️ Var ifrån min första dotter på en konsert i 3 timmar när hon var 6 mån ville bara att den skulle ta slut så jag kunde få åka hem haha, gör de som känns bäst det känner du absolut bäst själv!

    Angående amningen jag helammande första dottern till 8 mån hon hatade mat men plötsligt ville hon bara ha mat och allt föll sig naturligt, dottern nr 2 helammade jag samma 7 mån för hon älskade mat fast jag försökte amma så åt hon sig så mätt på mat så tillslut slog hon bort bröstet när man försökte ☺️ Nu får vi se hur det kommer gå med lilla pojken han känns redan väldigt mammig jämförelse med tjejerna så kanske blir längre men det gör ju inget har velat ha täta barn innan och inte blivit gravid så länge jag ammat utan alltid 2v efter amningen har det blivit syskon ☺️ Nu är vi dock klara Fast dom är för underbara dom små liven ❤️ Lycka till

    1. gabriellajoss
      gabriellajoss

      Tack snälla för att du delade med dig av dina erfarenheter. Hoppas på att Jason också ska vilja sluta själv så att jag inte behöver ta bort det ifrån honom.. Vet inte om jag skulle klara av det då han är så himla tuttglad och man ser hur mycket bröstet betyder för honom 🙂 STOR kram fina du!<3<3

  9. Evelina

    Hej! Tack för en kanon blogg som jag läser varje dag!
    Jag är mamma till en liten tjej på drygt 4 månader. Promenader är ju något som vi går ofta och då lyssnar jag på Pampers podd barnvagnspromenader. Där pratar Louis Hallin (googla) barnexpert och psykoterapeft plus en kvinna till om allt mellan himmel och jord som rör barn. Folk skickar in frågor som de sedan diskuterar. I dom första avsnitten pratar de lite om att lämna sina barn och hur det påverkar barnet i olika åldrar. Kan verkligen rekomendera alla mammor att lyssna på denna podd eftersom det mesta blir lite av en ögonöppnare och man får en annan syn på vissa saker när hon förklarar problem utifrån barnets perspektiv!

    Kolla in dena via podcaster om du har en iPhone!

    Tack igen för en grym blogg!

  10. June

    Hei!
    Har selv tre barn,siste født 27.12.15,som jeg ammer fremdeles. De to eldste har jeg ammet til de var godt over ett år. Dersom du fortsatt ammer så ville jeg valgt å ikke reise. Dette fordi ammingen er jo så mye mer enn “å bare gi mat”. Det er jo kos og nærhet på et helt spesielt nivå<3 Utover det så tror jeg absolutt at Jason har det like bra sammen med sin pappa,men akkurat dette med amming gjør jo at man blir litt fastlåst. Jeg bruker å tenke at man ammer en svært liten del av sitt liv og den tiden får man aldri tilbake,så nyt det så lenge du kan,plutselig er de klare for å begynne på skolen <3
    Stor klem

  11. Anita

    Alltså Gabriella. Du får faktiskt ge din och din sons relation lite mer respekt än “nej han kommer å glömma dig å han kommer å hata dig å va sur”. Och det gäller er andra också som slänger ut sådana kommentarer , då har antagligen något annat gått snett och det är inget ni behöver slänga på Gabriella. Jag vet att att band mellan ett barn och en mor är väldigt starkt , den är naturlig, stark och lika självklar som att himlen är blå. Och därför kan inget rubba detta bandet OM det är friskt. Att du ska åka iväg en vecka på jobb eller seminarium eller ens semester är en del av livet , jobbet man valt eller vad det nu än kan vara , precis som allt annat. Du är varken taskig mot Jason eller dig själv. Att åka gör dig inte till en mindre bra mamma och att stanna gör dig inte till en bättre mamma. Att vara bra föräldrar är det ni två gör varje dag mot varandra och mot Jason. Detta är ingen “belöning-straff” situation att folk anser man måste belöna sig själv för att vara förälder eller straffa sitt barn för att göra något för sin egen skull. Det finns inget som pekar på något mellan er relation kommer gå snett , lika mycket som Jason utvecklas och lär sig nytt behöver du likaså. Mammor som tror detta leder till någon sorts trauma för barnen behöver jobba på och bli tryggare i sin mamma roll och låta bli att projicera sin osäkerhet genom att predika vad som är bra för andras barn. Både för din och din familjs skull. Du får lita på att du är trygg i din mammaroll och att F är trygg i sin pappa roll. Ett barns första månader framåt första året är i ständig rörelse med flera olika intryck om dagen , tidsuppfattningen är inte som din , din ena vecka tror du kommer kännas lång och du kommer sakna ihjäl honom osv. För honom är det en del av hans utveckling och hans lilla äventyr. Du säger att du verkligen vill åka , så åk! Jag förstår inte riktigt varför mammor tror att ens barn ska ha ensamrätt på att göra en glad (även om det är den största källan till lycka, men man får faktist ha annat ovkså , som typ fina naglar! ). Varför ska man behöva höra “nej men GUD inte behöver du väl deta å detta nu när du har ditt barn”. Allt från gå till frissan tikl att jobba.. Du har rätt att göra annat som gör dig glad och du vet vart dina egna och din familjs gränser går o utgår från det, det är inget som påverkar Jason dåligt. Du har rätt att få utforska jobbet världen och samhället om inget annat så gör det dig bara gladare. Mamma till Jason + Fjodor+ Göra något man verkligen vill= ännu gladare Gabriella. Och det är sådant Jason kommer känna av. /mvh dotter till föräldrar som pluggade till läkare samtidigt som de tog hand om mig och som hade världens bästa barndom TROTS att mamma var borta någon gång och pappa någon gång . Det ni!

    1. Anita

      Justja! Folk som skriver “kan inte Jason följa med” det blir nog bara jobbigt för honom. Åka flygplan , det kommer antagligen vara varmt och miljö/lukter/tidszoner han inte är van vid. Den omställningen blir nog jobbigare för honom än att du är borta men han fortfarande är i sin safe zone hemma där allt är bekant med sin pappa. Att sakna ÄR HELT NORMALT. tror mest det handlar om att du vill känna ro när du väl gör något sådant som mamma. ❤❤

      1. gabriellajoss
        gabriellajoss

        Jaa, jag tänker också så! Speciell när vi precis har varit utomlands <3 STOR kram fina du och tack för peppen <3

    2. gabriellajoss
      gabriellajoss

      TAAAACK för peppen fina du!! Jättebra kommentar som tryggade mig i mitt beslut om att åka. TACK!! Och ha en underbar kväll <3 kramar <3

  12. Rebecka

    Jag tycker du helt klart kan åka, för som du skriver så har F lika bra relation till Jason som du. Det skulle va annat om du hade bättre relation för då skulle nog Jason påverkas mer. Här hemma så har jag och vår Hugo bättre relation än Hugo och Markus, detta beror på att Markus och borta och jobbar. Så jag skulle inte kunna åka bort i en vecka, det skulle bli “dåligt” om man kan skriva så, för alla tre men det är ju hur det ser ut med våra relationer med varandra. Men i slutändan så måste du känna hur det känns för dig! Känns det bra och du inte mår dåligt av tanken att åka så ska du göra det, om det inte gör det, bara det minsta, så mår ni nog bättre alla tre av att stanna hemma! Älskar din blogg btw, den är väldigt inspererande!

    1. gabriellajoss
      gabriellajoss

      Men ellerhur! 🙂 TACK för din pepp fina du! Betyder så mycket för mig. STOR kram och tack för fina ord också. Blir så glad! Hoppas din helg varit bra 🙂 <3

  13. Sara

    (OBS lång kommentar)

    Jag tycker att du ska åka. För mig så slutar inte mitt liv bara för att jag har valt att skaffa barn. Nu har jag inte hunnit med att göra något “själv” sen lilleman kom. Någon här ovanför skrev att man måste bortprioritera sig själv (så tolkade jag kommentaren) när man får barn. Varför? Du blir ju en bättre förälder om du får tanka batterierna ibland.

    Jag tror inte att Jason kommer få men för livet. Det kanske finns forskning på detta, men nja. Jag vet inte. Hur kommer det sig att det går bra för barn som lever med separerade föräldrar?

    I min värld är båda föräldrarna lika viktiga. Någon skrev att mamman var nr ett, typ. Fast barn som lever med två pappor? Är dom också ärrade för livet, för att dom inte växer upp med personen som födde fram dom? Tror inte det.

    Ingen ifråga sätter pappor. Typ aldrig. Varför? Vi mammor är så jävla duktiga på att predika och kasta skit på varandra.

    I många andra länder börjar ju föräldrarna jobba efter bara några månader! Ni ska ju vara hemma i tre-fyra år. Jason kommer inte ta skada av att du reser iväg, det är jag övertygad om!

    Tänk om något skulle hända dig, att du t ex hamnar på sjukhus imorgon. Och måste vara där i tre veckor. Är inte det lite samma sak. Bara det att du reser iväg utomlands till hösten. Vi vet aldrig vad livet har att erbjuda.

    MEN om du inte kommer kunna slappna och koppla av, så kanske det inte är värt det.

    Vi kommer dock bara att ångra de saker vi INTE gjort när vi blir äldre. Om vi ens får bli gammla (ja, jag vet. positiv jag är ;-))

    Jag säger kör, bara kör! Nu blev det en himla konstig kommentar. Men vill få sagt såå mycket.

    Kram fina du!

  14. Maria

    Jag är ganska säker på att Jason inte kommer komma ihåg när han blir större att du ens varit iväg, och som du säger han har en super bra relation till sin pappa. Ingen hade tyckt det var ett problem ifall Fjodor åkt iväg så tycker inte det ska vara ett att du åker heller. Men du måste känna att det är okey för dig, det är som du säger förmodligen mest du som “lider” av det haha 🙂 det är bara du och F som faktiskt kan svara på ifall det är okey, tycker F att det är okej så varför inte? Han är lika trygg med pappa som dig 🙂 mitt tips är, Åk Gabriella, bara åk och njut! F & Jason kommer ha en rolig pappa son vecka och får en utvilad och peppad mamma/fru 🙂

    1. gabriellajoss
      gabriellajoss

      Tror att du har helt rätt <3 och ja, dom lär ha det jättebra. Mest jag som kommer att lida 😉 STOR kram <3

  15. Nathalie

    Jag har en son som blir 9 månader nu den 6 maj, och den 15e maj åker jag på en tjej lång weekend i 5 dagar. Pappa och pojken ska öva inför pappas pappaledighet som startar i juni 🙂
    Och jag VET att det kommer att gå bra. Han värnar om pojkens trygghet och behov av kärlek precis lika mycket som mig!

    Vi bor i Norge och har inte samma möjligheter till att förlänga mammaledigheten. Man är hemma med barn i 59 veckor. Och därtill så måste pappan ha 10 utav dom veckorna 🙂

    Det jag ville säga är att du borde göra och unna dig själv det du vill, och ge pappa och Jason egentid 😉 winwin. Kram.

    1. gabriellajoss
      gabriellajoss

      Åh så underbart det låter!! 🙂 <3 Skönt att du känner så <3 stor kram fina du och ja du har så rätt 😉

  16. Marissa Almqvist

    Tror det blir lite för mycket omställning för Jason, först utomlands 1 vecka och sen försvinner mamma i 1 vecka direkt efter det. Jag vet inte vad du ska på som är viktigare än ditt barn, men finns det ingen möjlighet att Fjodor och Jason kan följa med då? Jag skulle inte kunna vara ifrån mitt barn i 1 vecka.

  17. Sandra

    Vet inte om mina tankar betyder något eftersom jag inte har barn själv ännu o alltså ingen erfarenhet.. Men håller iaf med dig att det är sjukt att man har så stor skillnad i hur man ser på om pappa vs mamma är iväg från barnet osv. Spontant så tycker jag att du borde åka 🙂 Du vill ju givetvis inte vara ifrån han men ifall ni hade haft möjlighet att prova en helg först när du inte är så långt bort för att se hur J reagerar kanske det skulle hjälpa både som träning o för att lugna ditt mammahjärta lite ? <3 Så tryggt o bra att J trivs lika bra med er båda !

  18. Elin

    Finns det inte möjlighet att F och J följer med dit du ska men liksom sysselsätter sig själva om dagarna/bor på annat hotell eller dylikt, (om det var en tjejerna som du nämnde här uppe) men så de fortfarande finns inom räckhåll! Det skulle jag känna var en väldig trygghet. ☺️ Gå på magkänsla. Jag har ännu inga barn så kan inte uttala mig om det, vet bara att sommaren jag och min sambo träffades (4 år sedan) åkte jag på “partyresa” till Cypern precis när vi var sådär nykära, resan var bokad sedan länge med tjejkompisar, men jag kunde inte alls njuta av det då jag bara ville vara med honom. Fick panik när jag kom fram och ba “nu är jag fast här i 7 dagar”. Men det är ju en helt annan erfarenhet förstås och hur jag fungerar. Men är väldigt familjekär precis som du. Gå på magkänsla <3

  19. En till mamma

    Hej! Det längsta jag har varit iväg från mitt barn är tre dygn och han är snart tre år gammal. Första gången var han nästan 1 1/2 år och jag våndades men det gick bättre än jag trott. Men han var reserverad när jag kom tillbaka och klart det kändes i hjärtat. Såhär tänker jag – min gräns går vid tre dygn längre än så känner jag är för länge att vara ifrån ett litet barn. Gäller både mig som mamma och pappan till mitt barn! En vecka känns för länge och då har jag en äldre son än vad du har och jag vet att många säkert tycker vi är löjliga och hönsiga föräldrar! Men jag tror att ett litet barn kan må dåligt inombords om mamma& pappa är borta många dagar och kanske känna en inre stress utan att det syns utanpå. Som jag känner så att åka iväg en vecka med kompisar eller så något som tillhör mitt gamla liv innan jag blev mamma. Nu vill jag vara nära sonen så mycket jag kan❤️Ibland tycker jag att folk hetsar mammor& pappor till att ha egentid och det är så bra etc. Känns nästan lite “fult” att inte känns behovet av att åka iväg? Jag tycker verkligen du ska känns efter i ditt hjärta hur du känner. Vill verkligen inte ge dig dåligt samvete! Du frågade efter åsikter och jag skrev ärligt hur jag tänker:) kram på dig!

  20. Karin

    Jag åkte till New York i en vecka när min bebis var 7månader. Hon var hemma hos mormor&morfar och hade de hur bra som helst. Vart dock ledsen när jag kom hem. Det gick över. Sen var de som vi aldrig vart i från varandra! Åk, de kommer gå bra!

  21. elin

    Lita på din magkänsla:) men ja kan hu dela m mej om att ALLA barn e olika. Mitt första barn bestämde bara när det var 11m att det inte skulle amma mer, från att ha älskat mina boobies till att bara rata dom å digga mat enbart. Mitt andra barn äter mat som en häst ( har nyligen fyllt 1år) älskar fortfarande boobies, dock har jag själv trappar ner till 1amning/dag =morgonmyset:-) jag ska snart börja jobba och min sambo ska vara hemma med våra barn så då känns det som ett naturligt steg. Det jag vill ha sagt är väl att mkt kan förändras på några månader, kanske även din känsla av att inte kunna va “ifrån”, å allt e OK:)

  22. Josefine

    Min son är född i juli och jag har hittils varit borta 1-2 nätter ca 5 ggr, och då har han varit hemma med pappan. I augusti ska jag till Kroatien 1 vecka med ett tjejgäng så jag förstår din situation. Självklart känns det lite jobbigt även för mig men jag vet att min son har det bra med sin pappa. Jag har aldrig farit iväg med ett tjejgäng så jag tänker åka och mår inte dåligt för det. Det är bara du som känner om det är okej för er eller inte att va borta men så länge det är en stabil situation man lämnar barnet i så tycker jag att det inte ska vara några problem. Kramar till dig och din familj

  23. Allis

    Nu är jag inte en mamma men har läst om barns anknytning till föräldrarna på högskola och kan berätta att det verkligen inte kommer påverka honom alls på lång sikt, han kommer såklart att sakna dig lite men kommer inte alls få några sorts psykiska problem eller så. Och det kommer inte påverka eran anknytning på några sätt. Det som kan påverka och ge er en otrygg anknytning är ifall du skulle vara borta länge flera gånger i månaden under lång tid. Du kan verkligen åka ifrån din lille en vecka! 🙂

  24. Agneta

    Jag tror man måste gå efter sin egna magkänsla och situation. Min gosse är sju år och jag kan inte ännu tänka mig att vara utan honom en hel vecka.
    Alla gör vad som passar dem men jag hade personligen aldrig varit utan min 11-månaders ens två dagar.
    Jag tror att när tiden närmar sig så finner du vad som då känns ok för dig!
    Kram!

  25. Evelina

    Kan inte Jason och F följa med? Bo på samma hotell eller något i närheten? Tänker mest för din egen skull. Du kanske får världens hemlängtan efter två dagar. Jason kommer klara sig jättebra hemma med F . Men kommer du klara en hel vecka utan Jason?
    Är det en resa som du kommer ångra att du inte åkte på om två-tre år ? Eller finns det chans att åka senare?
    Läste att du skrivit att dom antagligen skulle få ganska tråkigt om dom följde med men om det är till ett varmare land så är det väl aldrig fel med sol, bad och god mat (sen kanske F kan “offra” sig och ha lite tråkigt så du slipper få världens ångest av att vara borta en vecka?)

  26. Moa

    Känner som någon annan sa, att detta är ett sätt att övertyga dig själv om att det är okej att åka. Tänkte spalta upp mina åsikter kring detta (har en liten kille på två månader hemma).

    1. F är ju en lika bra förälder som du (påpekar flera gånger i inlägget och som sagt, det är ju hans pappa) – alltså lämnas grabben inte vind för våg utan har en stabil punkt även utan dig (ledsen om det låter hårt, men så är det ju).
    2. Att ni är utomlands veckan innan behöver ju inte betyda att det inte ska gå att klippa amningen veckan efter – det beror ju helt på hur mycket du väljer att amma den veckan och hur du väljer att göra efteråt. (Tänker att han kan tröstas på andra sätt än bröstet – F tröstar honom ju utan bröstet redan nu?)
    3. Du vill åka. Bara för att man blivit mamma behöver man inte sluta göra saker som man själv vill, måste och mår bra av. (Återigen, han är med sin pappa, – han kommer inte lida.)
    4. Den enda som möjligtvis kommer “lida”är du – skype finns och du kan se lillgrabben flera gånger per dag om du behöver.
    5. J kommer inte glömma dig för att du är borta en vecka. Det finns föräldrar som är borta veckor i sträck, jobb på oljerigg, militärer, jobbresor eller andra alternativ. Dessa barn lider knappast av det resten av sitt liv eller ens de veckor där föräldern är borta.
    6. J kommer inte bli “ärrad för livet”, han kommer med största sannolikhet inte minnas att du var borta en vecka innan han ens blivit ett år.
    7. Du hade ALDRIG tyckt att F var en dålig förälder om han åkt bort. Eller hur? Du hade tyckt att han var värd resan om det var något han ville göra. Det tycker han att du är också.
    8. Det kan finnas en bonus i att vara borta (även om du inte känner ett behov av att vara borta från J), du kommer hem fylld med energi för att du gjort något roligt (antar jag?). Plus att du och F kommer ha en massa nytt att prata om (även om ni inte “sliter på varandra” kan nya infallsvinklar vara kul i vardagen).
    9. ÅK, ingen tycker att du är en sämre mamma för att du gör det. Ingen. (Om någon gör det så ligger problemet där och inte hos dig.).

    End of novel.

  27. Linnéa

    Precis som de flesta andra har skrivit så är det självklart ett val som är upp till dig. Du måste ju känna att det känns rätt för dig och din familj:) Men jag tror inte att Jason tar någon skada av det, och han kan ju givetvis ha det fantastiskt med sin pappa i en vecka. Dessutom kan det ju faktiskt vara nyttigt att göra saker på egen hand ibland och vara ifrån sin familj för ett tag. 🙂
    Tips är att skriva en lista med för- och nackdelar på båda alternativen, då brukar man ganska snabbt kunna se vad som lockar mest 😉 Kram! <3

  28. Linda

    Jag har en 11 månader gammal son (imorgon hihi) Om jag sätter in mig i din situation så förstår jag dig helt och hållet! Men…vår son ammar mest till kvällen nu och är ju egenligen inte i behov av amningen för närings skull utan den täcks av den “riktiga” maten som han äter under dagtid. Min sambo och jag har också varit hemma tillsammans under hela tiden så jag skulle kanske tänka ÅK…. Din son varken glömmer eller vill ha en ny mamma. Tack för en trevlig blogg

  29. Sandra

    Jag tror att det kommer att gå jättebra, Jason verkar ju känna lika stor trygghet med er båda och speciellt eftersom din man varit hemma och lika delaktig sedan födseln. Ni blir ju båda primära anknytningspersoner även om mamma blir lite större i och med amning och liknande.

    Min man jobbar inom försvaret och kommer eventuellt behöva åka på utlandstjänst och vi har diskuterat detta väldigt mycket då vi har en liten dotter. Många av hans kollegor som varit på utlandstjänst (ofta i ca 6 månader) säger att det är lättast strax före barnet är ett år då en viktig anknytning redan är skapad (den grundläggande), de kommer heller inte att minnas när de blir äldre. Visst, de kan bli lite avvaktande vid hemkomst men många gånger har det visat att de äldre barnen tar det hårdare i och med en helt annan förståelse. Det finns ju väldigt bra sätt att hålla kontakten idag med skype och liknande.

    Ni ska göra som ni själva känner är bäst då ni känner och vet vad som är bäst för just ert barn! Allt fungerar ju olika för olika individer.

    Ha en underbar helg! 🙂

    1. gabriellajoss
      gabriellajoss

      Tack för en peppande kommentar fina du <3 du har helt rätt i det du skriver och jag lämnar ju trots allt honom med hans PAPPA och inte en släkting eller annat (vilket såklart inte heller är fel om man känner att det går). KRAM och detsamma <3 🙂

  30. Steffi

    Tycker verkligen inte att du ska ha dåligt samvete osv bara för att du lämnar Jason med sin pappa. Det är bara bra och nyttigt för deras relation som redan nu verkar ha en bra relation liksom, så varför inte?
    Det är bara du som lider i det stora hela tror jag, inte Jason.
    Stå på dig och ta dig tid att få lite egentid oxå! Kram kram!

  31. Sofia

    Hej! Jag är inte mamma riiiktigt än, men jag tar mig friheten att svara ändå (gravid i vecka 18) <3 Jag inser nu när jag skriver att det här kommer låta rätt löjligt, men jag skulle aldrig kunna åka ifrån min partner i en vecka. I höstas när jag var hemma hos mina föräldrar i Stockholm och hälsade på dem (bor på Gotland egentligen) och skulle sova utan Jonny höll jag på att GÅ SÖNDER och han kände det samma. Nu vet jag ju att någon gång kommer vi behöva sova på skilda håll igen, men jag skulle inte utsätta oss för det "frivilligt" och jag kan tänka mig att det blir ännu värre när man har en liten bebis också. Hur du ska göra kan jag inte svara på, det är något ni som familj måste komma överens om tillsammans men det var väldigt intressant att läsa andras kommentarer, alla är så kloka! Och gud vad nyfiken jag blir på vad du eventuellt ska göra! Kram!

    1. gabriellajoss
      gabriellajoss

      Förstår dig fina du <3 Jamen visst är dom! Alla som hänger här inne på bloggen är i överlag riktigt kloka 🙂 Därför jag ber om råd här hihi 😉 KRAM och grattis till graviditeten <3

  32. Sanna

    Jag har själv inga barn men diskuterade faktiskt just det här med min egen mamma i veckan. Hon sa att många pratar om att barnet kan gå bakåt i utvecklingen om mamman åker bort, men hon själv åkte iväg på en veckas semester när jag var runt året. När hon kom tillbaka hade jag lärt mig gå, så det var absolut inget som gick bakåt i utvecklingen 🙂 så vill peppa dig till att åka iväg! Kram!

    1. gabriellajoss
      gabriellajoss

      Men åh så underbart! 🙂 Ja,jag tror inte heller att det är någon fara 😉 KRAM och tack för peppen <3

  33. V

    Jag var ifrån min son i fyra dagar när han var 1år och en vecka gammal. Det va dom värsta dagarna i mitt liv. Saknade ihjäl mig och skulle aldrig göra det igen. Inte ens nu när han är tre år så skulle jag vilja lämna honom en vecka 🙁

  34. Cathrin

    En vecka är ju väldigt lång tid. För en bebis är det ju en evighet nästan. De har ju iofs svårt med begreppen sen och vänta också, hehe. Går det inte att lösa att Fjodor och Jason följer med på ett hörn? Det hade ju varit den bästa lösningen kan jag tycka. Äta kakan och ha den kvar. Klart att när du kommer hem igen så tar det nog inte många dagar förrän ni återanknytit och livet går vidare. Han lär ju inte få några men av det med tanke på att ni båda verkar vara närvarande och kärleksfulla föräldrar. Är ju bara en parentes i era liv tillsammans.

    Det enda egentliga rådet jag ska ge är väl att gå på DIN magkänsla. Det brukar bli bäst då.

    1. gabriellajoss
      gabriellajoss

      Jo, det skulle jag ju kunna men det är en “träningsresa”/”äventyrsresa” vilket gör att det blir lite tråkigt för dom att bara hänga där.. Förhoppningsvis kanske det går bra ändå, det är ju trots allt hans pappa och det är så kort tid ändå om man ser det stora hela. Ska ju vara hemma med honom i flera år efter det då vi tänkte vänta med förskola <3 kramar <3

  35. Kara

    Hej,
    Du gör precis som du känner för. Men ett tips är att träna vara ifrån honom innan du åker iväg om du bestämmer dig för att göra det.
    Sov över hos en kompis nån gång innan. Så både du och han tränar på att vara ifrån varandra.
    Sen kan du alltid lämna kläder som luktar dig som han kan sova med så han har din lukt nära även fast du inte finns där personligen. Och som så många har påpekat så finns det skype!
    Du kommer komma på en bra lösning.
    Lycka till!

    1. gabriellajoss
      gabriellajoss

      Tack snälla för tips och ja,d et finns ju skype <3 ska se till att lämna saker efter mig som luktar just MIG <3 kramar <3

  36. Trebarnsmamma

    Läs på om anknytning tycker jag. Runt 12 mån är en känslig tid. Själv hade jag aldrig lämnat mina barn så länge när de är så små. De har ingen aning om varför mamma plötsligt försvinner och vem vet han kanske är inne i en mammig period då? Sånt kan alltid ändra sig. Vi kan tro att det går bra men vem vet vad som händer i barnens huvud? De kan inte direkt berätta för oss i den åldern. Jag tror dock att det inte kommer skada honom på sikt men gör det det hela bra för det? Nä det tror jag inte. Så här tänker jag och det kanske går emot det du vill höra men du har fått så mycket pushande kommentarer som jag hoppas väger upp i så fall 🙂 Förstår att det inte är ett lätt beslut för dig.

  37. Lindha

    Jag tillhör den kategorin som tycker det är skönt att få komma hemifrån ibland. Vi har haft barnvakt färgskala många gånger av både farmor, mormor, faster, farbror och moster.

    För MIG personligen är det viktigt att hinna få sakna barnen, samla ny energi. Och komma hem som en ny, glad människa.

    Är det något du verkligen vill så tycker jag du absolut ska åka, MEN, och det är ett ganska viktigt men, bara om du känner att du vill i hela kroppen.
    Det kommer inte funka om du får ångest för att du är borta från Jason eller liknande. Då kommer du inte njuta av tiden ändå.

    Jag kan lova dig att våra barn ( snart 4 år och lillasyster på 6,5 månad) absolut INTE har lidit av att ha annan familj hos sig när vi varit iväg. Snarare tvärtom, dem har en fin relation och vår stora dotter Julia känner stor trygghet hos de andra fsmiljemedlemmarna.

    1. gabriellajoss
      gabriellajoss

      Förstår dig! <3 Du har så rätt! Man blir ju en bättre förälder när man får ladda batterierna! <3 Stor kram och tack för peppen 🙂 <3

  38. Victoria

    Hej! Jag jobbar på förskola och det finns barn som börjar där redan när dom är 12 månader. Det innebär alltså att föräldrarna lämnar sina barn där många timmar per dag.. Det är kärleksfulla föräldrar, och barnen älskar sina föräldrar lika mycket ändå och det är inget som ärrar barnen. Dom utvecklas och mår bra ändå! Sammanslaget alla dessa timmar är föräldrarna borta massor mer än en vecka, men såklart över en längre tid. Tänker att det är “allvarligare” i så fall. Med detta sagt menar jag att det inte kommer att ärra Jason för livet om du åker en vecka. Du är ju världens mest kärleksfulla mamma, erat band finns kvar när du kommer hem igen 🙂 om det är något du verkligen vill åka på tycker jag att du ska göra det, men du måste ju känna efter själv, hur DU kommer att må om du åker iväg! Hoppas du kommer fram till rätt beslut. Kram! <3

  39. Isabell

    Jag tror personligen inte det skulle påverka er relation mer än kanske att han skulle vara lite extra pappakär de första dagarna när du kommer hem igen. En vecka är ju så kort tid när man slår ut det på ett år 🙂

    Men tror dock att jag själv skulle ha väldigt svårt att göra det.. Hade nog saknat honom alldeles för mycket! Vår kille är född i september -15 så de är ganska jämngamla 🙂 Självklart beror det ju dock på varför man åker och hur mycket det betyder för en själv. Det är ju inte hela världen, det är väl bara det att mammahjärtat ska klara av det haha 🙂

    1. gabriellajoss
      gabriellajoss

      Jaa, förhoppningsvis blir det så <3 Känner också att det är så kort tid i det stora hela 🙂 <3 Stor kram och JA det är ju mammahjärtat som skulle gå sönder helt tror jag. Han skulle klara sig utmärkt med sin pappa <3

  40. Andrea

    Det är ett svårt ämne. Samtidigt som det finns en press på oss kvinnor att vi ska ge upp oss själva så fort vi får barn tycker jag att det idag finns en press på att vi måste lämna ifrån oss barnen tidigt och att det annars är vårt fel att jämställdheten inte har kommit längre. Du säger att det antagligen skulle vara jobbigare för dig än för Jason, men dina känslor är ju också viktiga. Det är ju inte ohälsosamt eller konstigt att du inte vill vara utan din bebis en vecka, så om du känner att det blir för jobbigt för dig även om killarna skulle ha en toppenvecka hemma tycker jag inte att du ska ha dåligt samvete över att tacka nej. Om du däremot vill åka så borde du heller inte ha dåligt samvete eftersom du lämnar Jason med en person han känner sig 100% trygg med.

    När det gäller amningen får du känna efter vad som är rätt för dig. Om du känner att ca 1 års amning räcker för dig personligen så är det självklart inget fel med att sluta i samband med resan. Eller känner du kanske att man “ska” sluta amma senast runt ettårsdagen för att det är normen? Känns det rätt för er att amma lite längre? Det är bara att känna efter.

    Om jag skulle åka skulle jag ha valt att fasa in ersättning innan både för att slippa pumpa stup i kvarten och för att barn under 1 som inte ammas bör få i sig ca 500 ml ersättning om dagen. Det handlar om att de innan dess inte kan ta upp all näring de behöver från “vanlig” mat oavsett hur mycket de äter.

    Min personliga erfarenhet av amning och resor är att amning är ovärderligt under flygresor. Små barn är känsligare för tryckskillnader än vuxna, men när man ammar släpper trycket i öronen och det blir mindre obehagligt för barnet. Självklart funkar det lika bra med napp eller vattenflaska om barnet tar det, men min son har aldrig tagit napp och vill aldrig dricka vatten när han inte är törstig, så det beror ju på 🙂

    Lycka till och hoppas att du kommer fram till rätt beslut för just dig!

  41. Jessica

    Många måste ju lämna barnet på förskolan när de fyllt 1 år. Och då många timmar/dag.
    Så varför kan inte du som mamma unna dig att åka iväg.? Pappa klarar det där galant!
    Sen är det ju en annan sak att man saknar sitt barn och hur vore det om man inte gjorde det?!
    Gå på din magkänsla.
    Jag började jobba när vår äldsta var 10 månader då tog Papa över!

  42. Laura

    Hej Gabriella!
    Jag är mamma till Emil (nästan 3 år) och Marcel (fyller 1 år den 11juli). När vår första barn var bara 3 månader, åkte vi alla tillsammans till Malta för en vecka. Det gick jättebra! Vi åkte till Kroatien med båda barn när yngst var bara 3 månader. Det gick jättebra också. Nu vi tänker att åka till Italien i juli men barnen ska stanna hos farmor och farfar. Jag tycker att det är bra att barnen ibland stannar hos granne och föräldrar får vila och bara vara med varandra för en liten stund. 🙂

  43. Caroline

    Hej. Jag har en son som är 5 månader. Jag har sen hab var 3 månader jobbat lite extra vid behov. Han har då varit med sin pappa och han har aldrig visat sig sur eller så. 🙂 han har precis som det låter för er en lika trygg relation till sin pappa som till mig. 🙂 Jag ska om några veckor åka på en shoppingweekend med mina systrar och kommer vara borta i tre dagar och två nätter. Känns ju såklart lite, det kan jag inte förneka! Men jag är 100% säker på att han har det precis lika bra hos sin pappa som hos mig. Vi är ju båda föräldrar. 🙂 så för oss funkar det bra! 🙂 tänk så många barn som har föräldrar med delad vårdnad? Känn efter vad som känns bäst. 🙂 vill man inte är det helt förståeligt 🙂 åker du kommer det säkert att gå bra med en så lugn o trygg pappa! 🙂

    1. gabriellajoss
      gabriellajoss

      Kommer att gå jättebra!! 🙂 <3 och självklart kommer han att ha det toppen hos sin pappa <3 precis som du säger så är det många som har varannan vecka redan från tidig ålder så detta bör ju gå jättebra då han annars har konstant tillgång till oss båda, kram <3

  44. Theres

    Förstår din vånda absolut, att vara ifrån den viktigaste människan i ens liv är hemskt. Så jag delar med mig av egen erfarenhet och så får du fundera vidare.
    Jag ammade min första son i 9 månader, det var han som “valde” att sluta, själv hade jag gärna fortsatt men vanlig mat blev mer intressant. Han ammade sista gången på sin 9 månaders dag som också var dag ett på en utlandssemester i 14 dagar. Det gick hur bra som helst att inte amma och samtidigt vara utanför hemmets trygga vrå.
    Ni två är hans trygghet och ni är ju med på resan ❤

    Vidare angående att lämna honom en vecka. Min åsikt är att om du känner att du klarar det så åker du. Jason kommer helt säkert att sakna dig men också helt säkert inte känna sig övergiven. Att känna saknad är en viktig del i utvecklingen tror jag, alltså inget farligt så länge man har en trygg grund att stå på.
    Mitt längsta “vara ifrån mitt barn” är 3 dagar. Det är fruktansvärt och jag grät massor av att få bilder hemifrån. Dock så hade sonen det hur bra som helst med sin pappa, det vara bara jag som mådde dåligt. Första gången jag var borta över natten var han ca 12 månader.

    Hoppas mitt svar gav dig något Gabriella. Du kommer att ta rätt beslut oavsett! Kram

    1. gabriellajoss
      gabriellajoss

      Tack snälla du för att du delade med dig av tankar och erfarenheter <3 betyder jättemycket för mig 🙂 <3 Förstår dig.. Kommer nog jag också att göra 🙁 stor kram underbara du <3

  45. i

    Nu vet jag inte vad det är du ska åka på. Jag antar atr det är nåt jobbrelaterat. I så fall är det kanske nåt som tryggar er framtid ekonomiskt så att du kan vara hemma med Jason längre. Sen tkr jag att man måste få vara nåt mer än mamma om man behöver det. Det är bra för den egna personliga utvecklingen och borde därmed även bra för barnets välmående, tror jag iaf men jag är ingen expert. Sen tkr jag som du säger att mkt ansvar läggs på oss mammor. Sverige ska ju vara ett rätt jämställt land men jag vet inte om jag tkr att vi är bättre på det än många andra länder. Jag vill inte råda dig till varken det ena eller andra men jag tkr iaf att du ska släppa skuldkänslan om du väljer att åka. Den ändrar ingenting. ☺

    1. gabriellajoss
      gabriellajoss

      Nej, det är inte ekonomiskt utan en resa som jag hade tyckt var så rolig! 🙂 <3 Du har helt rätt! Tycker det är hemskt att många är så fast i gamla tankebanor om att mamman är hemsk om hon lämnar hemmet. Kram <3

      1. I

        Nu har jag läst kommentarerna Gabriella. Jag måste säga att jag blir rätt irriterad på vissa kommentarer som folk skriver. Vet inte om det är amningshormonerna som gör mig så upprörd haha… men allvarligt alltså? Försöker folk att ge dig skuldkänslor genom att skriva “tänk om han blir sjuk” osv. Känns nästan som att det inte bara är pekpinnar/omtanke utan även lite avundsjuka bakom vissa kommentarer. Så. Var bara tvungen att skriva av mig. Ha en fortsatt fin dag! <3

        1. gabriellajoss
          gabriellajoss

          Ja så kan det ju såklart vara <3 Man får försöka läsa allt med en nypa salt och sedan fatta beslutet på sin egna magkänsla <3 STOR kram och detsamma vackra du 🙂 <3

  46. Carolin Johansson.

    Vill du åka så åk ❤️. Klart han klarar sig med pappa F som du skriver :), han glömmer inte bort dig :). Du åker på en resa de handlar om 1 vecka (förstår såklart du kommer sakna ihjäl dig hihi ), en sak e väl om du var borta var och varannan vecka men de e du ju inte . Men ska du amma så kan de ju bli tufft om han e tuttig av sig, han kanske vill sluta innan de vet man ju inte :), Vincent sluta vid ca 8 månader av sig själv :). Så då kanske du ska fundera på ang amningen innan ni reser en del trappar ju ner andra slutar tvärt e så olika :), men de där löser ni ❤️. Kram på dig <3

    1. gabriellajoss
      gabriellajoss

      TACK fina du 🙂 <3 Jaaa, jag kommer verkligen sakna ihjäl mig! Hoppas att han vill sluta av sig själv innan! Tror det finns en chans till det då han åt lite puré och mat nyss och bara vräkte i sig! Han älskar mat 😀 Så kul att han gör det!! 🙂 <3 Tack och stor kram <3<3

  47. Cajsa

    Jag har inga barn så kan inte uttala mig om saknaden till dem men när jag var liten 6 månader till typ 1.5 år var min mamma borta en del (studier och arbete). Någon dag då och då och någon vecka ett par gånger om året. Min pappa tog då alltså hand om mig. Jag har en helt fantastisk relation till båda mina föräldrar och har haft under alla år. Jag tror att en del i att jag så trygg i mig själv idag har sin grund i bland annat det. Mina föräldrar pratar båda om att jag “blev bästis med alla” när jag var liten. Sov hos kompisar och kusiner när jag var 3 år utan problem. Var vi på resa höll jag guiden i handen efter 5 minuter. Det jag vill säga är la att det “blir folk av oss med” 🙂 På något sätt kanske bra att “utmana” sitt barn att kunna känna trygghet till andra än sig själv? Framför allt utmana sig själv! Lyssna på ditt hjärta men glöm inte vad hjärnan säger också! Vad säger din logik? På F och Js relation verkar det som att de hade haft en fantastisk vecka. Massa kramar, tycker så mycket om att läsa din blogg! <3

    1. gabriellajoss
      gabriellajoss

      Tack snälla du för peppande ord!! 🙂 <3 Låter ju jättebra! <3 Tack fina du och TACK för så fina ord också. Tusen kramar <3

  48. Mikaela

    Det är ju bara du som kan bestämma hur du gör men jag skulle läsa på av trovärdiga källor hur barnet kan påverkas. Jag skulle läsa på om anknytning då nya studier visat på att barn är som mest känsliga vid 12 månaders ålder.

  49. Erika

    Vi har pojkar i samma ålder. Vår Jamie är 2 veckor äldre än Jason. Alla har tjatat på mig hur viktigt det är med egentid, jag själv har fått mjölkstockning varje gång jag varit ifrån honom pga stressen jag känt över att vara ifrån honom. Jag vill inte vara ifrån honom alls och känner inget behov av det. Jag förstår ditt dilemma och bara du kan känna vad som är bäst för er. Men Jason verkar ha det så himla bra med sin pappa så han kommer inte ta någon skada av att vara med honom och han kommer heller inte glömma dig. Det är nog snarare hur Du känner som är problemet 🙂 det låter ju som att du verkligen vill åka. Jag har varit sjukskriven i 3 veckor nu och har varit tvungen att lämna över ansvaret mer till pappan och i början var det sjukt jobbigt för mig att släppa kontrollen men inte har min son lidit av det. Snarare tvärtom då han får en piggare mamma. Strunta i alla kommentarer om vad man bör och inte bör göra som mamma, som du skrev är det ju ok för pappan att resa bort, vet inte varför det är så egentligen… Gör det som känns bäst för er!

    1. gabriellajoss
      gabriellajoss

      Förstår fina du <3 Fick också mjölkstockning när jag var borta i Stockholm utan honom! <3 Ja, jag tror precis som dig att det är mig det sitter i mest <3 Tack snälla för peppande ord och stora kramar <3

  50. Anna

    Om du känner någon form av rädsla att åka. Är det då värt resan? Om det är magkänslan eller rädslan som spökar är kanske svårt att avgöra nu (?) om något händer eller om något går fel, är det då värt det att leva med skuldkänslorna/följderna ? Det är några frågor som är viktiga att”leva” med tror jag. Tror det finns en anledning till att vi har x antal dagar till föräldraledighet och att mamman är så mycket viktigare än vad vi tror. Vi bär på barnen i 9 mån och sen är vi med våra barn dygnet runt första månaderna. Tror inte att det går att jämföra med en papparelation riktigt, hur fin och nära relation dem än har.

    Önskar Lycka till med erat beslut

  51. Ida

    Om det är något du verkligen göra tycker jag absolut du ska åka! Du ska inte behöva ha dåligt samvete för att du vill åka iväg på något, som sagt det är ju okej att pappor åker utan att någon tycker det är märkvärdigt. Du och Jason har en så pass bra relation så tror absolut inte Jason kommer bli ” ärrad ” av det, och han har ju en lika fin relation till sin pappa :). Även fast det såklart är jobbigt att vara ifrån sin familj kanske kan va skönt att komma iväg på något eget eller vad man ska säga? Att få göra något man längtat efter och verkligen vill göra 🙂 är helt säker på att det kommer bli bra oavsett hur du gör och ni är helt underbara föräldrar till er son !❤️

    1. gabriellajoss
      gabriellajoss

      Tack snälla du för peppen! 🙂 <3 Betyder jättemycket för mig att du tog dig tiden att kommentera! KRAM <3

  52. Sahar

    Förstår precis vad du menar! Nu handlar det väl inte om det är rätt eller fel av dig att åka utan din magkänsla och eran relation. Jag hade heller inte kunnat med att lämna min son en hel vecka (även om jag hade gjort det hade det inte vart fel av mig som mamma). Man är inte redo känslomässigt helt enkelt och det ska man ta varsamt. Tycker inte du ska tvinga iväg dig om din magkänsla säger annat. Min son är 14 månader och än idag kan jag inte lämna honom mer än en dag. Respektera dina mammakänslor och vad hjärtat säger. Finns det inte möjlighet för pappa och Jason att följa med? Vet också att vid 8 månader fram till ett år får barnen separationsångest och kan även plötsligt bli rädda för främlingar även mormor morfar osv. En viktig utvecklingsstadie att känna till om det är något du tror på. Följ som sagt magkänslan den finns där av en anledning. Vi alla har olika sätt är tänka och du gör det som känns rätt för dig och din son! Lycka till!

  53. Ida sandberg

    Förstår att du känner en klump i magen och du kommer absolut och sakna dina killar hemma, MEN i september när lilleman är 11 mån kan det vara skönt för dig att komma iväg och få vara själv, du kommer komma hem fulladdad med energi och kärlek till grabbarna.. 🙂
    Jag har en liten hemma som är 8 mån och det tar emot och lämna honom (jobbar helger) men varje gång man kommer hem är man full av längtan o kärlek så man blir på något sätt en “bättre” mamma med massvis av ny kärlek.. Unna dig ett par dagar, du kommer inte ångra dig och skulle det bli för jobbigt så tror jag att en snabb hemresa går att ordna.. Hoppas det går bta, lycka till..

    1. gabriellajoss
      gabriellajoss

      Ja, det är ju helt sant 🙂 Tänker lite så jag med! Det är ju ändå några månader bort.. 🙂 TACK för peppen underbara du, kram <3

  54. Carolina

    Förstår verkligen hur du tänker kring detta, jag är också första gångs mamma till en son i ungefär samma ålder som Jason.

    Jag tycker du kan åka utav att ha dåligt samvete, han har ju en toppen pappa och dagarna kommer nog gå så himla fort och sen är du hemma igen! Som du säger, det är nog bara du måt dåligt över det, jason komma ha det så bra och du med hoppas jag 🙂

    Förstår att det måste vara svårt besult speciellt när det är första barnet, man är som fastklistrad i sin älskling. Jag har bara vart ifrån min son 9 timmar med det gick så fort !

    Jag har svårt att lämna honom till någon annan i familjen om både jag och pappan ska bort, bara någon timme. Får panik och tänker hela tiden hur han har det, nu har det bara hänt en gång och det var då vi var iväg och åt middag i 1-1,5 timme men ändå.
    Men då jag lämnat honom hemma med pappan själv är jag helt lugn och avslappnad för jag vet att det går bra och att han är världens bästa pappa till vår son och dom går ihop så bra tillsammans.

    Och det gör ju jason med sin pappa också så det kommer gå så bra! Sen att ni skypar kommer nog dämpa saknaden pyttelite iallafall 🙂

    Lycka till hur du än väljer att göra 🙂 finns inga rätt eller fel tycker jag

    1. Carolina

      Sen om du vill fortsätta amma litegranna så kanske det går att pumpa ut när du är borta? För att hålla igång produktionen tänkte jag

    2. gabriellajoss
      gabriellajoss

      Jaa, jag tänker lite samma sak! Att det är mest mig det sitter i. Vet att han kommer ha det SÅ bra med sin pappa 🙂 <3 I sin egna hemmiljö dessutom! 🙂 <3 Jaa, det är helt sjukt vad fäst man är vid sitt barn! <3 Man vill ha dom hos sig dygnet runt. Samma här! Är likadan som dig när det kommer till dig 🙂 <3 STOR kram fina du <3

  55. Petra

    Hej! Klart du kan åka. Det är nyttigt att få sakna lite tror jag. Och du har ju flera månader på dig att förbereda dig. Känns det dock inte rätt när det är dags, åk inte.
    Jag ska va ifrån min 5 månaders tjej ett dygn fr.o.m. Nu. Är jättenevös och vill typ gråta. Men jag känner samtidigt att jag behöver lite egentid.
    Det kommer ju gå skitbra. Papporna kan ju dom med 🙂

  56. Jessies Vardag - träning, stil, mammaliv -

    Åh så jobbigt dilemma!! Förstår att du är kluven. Jag personligen hade inte åkt så länge. Oliver är snart 14 månader och han är absolut inte redo att vara ifrån mig mer än Max två dagar. Provade nyligen men han vart riktigt stressad :/ Nu är alla barn olika och min pojke är ju mammegris, så alla har ju olika förutsättningar. Men jag personligen tycker en vecka är för lång tid för ett så litet barn. Och efter typ en dag ifrån njuter jag inte ens av min egentid, haha. Bara grinar efter mitt barn 😉 Men gör det som känns rätt för dig ♥️

  57. Sofia

    Hej!

    Har en bebis på ca 6-7 månader. Jag och pappan åkte iväg en hel helg och lämnade barnet hos en nära familjemedlem. Ska jag vara ärlig så tänkte jag inte ens tanken att han kommer må dåligt eller att jag kommer må dåligt. Vi kommer umgås och göra miljoner saker ihop hela livet och på något sätt tror jag att det är bra att liksom bara göra det. Göra saker man vill göra. Barnet är hos någon man litar på, hos någon barnet älskar och som älskar barnet.
    Inte en endaste gång fick vi uppdatering om att vi var saknade eller att barnet var ledsen. Allt gick jättebra och vi hade en äventyrlig helg!
    Jag är ingen psykolog eller hjärforskare men jag kan inte tänka mig att en bebis får men av att vara utan sin mamma 1 vecka. Det blir ju ingen traumatisk upplevelse.

    Kram och lycka till med ditt beslut!

  58. Marie J

    Det kommer definitivt inte vara Jason som tar mest stryk utan du. Som du skriver så åker många pappor bort utan problem så självklart kan du också göra det. Jag ammade inte när sonen var 11 månader utan jobbade då sedan 2 månader. Jag kan nog erkänna att jag också hade känt att det varit jobbigt att vara ifrån 1 vecka men Jason jommer ha det kanon med sin pappa. Första gången och enda gången som jag varit i från min son så länge var när han var 2.5 år och det är nu ett år sedan. Jag var då i New York med min mamma och syster och hade en fantastisk resa men oj vad jag längtade efter min Elliot. Nu har vi fått en dotter som är 6v och det känns otroligt avlägset att lämna dem en längre tid.

    1. gabriellajoss
      gabriellajoss

      Jag vet! Haha… Känner verkligen att det är JAG som kommer att lida om någon! Låter ju helt fantastiskt att få komma iväg så 🙂 men förstår din saknad 😉 KRAM <3

  59. Göteborgsmamman 25årig tvåbarnsmamma

    Jag har haft kompisar som åkt iväg på semester själva och lämnat barnen hemma. Jason är ju fortfarande med Fjodor – ni lämnar ju inte bort honom till någon annan. Han är ju lika trygg med Fjodor och jag tror faktiskt inte bebisar har någon tidsuppfattning så tidigt 🙂 Du kommer vara hemma innan han vet ordet av!
    Tänk på de länder som inte har lika lång föräldraledighet – de lämnar ju bort sina barn tidigare än vad vi gör i Sverige (om de inte är hemma obetalt osv då såklart) och de barnen klarar sig fint 😉
    Åk tycker jag. Den chansen kanske du inte får igen och då kommer Jason fråga varför du inte åkte när han blir äldre 😉
    Kram. <3

  60. Wendela

    Utan att jag vill göra någon upprörd eller ge dåligt samvete måste jag ändå säga att jag blir lite oroad över hur många som avfärdar detta och säger att Jason inte kommer påverkas alls. Risken är ganska stor att han kommer vara avig mot dig när du kommer tillbaka, troligtvis för att han känner sig sviken. Små barn har ingen tidsuppfattning och i hans värld vet han inte att du är borta för alltid? Den känslan av att känna sig sviken och lämnad (om han gör det) KAN då vara en återkommande känsla han lätt kan få senare i livet. Det kommer säkert inte påverka hans vardagliga liv, men det KAN bli så att han kommer känna övergivenhet lättare än om du inte skulle åka. Jag brukar alltid tänka ett barn som en vuxen, hur hade jag gjort då? Hur hade jag reagerat om de viktigaste personerna i mitt liv (min man och min son) hade försvunnit i en vecka och jag inte visste om och när de hade kommit tillbaka?

    Skriver som sagt inte detta för att ge dig eller någon annan dåligt samvete, utan jag ger mina tankar kring hur ett barn fungerar vilket jag har förstått efter många timmars terapi. Och om du åker så är det självklart bra att han är hemma hos sin pappa som han också är trygg med. Jag förstår hur du tänker. Jag funderar själv fram och tillbaka på hur vi ska göra i sommar då vi är bjudna på bröllop och vår son kommer vara 8 månader. Kram <3

    1. gabriellajoss
      gabriellajoss

      Tack snälla du för dina tankar och din kommentar <3 önskar er lycka till med beslutet kring bröllopet!! KRAM <3<3

  61. C.

    Nu är jag visserligen inte mamma själv haha, men det enda jag kan tänka på när jag läser detta inlägg är på föräldrar som är separerade? Vissa föräldrar lever ju skilda ända från det att barnen föds och har dem varannan vecka och det fungerar ju hur bra som helst, de barnen får inte men för livet! 🙂 Jason tror jag inte att du behöver oroa dig för, du skriver ju själv att att det antagligen varit jobbigast för dig själv de dagar du varit borta och så kommer det antagligen bli denna gången också, så länge du känner att du kommer må bra under tiden du är borta så tycker jag det bara är att du åker 😀

    1. gabriellajoss
      gabriellajoss

      Jamen visst är det så! 🙂 <3 Tack för peppen! Tror också det blir jobbigast för mig 😉 KRAM

  62. Simona

    Jag tycker att du ska åka 🙂 för de första är han äldre då och för de andra får du inte glömma DIG själv!!! Du är Fru Gabriella, mamma Gabriella! Men Du är “bara” Gabriella oxå glöm inte de 🙂
    Han kommer inte bli skadad av att du är borta lite!! De är jag hundra på !

  63. Moa

    Hej! Tror inte du behöver vara rädd för att skada Jason om du åker iväg, med tanke på att han har en god relation med sin pappa ❤️ Du får nog överväga vad som känns bäst för dig, kommer du ångra det längre fram om du inte åker? Tror du att du kan njuta av resan eller bara gå och grubbla på hur J har det? Du får nog helt gå på din magkänsla

  64. Elin

    Tips är att försöka hitta något om ämnet i t.ex. Barnvagnspromenader (podd), vet att de tagit upp ämnet men kommer inte ihåg resonemanget. Louise H som är med där är ju utbildad barnmorska och psykoterapeut.

    Du behöver iaf inte oroa dig för att han ska gå hemma och sakna dig, barn som är under ett år glömmer bort en så fort man försvinner (har med anknytning att göra). Han kommer alltså inte minnas att du ens finns när du är borta (weird but true). Däremot kommer han ju såklart känna igen dig när du kommer hem igen & det kan ju bli olika reaktioner såklart, men under tiden du är borta kommer du inte existera i hans värld.

    Min son är bara några dagar yngre än Jason, jag är borta lite stunder då & då, men skulle inte fixa att vara borta en vecka så tidigt, kanske när han är typ 1,5-2 möjligtvis. För att jag sj skulle sakna ihjäl mig. Men hade det varit ett grymt jobberbjudande eller annat väldigt viktigt så hade jag kanske tvingat mig till det.

    Helt ärligt så tror jag inte att det är det bästa för så små barn (pappor är fantastiska & jättebra också, men de har inte den biologiska samhörigheten som barn delar med mamman). MEN, väljer du att åka, så är jag ändå säker på att Jason kommer återhämta sig alldeles toppen! Du är ju så närvarande i övrigt för honom så det är nog inga problem, kanske blir tufft ett tag efter, men det lägger sig säkert ganska snabbt.

    Det finns inte möjlighet att åka & vara med på typ halva resan?

    Du får nog bara lyssna till dig själv. Jason kommer växa upp & bli en trygg liten kille hur du än väljer att göra 🙂

  65. Alex

    Såhär tänker jag, man kommer inte ihåg något från när man är så ung, så jag skulle tänka att barnet tar ingen skada (framförallt med ett sånt bra skyddsnät med pappan och familjen), däremot så kan ju denna grej vara något som stärker och låter dig växa som som individ vilket skulle vara jätte bra för både dig, din partner och ditt barn. Man får ju inte glömma att man är en egen individ också. Att du just känner så starkt för denna grej betyder ju att du kommer fundera kring vad som hänt om du väljer att inte gå, medans på hemmafronten vet du redan att alla är trygga. Även på detta sätt skulle du växa som individ att våga lämna barnet, att veta att dom klarar sig. Jag hade hellre åkt just en vecka i denna ålder medans dom fortfarande är så unga. Kram

    1. Alex

      Dessutom vill jag tillägga att min pappa ofta var på jobb resor när jag var yngre och vi tyckte det var jätte spännande och roligt för då fick vi nån liten present när han kom hem. Min lillebror tyckte alltid pappa var bäst även om vi nästan spenderade all vår tid med mamma! Det är min erfarenhet, att den förälder som är hemma mest och måste kanske tillrättavisa ibland eller laga mat som man inte tycker om blir mindre omtyckt, fast pappan som kommer hem lagom till nattningen är bäst! Så jag tror köp med en present till lillen om du åker (speciellt utomlands är ju perfekt!) jag kommer ihåg hur jag fantiserade om ställena dom hade varit om jag fick något exotiskt. Nu är din son ju fortfarande ung, men det är ju sånt han kan fantisera om sen när han blir äldre när han ser grejen. Men som sagt, tror att just hur detta låter dig växa som individ är största anledningen att just åka och låta dig själv ha kul och njuta!

  66. Hanna

    Åk!lättare sagt än gjort dock 🙂 Har en tös på snart sju månader och känner som du, jag vill vara med henne jämt, men börjar jobba deltid i augusti så måste vänja mig vid tanken art vara borta under hela dagar…hon är dessutom väldigt mammig 🙂 Att J är trygg med både sin pappa och mamma är ju underbart och att vara borta en vecka i höst tror jag absolut inte kommer sätta några spår hos honom, tänk vad mycket bus han kommer hitta på tillsammans med F 😀

    1. gabriellajoss
      gabriellajoss

      Jamen ellerhur 😉 <3 Förstår dig verkligen! Känner samma sak 😉 Jaa, jag försöker tänka så! Dom kommer att ha så roligt ihop <3 kramar

  67. Sanna

    Klart att du ska åka, J kommer inte att lida ett dugg av det. han har sin trygga pappa hemma hela tiden och att du är borta en vecka kommer absolut inte att ärra honom! Det där med amningen, jag vet inte hur mycket du ammar nu men nåt som jag märkte för mig var att så fort vi började minska på amningen och åt mer mat så tog mjölken slut ganska fort.. så vid 11 månader kanske han redan äter mycket mat och klarar sig bra utan amning. annars kan du kanske pumpa ur om han fortfarande behöver mjölken. risken som jag kan se är om han inte ammar så mycket runt där du ska åka och du ska vara borta en vecka att mjölken kommer minska drastisk.. men det är jag ingen expert på, bara spekulationer 🙂 tycker absolut att du ska åka om du vill det!

    1. gabriellajoss
      gabriellajoss

      TACK fina du <3 Jaa, jag hoppas att det ska vara så! Han fick lite mat nyss och GUD SÅ HAN ÅT!! Så han är ett litet matvrak 😉 Tror inte det blir några problem 🙂 TACK för peppen <3 kramar

  68. Maria

    Tänk först på om du har roligt utan honom en vecka med den klumpen? O andra sidan är det nyttigt för er båda för när det är dags för förskola och sånt. Han behöver också vara utan sina flräldar för att bli självständig. Dock inte under månad 7-10 då dom ha separations ångest. Men var ju inte då du skulle åka. Så försök lämna honom lite mer nu för att vänja honom lite i takt så det inte blir direkt. Du är ju faktiskt gabriella också och inte bara mamma.
    Men förstår vad du menar med klumpen i magen tror inte jag skulle klara av det.
    Men är nog mest din känsla som kommer vara värst menar som du säger han har ju en pappa också.

    1. gabriellajoss
      gabriellajoss

      Tack snälla du för din pepp!! Ja, jag känner så.. Att det nog är jag som kommer ta mest skada av att åka 😉 KRAM

  69. Linnéa

    Förstår ditt dilemma, men tycker absolut att du ska åka om det är något du verkligen vill! Jag har själv två döttrar en på 2år och en snart 5 månader. Precis som du skriver så finns det många som tycker och tänker om vad vi mammor “bör” göra och inte göra, men jag tror inte på de. Man ska göra det som familjen mår bra utav. Tycker F att du ska åka och det är ok för honom varför inte? Men känner du att du inte kommer att kunna tänka på annat än Jason så kanske stanna hemma blir ditt val? Hur som ska du göra det som blir bäst för er oavsett vad andra säger. Min sambo jobbar borta 7 dagar och hemma 7 dagar och nä, dom har aldrig “glömt” bort att det är pappa, dom skiner som solar när han kommer hem De kan ju bli något bra utav det för er alla tre i slutändan! Föräldra banden är så stark så tror aldrig barn glömmer, absolut inte på en vecka! Sen blir det väl en annan sak om du ska lämna bort honom till någon annan utanför familjen men nu kommer han ju vara hemma med någon han ser varje dag Unna dig samtidigt som du ger F guld tid Kram kram

    1. gabriellajoss
      gabriellajoss

      Tack snälla du för peppen! <3 Jaa, du har så rätt! <3 Din kommentar betyder jättemycket för mig och ja, jag vet att F hade uppskattat egentid med Jason också. KRAM <3

  70. Elin

    Så himla härligt att fjodors och jasons relation är så himla bra. Hade min dotters och hennes pappas relation varit så bra så hade jag åkt. Klart dom klarar sig med varandra. Det som blir jobbigast är för dig. Jag är som du, kan inte vara ifrån min dotter mer än 1 timma innan jag saknar ihjäl mig. Men du, du vill verkligen detta! Åk! Ha kul! Du förtjänar det.

    1. gabriellajoss
      gabriellajoss

      Ja, det är så underbart! <3 Tror som du säger att det blir tyngst för mig faktiskt hehe 😉 KRAM och TACK fina du <3<3

  71. Sara

    Du kommer inte ärra honom för livet men gör de som känns bäst för dig. När min dotter var nyss fyllda 1 så försvann hon med sin pappa i närmare 1 månad utan någon som helst kontakt med mig i samband med vår separation. Jag hoppas inte och tror inte hon har tagit skada av de ännu. Hon är världens gladaste 3,5 åring nu 🙂 Men de visar sig och de ger mig magont och ångest varje dag! Kram

  72. Mariemede

    Jag tycker absolut att du ska åka om du själv känner för det! Jason har ju i alla fall sin pappa som han är van och trygg med. De finns ju barn som bor veckavecka med varderera förälder också när dom har separerat.. Och detta handlar ju ändå bara om en vecka och inte föralltid, sen finns du ju där som vanligt igen. Unna dig det så kommer säkert allting att bli ännu bättre när du kommer hem igen! Det gör säkert bara gott, för både dig och killarna.

  73. Sofia

    Är detta något du måste bestämma nu? Kanske det går att boka med avbeställning/ombokningsskydd , eller diskutera om Jadon och F kan följa med? Är ju många månader kvar och man kan ju inte ha en aning om hur situationen ser ut i september. Kanske det känns SÅ rätt när hösten kommer, eller så har Jason fått för sig att matvägra allt annat än amning, eller befinner sig i någon separationsfas och gråter såfort du lämnar rummet.
    Jag själv hade i nuläget inte åkt iväg (min son är 7 månader) men jag hoppas innerligt att jag och min man ska kunna komma iväg på en “smekmånadsweekend” detta år, då får vi boka i sista minuten när det känns som Ludvig är redo att bo med farmor två nätter

    1. gabriellajoss
      gabriellajoss

      Jaaa, tyvärr måste jag bestämma nu! <3 Åh underbart!! <3 håller tummarna att ni får komma iväg snart 😉 KRAM <3

  74. Kajsa

    Hej!
    Nu har inte jag barn, men hade bara en tanke om detta som jag ville dela med mig av. Tänk om du börjat jobba och åkt tidig morgon innan Jason vaknat och kommit hem när han lägger sig? Inte helt ovanligt kan jag tro? Och då ses man knappt, vilken han säkert skulle klara av och det hade man inte reagerat på skulle jag tro? Då kanske det inte gör något att vara borta en vecka? Men som sagt, har inte barn och vet inte hur man känner eller vad som gäller men det var en liten tanke haha 🙂

  75. Sandra

    Hej Gabriella!
    Jag är ingen mamma så jag vet nog inte riktigt hur det känns och jag kan inte riktigt relatera till ditt problem.

    Men jag tror faktiskt att du hade hjälpt Jason om du åkte iväg. Ju mer du spenderar tid med honom desto mer van blir han av din närvaro, det blir en självklarhet. Ju äldre han blir desto jobbigare blir det att vara för BÅDA att vara ifrån varandra. Så jag tror nog att ni skulle behöva lite ensamtid, det kommer att gå jättebra! F och J kommer att klara sig finfint! Och du också för den delen! Det blir nog jättejobbigt i början men tänk vad skönt att komma hem sen? 😉

    Men som sagt, jag kan ha jättefel. Hoppas att jag kanske påverkar något beslut i alla fall.

    Kramis

  76. Lisa p

    Min lillebror (som är 1 1/2 år) var ca 10 månader när han var med sin pappa själv på vårt landställe i Norrland i ungefär 5 dagar. Det gick hur bra som helst 🙂 när de är såpass gamla tror jag rent anknytningsmässigt att det inte är någon fara. Så det enda du behöver ta hänsyn till är dig själv, skulle jag säga 🙂

    Kram!

  77. Johanna

    Om du verkligen vill så tycker jag att du ska! Jason kommer ha det superbra med sin pappa och jag tror helt ärligt att det mest är du som kommer “lida” av att vara ifrån honom.
    Har själv 2 barn, och hade jag varit i din sits och verkligen ville åka så hade jag åkt OM de hade varit med sin pappa för där har de det toppen. Men hade inte kunnat åka om vi skulle lämna till nån annan 😛

    1. gabriellajoss
      gabriellajoss

      Haha ja, jag tror också att det är jag som kommer ha det värst 😉 nej, jag känner samma sak. F kan jag ju utan problem lämna honom till 🙂 KRAM

  78. Sanna

    Hej gabbi! Jag är 31 år och har två barn, fick dom i samma ålder sim du:) min barn har varit utan sin pappa en vecka när dom va små på grund av jobb och det har aldrig på nått sätt skadat dom. Jag tror J är så lite så det är inget han kommer komma ihåg. Och som jag har sett så har F och J lika fin relation som du och J. Jag tror snarare att det är för dig det bli jobbigt att vara utan honom en hel vecka. Jag har varit utan mina i några dagar och jag kände mig totalt vilsen och längtade bara hem, heheh men jag är kanske lite löjlig 🙂 men gör inget som inte känns bra för
    dig/er annars tror jag intr det är
    nån fara.

    Kram på er ♡

    1. gabriellajoss
      gabriellajoss

      Tack fina du för peppen och för att du delade dina erfarenheter!! <3 Förstår dig 😉 Du är inte alls löjlig utan snarare tvärtom <3 fina du, stor kram <3

  79. Hanna

    Hej! Jag tycker att du ska lyssna på din magkänsla, och om du bestämmer dig för att åka måste du verkligen tycka att det är ok, annars kommer hela veckan att bli en plåga!

    Utifrån det jag vet om er lilla familj tycker jag bara att det känns positivt för F och J att få knyta an ännu mer och för dig att få lite egentid! Du är ju en såå engagerad mamma som kommer att vara nära J så länge. Tänk i mer “vanliga” familjer där mammor börjar jobba i ungefär 11månaders åldern. Jason har ju såå lyxigt med två närvarande föräldrar under så lång tid. Är helt övertygad om att det kommer gå toppen för honom att vara utan dig, men som sagt måste det ju kännas ok för dig också 🙂

    1. gabriellajoss
      gabriellajoss

      Jaa, det är så svårt! Just nu skulle jag ju INTE åka! Men i september är han ju i princip dubbelt så gammal som han är nu 🙂 <3 Och ja, du har helt rätt i att det är så! STOR kram <3 🙂

  80. Kristina

    Absolut! Jag hade säkert tvekat som du men jag tycker absolut du ska göra det. Du är en ung mamma och du får inte glömma bort att göra saker. Dessutom tror jag det är skitbra om du som bloggare visar att det är okej, såklart svårt men att man kan vara borta från sitt barn. Dessutom har ju ditt barns pappa är super bra relation. Sen tror jag faktiskt inte att han kommer märka skillnad på en dag eller en vecka att du är borta , det är bara i mamma hjärtat det känns! Kram

  81. Ingela

    Klart du ska åka!! Det är sunt både för föräldrar och barn. Jag var otroligt mammig när jag var liten och det jobbar jag jättehårt för att mina barn inte ska bli så för det var otroligt jobbigt och begränsande för mig. Vi har lämnar bort våra barn allt från några timmar till 1-2 dagar sedan de var typ 8 månader. Har funkat hur bra som helst och jag älskar dem lika mkt som ni älskar Jason. Och de är hur trygga i sig själva som helst! Sedan gör ju alla som de vill och man ska följa sitt hjärta, men ibland måste man nog pusha sig lite extra Kram!

    1. gabriellajoss
      gabriellajoss

      Jag var också såååå mammig 😉 <3 Låter ju jättebra fina du! Och jason är väldigt trygg i sig själv så jag ska pusha mig själv till detta tror jag! Lär nog ångra mig annars <3 stor kram finis!!

  82. Wilma

    Jag är kanske inte alls rätt person att svara på denna fråga då jag endast är snart 15 år. Men, min pappa var iväg på vissa saker när jag var liten (då jag knappt minns det), medan min mamma i stort sätt aldrig var iväg mer än en dag. Detta har faktiskt satt jobbiga spår. När jag blev äldre och pappa sa att han skulle åka bort så svarade jag mest “jaha”, för något i mitt undermedvetna sa att det var okej att han åkte bort någon enstaka dag. Men om min mamma sa att hon skulle åka bort endast en dag blev jag helt förtvivlad, jag grät och blev otroligt arg på min mamma.
    Så jag tror att jag var “van”, vid att pappa åkte bort, och jag visste att det var okej. Men mamma hade aldrig varit borta länge någon gång, så när hon skulle åka bort blev jag helt förtvivlad.
    Detta pågick enda tills för något år sedan, då det typ “växte bort”.
    Men ja, vill bara säga att detta inte är någon pekpinne på hur du ska göra. Utan jag förklarar bara hur det har varit för mig. Jag tror absolut inte att Jason kommer ta skada, utan jag tror mer att det är nyttigt att sakna varandra ett tag. Men jag förstår att det är svårt för dig, att det är du som kommer sakna dina killar mest. Lita på magkänslan!
    (Nu när jag läste igenom det jag skrivit lät det verkligen som jag försökte leda dig åt ett speciellt håll, de vill jag inte. Men hoppas du förstår hur jag menar)
    Tack för en superfin blogg!
    Kram

    1. gabriellajoss
      gabriellajoss

      Förstår helt klart hur du menar!! <3 TACK fina du för att du delade dina erfarenheter <3 STOR kram och tack för så fina ord 🙂 <3

  83. Dessireé

    Jag har förvisso inga barn själv men jag står min syster väldigt nära och hon har en son som är 17 månader. Tyvärr har min syster och hennes idiot till pojkvän gått isär så dom har börjat ha pojken varannan vecka, egentligen för tidigt i min åsikt. MEN, som jag brukar säga till henne när hon ska lämna Noah till pappa, så kommer HON sakna honom så mycket mer än vad han kommer sakna henne. Barn har ingen tidsuppfattning och dagarna för dom går väldigt fort, det är jobbigare för mamman att vara utan barnet än tvärtom. Barn tänker inte långsiktigt utan tänker bara så långt näsan räcker så att säga, så OM du väljer att åka så ha i åtanke att du kommer sakna Jason så mycket mer än vad han kommer sakna dig :* du förtjänar att komma iväg eftersom du jobbar så mycket med bloggen, unna dig något! Men oavsett om du väljer att åka eller inte så måste du dela med dig av vad det är som verkar så lockande! kramar i mängder!

    1. gabriellajoss
      gabriellajoss

      Alltså fina du tack!!! <3 blev så stärkt och peppad av din kommentar! <3 du har helt rätt i det du skriver och jaaa, det lär vara jag som saknar Jason mest 😉 KRAM <3

  84. Matilda

    Om du struntar i vad alla andra tycker och tänker. Hur känns det då?
    Jag brukar resonera somså att om det känns fel i mammahjärtat då är det inte rätt. Oavsett om barnet har en trygg relation med sin anknytningsperson eller inte. Du kommer att lämna när du är helt redo. 🙂 Jag har inte heller lämnat än, bara korta stunder till pappan. Tänker att när jag är redo och känner mig lugn då kommer jag också ha så mycket trevligare.

    1. gabriellajoss
      gabriellajoss

      Just nu skulle jag ju INTE åka! Men jag tänker att det kanske känns annorlunda när han är nästan ett år OCH det är dessutom med F jag lämnar vilket jag är 10000% trygg med.. Samtidigt måste jag ta beslutet nu och kan liksom inte veta hur jag kommer känna i september.. SÅ svårt, haha.. Men ja, jag tror jag kommer att vara redo då. Men jag kommer sakna honom SÅÅÅ mycket <3 kramar 🙂

  85. Jeanette

    Ärligt så är det bara du som kan känna vad som blir bäst. Nu är det såklart ett litet tag kvar, och du kan hinna ändra dig flera ggr om. Men det är svårt för oss andra att säga om det funkar för er att du åker bort i en vecka eller ej 🙂 Men jag vet att jag skulle inte kunna åka från min lilla i en vecka, inte för att jag inte tror hon skulle klara sig bra med sin pappa och syskon men för att mitt mammahjärta skulle inte klara av det.

  86. Matilda

    Jag hade inte klarat av att åka. Hade inte kunnat slappna av så det hade känts meningslöst. Har läst nånstans att man “kan” lämna barnet 1 dygn vid 1 år, 2 dygn vid 2 år osv utan att dom påverkas. Vet dock inte om det stämmer! 🙂
    Du måste själv känna efter.. skulle du kunna slappna av och njuta? Hur tror du att jason reagerar när du kommer hem igen? När sambon varit iväg mycket så är dottern jättearg på honom (hon är 1 år).
    Så du måste känna efter och fundera på de positiva och negativa! 🙂 du kommer säkert ta de beslut som är rätt för er.

    Att du kan amma när ni är utomlands är jättebra! 🙂 de kan bli lite slöa av värmen och äta/dricka sämre. Då är de jätteskönt att kunna amma så man vet att dom klarar sig ändå utan att bli uttorkade 🙂

    1. gabriellajoss
      gabriellajoss

      Tack snälla du för att du delade dina tankar <3 förstår! <3 🙂 TACK för kommentaren och stor kram 🙂

  87. Sandra

    Jag har också tänkt på det där, när man är redo att vara borta från barnet för första gången?! Jag har lyssnat på några avsnitt av podden Pampers barnvagnspromenader, har du gjort det nån gång? Tips annars, väldigt intressant! Där det iaf en barnmorska/barnterapeut som svarar på läsarfrågor. Hon har flera gånger sagt att mamma inte kan likställas med pappa eftersom mamman har ett försprång iom graviditeten. Hon menar också att den värsta perioden man som mamma kan vara ifrån barnet är mellan 8-10 (12) månader då det pågår en sepsrationsfas just då och barnet inte förstår varför mamma inte är där helt plötsligt. Men jag tror att det finns enormt många mammor som har varit ifrån sina barn under den här perioden och det inte alls har drabbat barnet… Jag tror man får gå på magkänslan, det kommer jag göra 🙂

    1. gabriellajoss
      gabriellajoss

      Förstår! Tack snälla du för tipset <3 Precis, tror också man får gå på magkänslan 🙂 han är ju isåfall med sin pappa som han är precis lika trygg med, kram 🙂 <3

  88. Johanna

    Jag tycker absolut att du kan åka iväg! Det kommer vara jobbigast för dig. Jason kommer ha så kul med pappa att han knappt märker att du är borta 🙂 jag har bara varit ifrån min stora son över en helg och då var han runt året. Men då “sågs” vi genom FaceTime minst ett par ggr per dag. Och om ni tänkt att bara ge honom bröstmjölk som komplement vid 11 månader så klarar han ju sig utan bröstmjölk en vecka. Däremot så kan ju brösten lägga av med produktionen om du inte pumpar ut under veckan! :/

    1. gabriellajoss
      gabriellajoss

      Håller tummarna för det 😉 Men ja, jag lär tycka att det är värst! <3 Jaa, så kan det nog vara! Vi får se hur vi gör med just amningen eller om vi kanske lyckas sluta helt innan! 🙂 KRAM <3

  89. Sofie

    Du är ju så sjuk underbar människa!!
    Gå på din känsla va som känns rätt för er, alla ska tycker så jävla mycket jämt. Vad man än gör eller hur man än gör så kör på va som känns rätt för er och att du skulle ge J med förlivet det tror jag inte men ta upp det med Bvc och råd fråga dom.

    Jag börja läsa din blogg ett tag innan du fick bebis, jag har en liten Herman som är två veckor yngre än J Och en Charlir oå 3 1/2 år. Älskar din blogg

    1. gabriellajoss
      gabriellajoss

      Men tack underbara du och detsamma!! <3 STOR kram och tack för så fina ord. Så kul att våra små pojkar är ungefär lika gamla!! 🙂

  90. Pernilla (3 barnsmamma)

    Såklart du ska åka! Jag åkte bort när min mellanson var drygt ett och tog körkort. Han hade sin pappa & syskon och var hur nöjd som helst. Det är mest vi vuxna som
    oroar oss för allting, barn är extremt anpassningsbara. / 3- barnsmamma & jobbat med barn i 10 år

  91. Annica

    Åk om du känner du klarar av det.

    Mina är ju nu 3 år, 2 år och lilla är 4 månader. Jag har varit ifrån stora tjejen och mellantjejen en natt förra året då de var 1 år och 4 månader samt 2 år och 4 månader gamla. Jobbade men grät då ingen såg.

    Varit ifrån stora tjejen nu för ca en månad sedan. På hennes födelsedag! Blev inlagd med mellantjejen och i och med att yngsta va så liten va hon med oss på sjukhuset. Jag grät hela natten igenom. Så jag skulle inte åka.

    Men, alla är redo olika fort. 🙂

  92. Elin

    Följ ditt hjärta och din magkänsla! Ingen har rätt att döma dig oavsett vad du beslutar dig för. Ni är grymma föräldrar båda två 🙂 Kram och ha bra dag

  93. Angelica

    Tycker du själv ska göra som du vill och ifall du åker så vet du ju att din lilla prins kommer att ha de bra med sin pappa 🙂 du fixar det! ❤️

    Men själv skulle jag aldrig åka ifrån min lilla tjej, de skulle göra för ont i mammahjärtat :/

    Massor av kramar till dig!

  94. Malin

    Som jag ser det så är hela ditt inlägg en övertalning till dig själv. Du vill ju åka. Jason kommer inte glömma dig på en vecka. Min sambo var borta i tre veckor när dottern var 1,5 år. Gick hur bra som helst och allt var som vanligt när han kom hem. Bestäm dig bara för det du vill så hinner du förbereda dig kändlomässigt om det är så att du åker. KÖR, säger jag

  95. Hanna

    Att vara borta en vecka från Jason tror jag i långa loppet är bra! Det är bra att vänja sig, när han blir äldre kommer han ju kanske vilja åka på läger, sova över hos kompisar och annat som gör att ni blir åtskilda. Förstår att det absolut känns jobbigt att lämna sitt barn, men han har ju en suverän pappa som skulle se efter honom 🙂 Ta alla chanser du får att göra roliga grejer och åk! “You only regret the chances you didn’t take”. 🙂 Kram <3

  96. Linn

    Åk! Njut! Ha kul! Och njut ännu mer när du får komma hem till dina killar! Jag kan lova att ingen blir ärrad av det. Såg att du redan fått massa peppande kommentarer, och jag instämmer med dom. 🙂

  97. Nathalie Karlsson

    Självklart ska du åka. Jason kommer ha det toppen med sin pappa 🙂
    Det ni kan göra innan är ju att dra ner på amningen när det närmar sig . Kanske ge ersättning eller bara ge honom mat & mellanmål. Ni kommer bäst av själva vad Jason är intresserad av.

    1. gabriellajoss
      gabriellajoss

      Ja, jag hoppas det!! <3 Han åt nyss JÄTTEMYCKET puré och det är bland dom första gångerna vi testar 😉 Så han är ett matvrak verkar det som! 🙂 Tror det kommer gå bra med maten också då det är ett tag kvar och det redan går så bra 🙂 KRAM fina du <3

  98. Sofia

    Jag är inte mamma ännu men jag tänker såhär: knappast kommer din son få psykiska problem av att du reser iväg några dagar. De barn du läste det om har nog ingen närvarande trygg pappa. Men om det känns fel i magen för dig att resa iväg från familjen så tänker jag att det kanske är lite för tidigt för just dig och att du kanske inte kommer njuta eller fokusera på dig själv under resan pga saknad och oro. För bebis kommer självklart sakna dig och om du tillbringar resan med mycket oro har liksom ingen vunnit, om du förstår hur jag menar? Sedan är det också långt kvar till hösten och känslor kan ändras och det kan kännas tryggare för dig att resa. Men lita på din egen magkänsla, det är mitt råd Ha en fin valborg och första maj!

    1. gabriellajoss
      gabriellajoss

      Nej, jag känner lite samma. Att dom som får problem av det är dom som blir lämnade till ex. släkting eller närstående till familjen som dom kanske inte riktigt känner. För vår del ÄR han lika trygg hos sin pappa som hos mig. Det ser man på honom. Ja, det är så jag känner, hehe. Hade det varit här och nu hade jag sagt nej direkt men det är trots allt lite längre fram.. STOR kram och detsamma <3

  99. Karolina

    Min omedelbara åsikt är stanna hemma. Om du är osäker finns det säkert något i dig som vill vara hemma med din son, vilket är helt befogat! En mamma och en pappa är heeelt olika personer för barn. Även om både mamma och pappa är helt fantastiska, är de inte lika. Om du kan stanna hemma, gör det.
    Men när det kommer till kritan kan ingen säga hur du ska göra utöver du och din man. Hoppas allt löser sig för dig 🙂
    Kram
    (Hoppas jag inte låter elak, försöker vara så objektiv jag bara kan hehe;) )

  100. Lisa

    Åh förstår att det är svårt att bestämma. Skriv en lista över för och nackdelar och vad du tror kan hända osv så kanske det är lättare att bestämma sig. Lycka till ❤️

  101. Malin

    Jag är mamma till en liten tjej på 1.5 år men jag är också Malin.. Din plutt kommer inte ta skada av att du åker och det är som du skriver att det ligger nog hos dig själv.
    Jag tyckte det va jobbigt första gångerna men nu ser jag att man faktist kan kombinera sin mammaroll och “bara vara jag” När man väl kommit över ångesten att lämna sin skatt så är det guld värt att åka iväg en sväng och tack gode Gud att det finns skype/FaceTime!

    1. gabriellajoss
      gabriellajoss

      Du har helt rätt! Det är lätt att glömma bort sig själv och bara vara mamma.. Njuter av varje sekund men känns så tråkigt att inte kunna göra något bara för att man låser sig själv i sin mammaroll. Men ja, jag lär ju lida mest av det.. STOR kram <3

  102. Alexandra nilsson

    Självklart kommer han inte glömma dig!! Du får använda dig av videosamtal, det kommer gå bra.. Man måste unna sig lite, så gör det och tänk inte på att han kommer må dåligtav det. Han har ju sin pappa, så det är absolut ingen fara .. Kram

  103. ebba

    Min son är två mån yngre än din men jag känner likadant känner mig tom och naken om ja åker till ica utan honom och när jag väl gick till frissan tog han inte flaskan ! Men litar man på sin partner som en lika bra förälder och man kan vila i det och njuta när man är borta så gör det. Min kompis var ifrån sin dotter en weekend nu och hon är hemma med henne fast hon är dryga året iofs men hon verkade inte ha märkt något knappt för hon hade roligt med sin pappa. Jag tror min vän inte heller själv försökte göra nån stor grej varken av att hon åkte eller kom hem…. men följ ditt hjärta. I värata fall kan du intw åka hem?;) kram på dig

    1. gabriellajoss
      gabriellajoss

      Tack för peppen! Jaa, jag är likadan så förstår dig verkligen! <3 Jo, det kan jag nog göra 😉 KRAM <3

  104. Elin

    Tycker absolut du ska åka, som fler säger så kommer du ångra dig om du inte åker. Och han kommer vara lika glad hemma med F, jag vet att det är jobbigt att vara utan barnet, då jag själv är utan min lilla varannan vecka , och så har det varit den min mini var 4 månader. Och Jag märker inget dåligt på min son och jag vet han har lika bra hos sin pappa

  105. Lina

    Det är bara du själv som kan känna efter om det känns rätt för dig eller inte. Innan jag själv fick barn hade jag sagt att du självklart ska åka. Nu har jag själv en liten kille på 6 månader och jag har inte kunnat lämna honom mer än ett par timmar än så länge. När han är 10 månader ska vi iväg på ett bröllop och lämna honom till farmor. Jag har redan ångest för att lämna honom den enda natten. Dock är vi i en annan situation då jag fortfarande ammar honom till sömns och ingen annan kan lägga honom som det är nu. Jag hoppas att det ska lösa sig tills dess och att vi ska kunna åka bort och koppla av men det är ju så himla svårt att veta hur det kommer att se ut då om 3.5 månader. Det är jättesvårt att råda någon annan och du ska göra det som känns rätt i magen för dig. När jag läser din text får jag ändå känslan av att du kanske inte är riktigt redo att åka än och att du inte vill lämna Jason även om det är ett par månader tills dess. Det är svårt att sia om framtiden och därför skulle jag utgå ifrån hur du känner just nu för att fatta ditt beslut.

    1. gabriellajoss
      gabriellajoss

      Nej jag är inte alls redo idag! Så hade det handlat om NU så hade jag inte ens övervägt det. Men jag funderar just för att det ändå är i höst! Det händer ju så mycket på några månader och han är ju i princip dubbelt så gammal då.. Så svårt det där <3 stor kram fina du

  106. Erica

    Jason kommer inte ta skada av att du är borta och han kommer heller inte glömma bort dig. Den enda det kommer bli jobbigt för är dig själv. Du kanske skulle “träna” på att vara borta en dag igen och känna hur det känns? För det är bara du som kan bestämma dig.
    Jag är en mamma som tycker det är jätteskönt att vara ifrån sonen ibland, men 1 vecka skulle tom jag tveka inför (fast jag hade nog åkt ändå 😉 )
    Lycka till med beslutet! 🙂

  107. Josefine

    Hej! Första gången jag kommenterar här, men känner att jag vill dela med mig av min erfarenhet. Misstänker att du kommer få en del negativa kommentarer och många som avråder dig, så vill dela med mig av min positiva erfarenhet av att resa ifrån min bebis. Jag har en dotter som är i samma ålder som Jason (född 1 oktober). I början av april var vi bjudna på bröllop utomlands. Vi bokade resan redan innan dottern föddes och tänkte då: “det kommer inte att bli några problem, vi bokar en hel vecka. Det blir skönt!” Planen var att dottern skulle bo hos sin mormor som hon har en mycket nära relation med. Ju närmare resan vi kom, desto mer osäkra blev vi på om vi verkligen skulle åka, vi kände allt det som du beskriver i ditt inlägg. Men för att summera gick det SÅ himla bra. Dottern och hennes mormor hade en fantastisk vecka, vi föräldrar saknade henne såklart mycket men kunde också njuta. I efterhand ångrar jag inte alls att vi åkte. Såklart kunde vi på förhand inte veta hur det skulle gå, men jag tror på att våga prova. I värsta fall får man väl åka hem… Såklart är alla bebisar olika, men Jason verkar ju så trygg med er båda så jag tror att det kommer gå alldeles perfekt. Lycka till! Kramar

    1. gabriellajoss
      gabriellajoss

      TACK TACK TACK TACK <3 din kommentar stärkte mig jättemycket!! <3 Stor kram och ha en underbar helg 🙂

  108. Jessica

    Vill först förtydliga att alla föräldrar ska göra det som de själva mår bäst av och jag dömer ingen, vi är alla olika.
    Jag skulle inte åka. Blev jätteförvånad över att alla skrev att du ska åka och mår fysiskt dåligt när jag tänker på att vara ifrån mitt lilla barn ens några timmar. En vecka skulle kännas som ett straff.
    Pappor kan ta hand om barn lika bra som mammor och barn kan vara “pappas pojke/flicka” men en pappa är inte en mamma. Jason kommer märka att du är borta och kanske vara helt nöjd ändå, men inte förstå varför du är borta. Nu pratar jag utgående från utvecklingspsykologisk forskning/barnets perspektiv. Barn under ett år ska man inte vara ifrån mer än ett dygn, 2 år två dygn och vid 3 år så förstår barn att föräldern nog kommer hem igen. Skype är jättebra lösning, men ännu bättre vore det väl om F och J kom med? De kan ha mysigt tillsammans på dagarna och du kan trösta/amma på kvällar och nätter?

    Om du åker så var beredd på att vinna tillbaka J efteråt, de flesta små barn som “förlorar” en förälder under en längre tid är aviga mot dem när de kommer hem.
    Kommentarer om att pappor minsann reser tycker jag att är oväsentliga, för det är inte heller bra ut barnets perspektiv.

    Men snälla Gabriella, gör som DU vill. Många reser från sina bebisar och det går bra, för de kanske behöver en paus från bebisen, och det är okej. Men gör inget som känns fel i mammahjärtat, det tror jag du ångrar mer ❤️

    1. gabriellajoss
      gabriellajoss

      Tack för din kommentar och för att du delade med dig <3 ska försöka ta "rätt" beslut men det är så svårt. STOR kram <3

      1. Jessica

        Ser nu att min kommentar låter väldigt negativ, försökte bara vara lite rakt på sak och faktamässig. Vill du hemskt gärna åka så gör det, ni känner er bebis bäst och oberoende vad ni bestämmer så är det rätt för er.

        Och beslut går alltid att ångra eller ändra! Kram till dej och hela lilla familjen ❤️

  109. Malin - mamma & änglamamma

    Jag tycker du ska åka! 🙂 Min son är 15 månader och jag har varit ifrån honom 3 ggr. Dock inte längre än 4 dagar. Första ggn vet han 5 månader, andra 8 månader och senast var för en månad sen, då lämnade vi honom till sin mormor( innan var han med sin pappa) det gick toppen ocu han glömde verkligen inte bort mig. Vi face timade och självklart saknade jag honom massor men vi hade ett “hektiskt” schema så de gick bra:) ska tillägga att jag precis hade slutat amma första ggn jag åkte.

  110. Sandra

    För det första tycker jag absolut att du ska åka om det är något du vill. Jason kommer inte att glömma dig och kommer inte att bli ärrad av det. Han kommer nog inte ens komma ihåg det senare. Min son var med om ett trauma när han var 11 månader, inget minne alls av det idag. Du får inte glömma att mammor gärna talar om för andra mammor hur dåliga dom är och vill dela ut dåliga samveten till höger och vänster. Så strunta i att läsa allt skit!
    För det andra, när ni börjar ge honom mat så kanske han tappar intresset för bröstet helt, likaväl som han kanske bara vill ha det när just du är där. Jag har varit med om det själv. När pappa varit med barnen går napp jättebra men så fort jag kommer duger bara tutten.

    Jag tror ni själva känner av det där och gör det som är bäst för er. Men du är absolut INTE en dålig mamma för att du åker i väg och Jason kommer definitivt inte ta någon skada av det ❤

    1. gabriellajoss
      gabriellajoss

      TACK FÖR PEPP <3 Jaa, det har du rätt i! Det är samma för oss vid nattningar! F kan natta utan tutte och det räcker med att han bara klappar mini på huvudet för att han ska somna. För min del så måste jag ta fram bröstet vid nattning, annars blir han grinig direkt! Så han ser nog skillnaden i oss som föräldrar. Stor kram och ha en underbar helg fina du 🙂 <3

  111. Jessica

    Hej!

    Jag fick ett liknande erbjudande, att åka iväg utomlands utan mitt barn då hon skulle bli ett år. Alla pushade mig att åka, sa att det var ett riktigt once in a lifetime tillfälle. Jag tackade ja till resan, men kände samma oro som du. Inte för att dottern inte skulle ha det bra hemma. Utan mer för att jag skulle längta hem och ångra mig, tappa lite av kontakten och tryggheten. Och tänk om hon blir allvarligt sjuk eller råkar ut för en olycka, och jag befinner mig på andra sidan jorden och kan inte ta mig hem!

    När man läser din text så får iallafall jag känslan av att din vilja att komma iväg inte överväger din vilja att stanna hemma. Men det är ju svårt att tolka efter att bara ha läst några textrader.

    Hoppas du kommer fram till rätt beslut för dig! För min del slutade det med att jag avbokade resan, och en stor sten föll från mitt hjärta 🙂

    1. gabriellajoss
      gabriellajoss

      Förstår dig! <3 Tack för att du delade med dig. Just nu känner jag att jag iiiinte vill åka då han är för liten. Å andra sidan så säger F att det trots allt är många månader bort och att han är lite större då. Att det inte är någon fara. Alltså det är SÅ svårt.. Men förstår dig verkligen <3 Stor kram 🙂

  112. Sheima

    Ett jättedilemma, verkligen. Jag tror det är viktigt att du accepterar att det inte finns något rätt eller fel. Du skriver det så ofta i bloggen, att alla gör det som känns bäst för just den individen/familjen. Och det är en av de sakerna jag gillar mest med din blogg. Nu måste du känna efter vad som hade känts bäst. Allt det där praktiska med amning och så har inte någon större betydelse för sånt löser sig A.L.L.T.ID.

    Det kan mycket väl vara så att Jason kommer att älska mat och själv vilja sluta amma. Kanske redan i sommar? Eller så är det tvärtom. Det kan man inte veta. Oavsett vilket så tror jag att F klarar det galant.

    Jag har själv två små och min äldsta åkte iväg med mormor och morfar i en vecka när hon var tre år. Det gjorde henne jättegott då hon nyligen blivit syster och fick en liten kris. Det gjorde bebisen ovkså gott som fick heltidsuppmärksamhet.

    Är det något du verkligen känner att du vill åka på och vinner på det i längden så tycker jag att du ska åka. Om inte annat så lär du märka att du inte vill göra om det. J kommer inte att glömma dig. Jag lovar. Något psykiskt trauma kommer han heller inte att få. Det lovat jag också!

    Lycka till!

    http://Www.livsSheimat.blogspot.se

    1. gabriellajoss
      gabriellajoss

      Tack snälla du för peppen!!! <3 Jaa, det är nog det jag är mest rädd för. Att han ska få ett psykiskt trauma av att jag "överger" honom under så många dagar. Stor kram och ha en jättebra helg 🙂 <3

  113. M

    Hej! Jag är förskollärare och har läst mycket kring små barns anknytning, och genom det du beskriver så har Jason knutit an tryggt till både dig och din man. Små barn kan oftast ha två- tre trygga anknytningar, för barnet spelar det egentligen ingen roll vilken av er, då han verkar lika trygg med båda 🙂 Man kan beskriva det såhär: du och F är en trygg hamn som Jason kan tanka energi/trygghet hos för att sedan upptäcka omvärlden, när han sedan stöter på något som för honom känns lite otryggt återvänder han till er hamn och tankar lite ny energi inför nästa upptäcktsfärd 🙂 Så jag tycker helt klart du kan åka iväg, men förstår precis hur du känner, det värker i mammahjärtat (har själv en liten på 9 månader) kram!

    1. gabriellajoss
      gabriellajoss

      Åååh, tack för pepp!! Ja, det låter ju väldigt rimligt att det är så och det märks också väldigt tydligt att han finner trygghet i just mig och sin pappa <3 TACK snälla och stor kram!! 🙂 <3

  114. Sofia

    tycker absolut du ska åka men förstår att det kan kännas jobbigt. jason kommer inte glömma dig så det är inget att oroa sig för 🙂
    nu är jag ifs van vid att vara ifrån mitt barn, hon är 11 månader och bor hos sin pappa varannan vecka och har bott där växelvist sedan januari då hon var 7-8 månader och det har alltid funkat fint. hon är en jätteglad och tokig liten tjej <3
    det enda är att när jag ska hämta hem henne och hon ser mig i hallen hos han – då börjar hon alltid gråta helt hysteriskt, för hon vill upp i min famn och så fort jag tar upp henne blir hon glad igen! 🙂

    1. gabriellajoss
      gabriellajoss

      Åååh snutten då <3 Förstår verkligen!! Och tack för peppen 🙂 du har helt rätt! STOR kram <3

  115. Emelie (emejan)

    Åk, åk, åk säger jag i alla fall. Är det något som du hemskt gärna vill göra så gör det! Som du säger så är det du och absolut inte Jason som kommer må “dåligt” av att du är ifrån honom. Och han glömmer dig definitivt inte. Han har ju en grym pappa att hänga med medan du är borta och en vecka går SÅ fort! Dessutom är det ju nästan ett halvår kvar tills det är aktuellt och han är mycket större då. Det betyder självklar absolut inte att man vill vara mindre med sitt barn men för mig har det alltid känts lite lättare att lämna ifrån mig barnen när de är lite större, kring året, även om man saknar dem som en tok. Och det där med amningen kommer säkert lösa sig av sig självt. Han kanske inte ens vill amma mer när han går över mer på mat. Eller så får du ta med dig pumpen och hålla igång mjölken medan du är borta och fortsätta mysamma när du kommer hem. Hoppas du kommer fram till ett beslut som känns rätt och bra för dig. Trevlig helg till er! Kram kram

    1. gabriellajoss
      gabriellajoss

      Bästa du, tack!! Känns så bra att höra dessa ord från en erfaren mamma! Det är du ju verkligen – som har så många fina killar där hemma 😉 Då kan jag känna att allt är lugnt trots allt. TACK underbara du och tusen kramar 🙂 Ha en fin helg med familjen <3

  116. Sossi

    Jag tycker helt klart att du ska åka iväg, jag tycker inte man alltid ska lyssna på vad alla andra säger. För det är ni två som vet vad som är bäst för Jason och man ska bara ignorera all negativa kommentarer och lyssna på dem positiva. Och man ska självklart följa sin egen magkänsla och hjärta! 🙂 vill du verkligen åka och F är med på det och du verkligen känner att du vill åka och kommer ha det riktigt bra så kommer det gå jättebra. 😀 Jason kommer ju även vara helt överlycklig när han får se dig igen och Jason har ju även världens bästa pappa som är där för han. 🙂

  117. my

    Mitt tips är att det bara är du som kan känna och bestämma det (såklart att man pratar med sin partner!). Känner du att du vill, så kör. 🙂 Läs inte så mycket på internet, blir ofta inte bättre för vi människor är olika och tycker olika. Så mitt tips är att gå på vad du och din man tycker! 🙂

    Min son har sovit borta hos nära släktingar och han har aldrig glömt mig och hans pappa. Såklart att man saknar sin älskling det kommer man inte ifrån.

    1. gabriellajoss
      gabriellajoss

      Känns jättetryggt att du skriver så. Tack för peppen 🙂 <3 Stor kram och ha en trevlig helg! 🙂 <3

  118. Lisa

    Åh vilket svårt val! Vad du än bestämmer dig för så tror jag det blir bra, föräldrarna känner sitt barn bäst! Kramar <3

  119. Sabina

    Hej!
    Det är jätte svårt att svara på vad som är bäst för er båda. Jag tror det bara är fördelar i Fjodors situation iallafall, helt egentid med Jason och ensamt ansvar en längre tid gör nog alla pappor om möjligt ännu bättre.
    Något jag själv borde bli bättre på, att ge pappan mer eget ansvar. Vår dotter är 2 år och jag har fortfarande aldrig sovit utan henne. Det har gett mig en klump i magen att tänka mig att inte få vara tillgänglig för henne även nattetid. Men ikväll ska dottern och pappan/sambon sova hos svärföräldrarna för första gången.
    Jag ser inga fel i att du kan åka bort en vecka i höst och låta Jason stanna hemma men för min egen del skulle jag inte klara av att vara utan min dotter i en hel vecka.
    Hoppas du kan få bättre tips! Kram Sabina

    1. gabriellajoss
      gabriellajoss

      Förstår hur du känner!! Jag är också mest “orolig” för nätterna eftersom att vi ligger typ tryckta mot varandra (jag och Jason), haha.. Han har växt upp med att sova nära mig och är så orolig att han ska bli ledsen av att inte ha mig nära under just nätterna.. 🙁 Tack för peppen fina du och så spännande att sova över för henne! 🙂 Kommer att gå toppen! 🙂 <3 STOR kram och ha en jättefin helg <3

  120. Selma

    Jag tror det är bra för honom att vara borta från dig en stund! Missta mig inte, du är en fantastisk mamma så tolka det rätt! Men så att han lär sig förlita sig på att han klarar av att vara med pappa en stund utan att mamma kommer hem igen. För hur ska det annars gå när han börjar på tex dagis. Han kommer vara van vid två föräldrar hela tiden och då blir det jätte jobbigt. Så tycker jag i alla fall! KRAM

  121. Anna

    Jag tycker du ska åka. Han är så pass stor och han har ju bra relation till din pappa, som bara kommer växa fram tills dess. Nu skriver du ju inte vad du ska iväg på men om det skulle gå galet hemma, har du då möjlighet o avbryta det du gör och åka hem?

    1. gabriellajoss
      gabriellajoss

      Ja, du har helt rätt!! <3 Ja, självklart skulle jag nog kunna åka hem mitt i allt om det blev "akut" 🙂 KRAM<3

  122. Veronika

    Jag skulle inte ha åkt. Dels för att mina barn är nummer ett och jag tycker att barnen kommer först. Allt annat får vänta till senare när barnen kan prata, berätta om sina känslor. Jag är inte heller en sån som behöver vara borta från mina barn.

    Sen så vet jag 3 mammor som varit ifrån barnen bara några dagar när dom var 11 månader, 13 månader och den andra var 18 månader. Dom barnen mådde dåligt av det och ville inte alls vara hos sin mamma efter det. Tog upp till 1 vecka innan dom var som vanlig igen. Mitt hjärta skulle gå i tur om något sådant hände mig. Sen vet jag att jag inte skulle klara av att var iväg så länge, helt omöjligt! Inte ens en 1,5 åring skulle jag åka ifrån. Jag behöver mina barn lika mycket som dom behöver mig. Gör som hjärtat säger. Ibland är det jobbigt att avstå saker man vill, men det där kommer inte vara första grejen du kommer behöva säga nej till. Att vara mamma innebär att man får åsidosätta sitt egna liv tycker jag. Vet att folk inte håller med mig men du bad ju om en åsikt. Ditt hjärta säger nej, lyssna på det

    1. gabriellajoss
      gabriellajoss

      Nej fy 🙁 Jaa, det hade ju verkligen varit en riktig mardröm! <3 Stor kram till dig och hoppas du har en jättebra helg 🙂 Tack för dina erfarenheter.

  123. Catarina

    Just det, kag vill tillägga. Min erfarenhet av sånt här eftersom pappa har varit borta extremt mkt från våra barn är att ALLT handlar om vad man gör med tiden när man är med varandra. Hur man prioriterar tiden då. Om Du är närvarande då.
    Givetvis har barnen saknat sin pappa. Men det är hur vi är när vi faktisk är med barnen som har gjort skillnad.

    1. gabriellajoss
      gabriellajoss

      Det tror jag på till 100%! 🙂 Spelar ju ingen roll om man är närvarande om man inte umgås när man väl är det! Stor kram <3

  124. maya - mamma till mirell

    Jag känner mest om det tar emot – gör det inte. Du kommer ju spendera hela veckan med att ha ångest/saknad och inte kunna njuta av resan(?) eller vad det nu är du ska iväg på. Så hade nog jag tänkt.. Sedan så tror jag kanske inte att jason kommer tänka så mycket på det, men en vecka är ju ganska lång tid och jag tror inte jag hade klarat av det själv. Typ lägga sig och sova ensam på natten 🙁 du kommer ju ha massor av tid att åka iväg på saker när barnen är äldre. Men gör vad som känns bäst för er <3 eller ta med jason & fjodor?

    1. gabriellajoss
      gabriellajoss

      Ja, jag tänker också så 🙁 försöker peppa mig själv men för min egna del kan det nog bli svårt med just saknaden.. Tror det blir svårt att ta med dom då det är en form av “tjejresa” och “äventyrsresa”. Tack snälla du och stor kram <3 <3

  125. Cecilia

    Jag förstår att du våndas Gabriella, det handlar inte om att F inte kan vara själv med Jason i en vecka utan hur du kommer att känna dig. Om planen är att fortsätta amma så ställer det till det såklart annars är ju den grejen inte ett hinder. Jag personligen hade inte klarat av och lämna min lille knopp i en vecka men oavsett vad du än väljer så är du ingen dålig Mamma..glöm inte det! Stor kram

  126. Linda

    Jag var ifrån min dotter en vecka då hon var 13 månader. När hon & hennes pappa kom hem från deras semester så kände hon inte igen mig. Paniken där!! Nu är hon 9 år & verkar inte ha fått allt för mycket men av det, men där & då bestämde jag mig för att aldrig vara ifrån henne så länge igen. Usch..

  127. Emelie

    Jag skulle åka, om jag verkligen hade velat. Vila upp dig fast du inte känner att du behöver så kan du komma hem och vara en ännu bättre mamma åt din son. (Vilken jag har svårt att tro är möjligt, att du kan bli bättre än du redan är) kram<3

  128. Lina

    Jag tror det är bra för dig att åka iväg. Vist det kommer vars jobbigt men trots att man har blivit mamma så är man ju fortfarande sitt gamla jag, i ditt fall Gabriella.
    Du är ändå hemma med din son så pass mycket att den veckan inte kommer märkas och F är ju helt klart en bra, lugn och trygg pappa. Det kanske är roligt för honom också att få vara helt själv med sin son .

    Det fanns planer på att jag skulle åka till Thailand i två veckor Utan min son och man nu i mars.. då var min son 11 månader. Varför jag skulle åka utan dem berodde på att pappa gifte sig och det var en bröllopsresa med hans nya plus vi barn. Dock blev jag gravid och fick inte åka för flygbolaget så var tvungen att avboka… men jag såg så mycket fram emot att få åka iväg och få vara Bara Jag tänka på Mig själv.. men jag hade aldrig övervägt att åkt om inte min man är den mest fantastiska med vår son – det är pappas pojke . Jag tror det är sunt att Du åker iväg speciellt när du har svårt med det. Vänd för och nackdelar mot varandra: hur mycket vill du åka? Varför vill du åka? Om du inte åker kommer du ångra dig? Kommer denna chans igen?

    Lycka till

    1. gabriellajoss
      gabriellajoss

      TACK!! Alltså verkligen tusen tack för din kommentar. Du stärkte mig jättemycket med det du skrev. Och du har ju helt rätt. F ser det nästan lite som en kränkning att jag inte “vågar” åka. Han är en helt fantastisk pappa och jag vet att det skulle gå jättebra. Det är nog mest för egen del jag oroar mig, hehe 😉 KRAM till dig <3

  129. Annica

    Förstår hur du menar, saknar min son när man bara gått ner till tvättstugan. Om det är något du verkligen vill göra så tycker jag du absolut skall göra det för du kanske ångrar efteråt att du inte gjorde det. Jason kommer ha en helt underbar vecka med sin pappa. Varför skulle mamman inte kunna få resa om det är okej för pappan att göra det? Pratar inte alla om att det skall vara jämnställt mellan en man och kvinna? Likaså mamman och pappan. Men du känner dig själv och vad du vill göra för vad du än väljer så är det inga dåliga beslut. 🙂

    1. gabriellajoss
      gabriellajoss

      Du har helt rätt fina du!! TACK för peppen <3 och ja, jag saknar också när jag går till tvättstugan 😉 kram

  130. Linda

    Jag tror att det inte skulle vara några problem för dig att åka iväg när han är så pass ‘gammal’ som 11 mån. Det jag kan tänka är att ni borde avvänja ammningen tills dess kanske för hans skull så att han inte saknar ammningen om du ska va borta en vecka. Accepterar han bara flaska å vanlig mat då så är d nog inga problem. Jag är ju ensamstående med min dotter på 15 mån å jag slutade amma henne vid 7 mån när hon accepterade å tog flaska ist å hon hade börjat äta vanlig mat till viss del. Å det är klart han kanske kommer sakna dig men om han har lika stark relation till sin pappa så tror ja absolut de skulle va toppen ändå för de

    1. gabriellajoss
      gabriellajoss

      Tack snälla du för tipset <3 jaa, det kanske är bäst att försöka sluta amma helt innan det trots allt. Tack för att du kommenterade, betyder mycket för mig 🙂 KRAM

  131. Catarina

    Du ska självklart åka om du vill åka. Du kommer inte ärra honom för livet och han kommer definitivt inte glömma dig. Jag blir så less på folk som ska skuldlägga mammor och pappor som gör på ett visst sätt.
    I vår familj har pappa varit borta väldigt mkt. VÄLDIGT mycket. Och mina barn är fullt normala och har en väldigt nära relation till sin pappa. Skippa det dåliga samvetet och åk och gör det som är viktigt och roligt. Jason och hans pappa kommer ha det superbra och du är INTE någon dålig mamma som åker iväg.

  132. Sandra

    Hej!
    Tycker att du är en otroligt ung och duktig mamma för de första tummen upp, du ska inte må dåligt tycker jag och jag tror inte att han kommer någonsin att komma i håg detta att du vart i väg 1 vecka. Han har det nog bra med sin pappa lika bra som du säger. Jag har själv en son som är 5 månader så det är roligt att följa er vardag man får mycket tips tack för det. Så far i väg om du känner för de bara min mening han kommer inte glömma dig aldrig många soliga kramar

    1. gabriellajoss
      gabriellajoss

      Tack snälla du! Jag blir helt otroligt glad! <3 Åååh, vad roligt att våra små är ungefär lika gamla! 🙂 Det händer ju så mycket i denna ålder!! :O <3 STOR kram och massor med kramar tillbaka <3

  133. Lina

    Såklart att du ska åka! Då är ju J såpass stor med och jag tror att det kommer gå jättebra! Det kan vara nyttigt (faktiskt ) att vara ifrån varann lite också tror jag:) en vecka går fort! Men det är hur du själv känner som du skriver. Då kanske får vara beredd på att kämpa med amningen om du vill fortsätta amma efter det. Jag ville sluta amma när liten var 6 månader och bestämde mig att göra det i samband när jag skulle sova borta och vara iväg 2 dagar. Det gick jättebra :).
    Jag tror att det viktigaste är att DU gör som DU tycker känns bäst och rätt. Gå på din magkänsla- vad du än beslutar så blir det bra!! <3
    KRAM

    1. gabriellajoss
      gabriellajoss

      Åh, vad smart att ta det i samband med att du var borta! 🙂 <3 Jaa, det blir ju mest klurigt med just amningen kan jag känna men samtidigt så känner jag också att jag gärna slutar när han är runt ett år. Så kanske är dags då. TACK för peppen och stora kramar!! <3

  134. Elin

    Jag tänker lite så att om barnet har slutat amma eller kan ta flaska med mjölk i så är det inga som helst problem. Vad hade du sagt om F ville åka bort? Jag tänker eftersom ni båda är huvudperson till Jason. Jag tror du hade sagt ja till F, och du kommer komma hem till en glad liten son som är överlycklig att du är hemma igen 🙂 våga vara ifrån ditt barn, till en viss mån om vad som funkar för hela familjen.

    1. gabriellajoss
      gabriellajoss

      Jag hade såklart sagt att han SKA åka! 🙂 Du har helt rätt, tack för peppen <3 stor kram och tack för att du tog dig tid att kommentera! 🙂 <3

  135. Ninni

    Hej!
    Jag tycker absolut att du ska åka om du vill det. Jason har det ju bra med sin far. Och är det så att du är inom Sverige så kanske F och Jason kan komma och hälsa på dig en dag eller två? Jason har ju både åkt bil längre sträckor och flugit. Och då kanske du är tryggare med att bara vara borta från honom ett par dagar☺
    Ang amningen så kan han ju få ers den veckan ☺ Jason kanske inte tycker det är lika gott som bröstmjölk men det funkar precis lika bra, tycker jag iaf då min som enbart äter ersättning☺ och vill du bevara att han ska få ta bröstet när du kommer hem så pumpa under tiden du är borta

    Är det här en grej som kan komma upp igen? Om ett år eller så? Då kanske du kan gå då om du inte vill åka nu i höst. Men gör det DU känner för och vill! Bara du som man känna efter och ta det “rätta” beslutet.
    Kram

    1. gabriellajoss
      gabriellajoss

      Hej fina du! 🙂 <3 Nej, jag är inte säker på att det kommer att komma upp fler gånger faktiskt. Och "tyvärr" så är det utomlands och inte i Sverige. Tack för tipset när det kommer till amningen. Får se hur vi lyckas lösa det om jag åker.. TACK för peppen och stor kram <3

  136. Ulrika

    Jättesvårt att råda dig i detta.. Bara ditt hjärta kan svara. Kan du inte boka och sen om du absolut känner att du inte kan så får du boka av..

  137. Ellen

    Jag var på en föreläsning en gång och lyssnade då på en professor inom barnpsykologi eller något liknande, som pratade om just detta, hur länge man kan vara ifrån sitt barn. Är barnet mindre än 2-3 månader så kommer barnet klippa banden till dig efter en vecka, alltså glömma dig och gå vidare. Är barnet äldre än så, upp mot året skulle du behöva vara borta i mer än en månad innan han “klipper” banden och accepterar att du inte kommer tillbaka. Jag tror absolut inte att Jason kommer glömma dig om du åker bort en vecka!

  138. Ereeka

    Jag säger: åk! Du kommer säkert få det jätteroligt, bara du “vågar”. Ja, du kommer absolut sakna båda dina killar, men de kommer också ha det så mysigt själva.
    Håller med ”ingen hade ifrågasatt att en pappa reser iväg i en vecka från sitt barn”. Du behöver absolut inte må dåligt över det eller så. 🙂

    1. gabriellajoss
      gabriellajoss

      TACK snälla du <3 Ja, det är galet hur mammor blir kritiserade för minsta lilla medan en pappa är en "bra pappa" bara han är närvarande.. KRAM <3

  139. Zandra

    Jag tycker verkligen att du ska åka för din egen skull 🙂 jag har inte varit borta en vecka från min dotter som är 4 men skulle en chans komma upp som verkligen skulle betyda något för mig så skulle jag förmodligen åka också! Även om det är SÅ jobbigt för dig så kanske du kommer ångra detta jätte mycket om du inte åker? Jag tror inte Jason kommer att glömma bort dig alls, tänk på alla pappor som ligger borta på jobb, barnen glömmer inte bort dem & älskar dem oerhört mycket ändå 🙂 Jason kanske inte ens uppfattat att du är borta så mkt som du tror? Jag jobbar på förskola & de barnen som blir så himla ledsna när föräldrarna lämnar har oftast glömt bort att de är ledsna efter ngn minut & har jätte kul resten av dagen.
    Så är det ngt du verkligen vill, så åk! Det kanske inte kommer fler sådana chanser! & nu finns tekniken som gör att ni kan ses på ett sätt ändå så kör 🙂

    1. gabriellajoss
      gabriellajoss

      Joo, jag tror jag kommer att ångra mig om jag INTE åker!! Det tror jag verkligen. Men är rädd att bli sååå ledsen om jag åker också av all saknad.. Du har helt rätt! Och det finns ju FaceTime och skype! TACK för peppen och stor kram 🙂 <3

  140. Camilla

    Jag förstår precis känslan! Vår dotter är snart 10 månader och jag hade också tvekat att åka bort en vecka men inte för att Freja skulle glömma mig eller ta skada om jag var borta utan för att JAG skulle sakna henne till döds typ! Jag tycker verkligen inte du ska oroa dig för att bli bortglömd! Freja kommer ihåg mormor, morfar, farmor, gammelmormor osv utan några som helst problem trots att det går mer än en vecka mellan gångerna vi ses! Är det något du verkligen vill göra ÅK! Som du skriver, det finns Skype, FaceTime och så många andra sätt att hålla kontakten på och vid elva månader känner dom lätt igen röster i telefonen (Freja “pratar” ofta med sin farmor) ❤️

    1. gabriellajoss
      gabriellajoss

      Men ellerhur!! Samma här! Är så rädd för egen del. Kommer gå sönder av saknad. Men det kanske är lite nyttigt också!? Och som du säger så finns ju skype och FaceTime! 🙂 KRAM fina du <3 och tack för peppen<3

  141. Nathalie

    Jag åkte till Spanien en vecka med en kompis när min första var 7 månader! Var lite jobbigt för mig att vara ifrån min lilla familj men leendet jag fick av Melvin när han såg mig på flygplatsen var oslagbar! Så fantastiskt!! Så jag tycker absolut att du ska åka! Det är ingenting som bebis tar skada av och ditt ansikte och doft kommer han känna igen som om veckan bara varit en timma! Barn har ju ingen tidsuppfattning och kommer aldrig förstår att det gått dagar! 🙂 Heja dig!!!

  142. Emelie

    Detta kan du enbart bestämma själv! Min dotter är nu 11 månader som Jason kommer vara när du sla åka och jag hade kunnat lämna henne till sin pappa då hon är lika pappig som mammig och hon hade haft det toppen! Men som mamma är det nog jobbigare än vad det är för barnet. Därför hade jag nog inte fixat en vecka bara sådär utan hade tyckt det varit skitjobbigt. Jason kommer inte glömma dig! Så för den delen tycker jag du kan åka! Men det är ju hur du kommer må den veckan? Angående amningen vet jag inte för jag slutade amma vid 6 månader när vi började med mat. Dotterns egna beslut att välja bort bröstet vilket jag såhär i efterhand tycker var ganska skönt. Men allt är upp till dig inget som någon annan kan bestämma åt dig! Men för Jason tror jag inte att det är någon som helst fara! Stor kram och jag förstår det jobbiga beslutet!

    1. gabriellajoss
      gabriellajoss

      Tack snälla du för peppen och för att du delade dina erfarenheter. Tror att du ha helt rätt! <3 STOR kram 🙂

  143. Helen

    Hej! Tack för en fin och inspirerande blogg! Jag tror du ska gå på magkänsla! En sak att tänka på är att eftersom ni har varit bortresta veckan innan så har ju lite hans rutiner kommit ur spel så då kan det bli lite oroligt och ledset! Men det är inte säkert! Jag har precis samma känsla som du har med mina barn! Vill knappt va ifrån dom! Men det blir lättare ju äldre dom blir! Dom glömmer inte på en vecka!det finns Många föräldrar som T.ex jobbar borta men ändå har en bra relation. Men han kommer nog bli extra “pappig” när du kommer hem! Måste du bestämma dig redan nu? Hoppas allt löser sig

    1. gabriellajoss
      gabriellajoss

      Ja, du har helt rätt! TACK snälla du för peppen <3 Jaa, tyvärr måste jag bestämma mig redan nu.. :/ kramar <3

  144. Bella

    Man kan vara borta en vecka om man vill amningen minskar såklart med, men det spelar nog ingen roll hur nära barnet är med pappan han behöver sin mamma ändå fortfarande liten bebis. Börja testa lite smått redan nu så blir de nog okej men iväg en vecka kan man bara bebis har mat så.
    Lycka till fin son

  145. Ingela

    Jag tycker att du ska känna efter vad du vill. Jag är övertygad om att Jason kommer att må utmärkt och inte bli ärrad för livet fylld med varje-dag-kärlek som han verkar bli. Men, om du inte känner att DU klarar det så skulle jag lyssna på den rösten. Finns några alternativ? Måste du vara borta hela veckan? Kan Jason och F hänga med? Kan du planera att vara borta hela veckan men ändra dig och åka hem om det känns helt vidrigt? Om det inte skulle vara färdigammat, hur kan ni planera då?
    Jag tycker personligen inte att du ska vara så hård mot dig själv. Det är svårt att “göra rätt”. Huvudsaken är att det funkar för ER och att kids mår bra. Och det är alltid svårt att släppa sina små. Till hösten börjar min äldste 9:an och min yngsta 6-års. Hur fort går det? Läskigt fort!

    1. gabriellajoss
      gabriellajoss

      Men ååh, ja! Tiden går så himla snabbt!! Du har helt rätt! Ska fundera på lösningar så ser vi hur det blir <3 stor kram <3

  146. emma

    Självklart är det okej för dig att åka. Sen är beslutet upp till dig och din man. Så länge det känns bra för er behöver du inte bry dig om något annat. Jag lämnade min tjej för en vecka utomlands med mima bästa vänner när hon var 1 år lite drygt. Saknaden var enorm men den gör också att relationen stärks och växer. Oavsett beslut gör ni det som är rätt för er. Ha en bra dag! 🙂

  147. Madeleine

    Jag vet att det råder delade meningar. Jag var ensamstående från födseln och valde stt åka bort när min dotter var 11 månader. Jag lämnade då henne hos min mamma som hon har ett speciellt band med. Resan gick bra och jag saknade henne mer än hon saknade mig. Men det är en känslig ålder och när jag kom hem så var hon arg på mig. Min mamma försäkrade mog om att veckan gått fantastiskt. Men vände när hon såg mig. Hon ville bara vara hos min mamma och hon ville inte titta på mig eller prata med mig. Idag är hon 6 år och vi har ett fantasktiskt band. Ett band jag inte tror att många andra har. Jag kan inte säga vad som är rätt och fel. Men detta är min erfarenhet. Lycka tilll

    1. gabriellajoss
      gabriellajoss

      Tack för att du delade med dig <3 Ja, det råder ju väldigt delade meningar! <3 Tack för din erfarenhet och stor kram 🙂

  148. Lisa

    Hej. Jag tycker du ska göra vad som känns rätt för dej. Jag hade heller aldrig något behov av att vara i från mina barn när de var små, men när min stora var bebis tjatade “alla” om att de behövde va i från mej tills jag inte visste vad jag skulle känna. Men som sagt, jag tror det är olika för alla, å tycker du ska göra det som känns bra i ditt hjärta! Ha en fin dag!

  149. C

    Detta är en väldigt individuell ställningstagande precis som du skriver. Jag har en son som föddes 10/11-15 och är i Jasons ålder. Jag skulle inte kunna åka ifrån honom. Men jag vet att han skulle må lika bra med sin pappa. Pappa till min son har en underbar relation till varandra precis spm du beskriver Jasons och fjodors. Jag tkr du ska åka om du är redo mentalt. för Jasons kommer inte ta skada av det. Han har sin pappa ju <3. Min sambo åker iväg 4 dagar i månaden och det går hur bra som helst. Så fort pappa kommer hem skiner han upp som en sol och är överlycklig. Gör det som känns bäst för er 🙂

  150. Linn

    Nr 1 gör vad som känns rätt för er!
    Jag har en nu 10(snart 11) månaders bebis och jag har redan jobbat en månad. Hon har det super med sin pappa. Tycker absolut att du kan åka varför inte? Som du skrev, pappor åker bort hela tiden utan att ngn ifrågasätter. Och när J har trygghet i båda tror jag det kommer gå hur bra som helst. Man är ju faktiskt två om ett barn. Var på kurs i två dagar med övernattning. Gick super. Finns ju FaceTime

  151. Clara

    Det kommer gå hur bra som helst att åka iväg! Möjligtvis kommer han kanske att vara lite “sur” när du kommer hem men det går över! Så var det när jag åkte iväg men sen när det gick över så var allt som vanligt igen!❤️

  152. Vernesa 24år & Mamma till 2 pojkar !

    Säger nu inte att något är rätt eller fel ! GÖR DET DITT HJÄRYA OCH MAGKÄNSLA SÄGER!!
    Jag hade INTE åkt ifrån mitt barn/ partner men detta är jag ! De kan väl följa med?! Eller är det omöjligt! En dag är för mycket utan mitt barn/partner mitt hjärta går sönder ! Det låter som ditt hjärta säger nej men de är bara vad jag får för känsla . Ni verkar vara jätte nära allihopa så jag hade inte åkt ialf .. Men gör de som ditt hjärta/mag känsla säger! Jag hade dött bara en dag utan mina ! Men de är jag !
    Kram ❤️

    1. gabriellajoss
      gabriellajoss

      Jag är likadan som du egentligen, haha.. <3 är nästan besatt av Jason och vill helst sitta fast i honom typ 😉 Nej, men jag är precis som du! Å andra sidan är detta något jag verkligen vill göra och det är just därför det är så svårt!! Annars hade jag skippat det direkt! KRAM <3

Annons
stats