Att föda barn | Gabriella Joss
gabriellajoss

Gabriella Joss

Annons

Att föda barn

Jag ser ofta tillbaka till min förlossning. Det var en sådan himla häftig upplevelse. Det värsta och det bästa jag någonsin har gjort och varit med om. När jag skriver att det är det värsta jag har varit med om så menar jag smärtmässigt. Det gjorde så otroligt ont så att jag knappt kan beskriva det med ord. Ni som har varit där – ni vet! Just där och då när jag var nyförlöst så kunde jag minnas nästan precis hur det kändes, hur ont det gjorde och hur mycket jag ville fly ur min egna kropp. Jag kommer ihåg att jag direkt efteråt tänkte “WOW! Detta var såå häftigt och jag vill göra det igen” medan jag samtidigt tänkte “Herregud, detta var en nära-döden-upplevelse och jag kommer nog inte vilja göra detta igen”. Det var så mycket känslor, tankar, hormoner och framförallt SÅ mycket kärlek. Förlossningen och den första tiden efter förlossningen är nog det starkaste jag har upplevt i hela mitt liv.

Något annat som förlossningen väckte i mig var tilliten till min egna kropp. Jag älskar min kropp! Den är stark och fin och klarar det mesta. Men föda barn var jag osäker på om jag verkligen skulle kunna göra. Även fast jag inte kunde så kunde kroppen! Och det var häftigt att känna och se. Jag behövde knappt göra något mer än att andas och låta kroppen sköta sig själv under värkarbetet och när det var dags att krysta. Jag kommer ihåg att jag var livrädd för att föda men att det mot slutet av graviditeten inte längre fanns någon rädsla då jag var SÅ LEDS på att vara gravid. Jag ville bara få ut bebisen och hur ont det gjorde orkade jag inte bry mig om, haha.

En barnmorska under vår profylaxkurs sa till mig att det bästa vi kvinnor kan göra under vår förlossning är att inte kämpa emot kroppen och kroppens signaler utan att våga lita på den – och det gjorde jag. Trots att det är jättesvårt att slappna av där och då och man hellre vill spänna sig både för att det gör ont och man är rädd för allt det nya så är det verkligen mitt bästa tips! Våga lita på kroppen och slappna av. Andas lugnt genom värkarna och kom ihåg att varje värk som kommer kommer för sista gången! Dom orden ekade i mitt huvud hela tiden trots att jag under värkarbetet kände mig rädd och maktlös. Jag fick intala mig själv gång på gång att min kropp KAN detta och allt som sker är det rätta. Jag fick helt enkelt släppa på kontrollen och låta kroppen sköta sig själv. Förlossningen går både snabbare och mindre smärtsamt om man vågar slappna av och lita på sin egna kropp.

Mina bästa tips till er som ska föda barn snart: 

– Våga LITA på kroppen. Även om du inte vet hur man föder barn så vet din kropp hur man gör. Och den kommer att visa dig vägen.

– Andas lugnt genom värkarna och ta gärna hjälp av din partner/den som är med på förlossningen. Detta kan vara bra att träna på lite innan och vi köpte boken “föda utan rädsla” och gick profylaxkurs just för att man fick med sig hemläxor i form av övningar där man andas tillsammans och tränar på att ta sig igenom värkarna. För oss var detta helt otroligt givande och vi blev även stärkta i att vi faktiskt kommer att fixa en förlossning utan problem.

– Skriv ett förlossningsbrev om det känns bra för dig och ta med dig till förlossningen. Jag skrev ett brev men struntade helt i det när vi väl skulle åka in. Jag tänkte till sist att det fick gå som det går. Att skriva det var dock en rätt bra förberedelse i sig då jag gick igenom på ett ungefär hur jag ville att min förlossning skulle se ut. Jag hade en målbild av förlossningen. Något viktigt att tänka på är dock att alla förlossningar ser olika ut och man vet A L D R I G hur den kommer att utspela sig eller sluta. Det är bra att ha en målbild men samtidigt vara öppen för att vad som helst kan hända.

– Jag hade bestämt mig för att föda med enbart lustgas. Detta var jag helt bestämd kring redan innan jag över huvud taget blev gravid. Varför? Jag vet faktiskt inte. Det kändes rätt för mig. Jag frågade barnmorskan under profylaxkursen hur hon tyckte att jag skulle tänka kring det och hon förklarade att jag skulle försöka ha med mig att det inte kommer att göra ondare än vad det gör när jag är öppen runt 8 cm. Hon berättade att många kvinnor blir livrädda för smärtan just där (eftersom att det gör allt ondare under värkarnas gång) men att dom inte vet att smärtan inte kommer att bli så mycket värre än så. På dom orden klarade jag mig och varje gång jag ville skrika efter epidural så tänkte jag på att jag faktiskt var öppen 8 cm nu. Det skulle inte göra ondare utan “bara” lika ont ett tag till. Sedan var det dags att börja krysta. Jag tycker att alla kvinnor som föder barn är lika grymma! Oavsett om man föder med kejsarsnitt, utan bedövning eller med all möjlig smärtlindring. Det är upp till var och en. Jag ville bara berätta hur jag tänkte. Så har DU en målbild av att föda utan smärtlindring eller att föda på ett visst sätt så tycker jag att du ska prata med din barnmorska för att få hjälp att känna att du kan klara av det om du vill. Sedan är det som sagt inte säkert att man vill/orkar när man väl är där (och det spelar ju ingen roll i slutändan) men det kan ju vara skönt att känna att man KAN om man VILL och inte är rädd för att våga föda som man önskar. Jag hade också en önskan om att föda på alla fyra och blev väl förberedd för hur jag skulle tänka kring det. Väl på förlossningen så ändrade jag mig rätt snabbt och tyckte att det var skönast att lika på rygg. Så ja, det är skönt att ha verktygen för att få den förlossning man önskar MEN man måste vara beredd på att det inte alltid blir som man har föreställt sig – och det är minst lika OKEJ! =)

– Försök att stå upp så mycket som möjligt under värkarbetet. Eller iallafall sitta upprätt! Det gör att bebisen kan trycka sig nedåt så snabbt som möjligt och man kan börja krysta direkt det är dags. Jag hade turen att kunna göra det men har hört om många som varit tvungna att vänta med att krysta just för att bebis inte ligger tillräckligt långt ner. Och det är ju skönt att få det bortgjort direkt och slippa “vänta” så länge på att bebisen ska hamna där den ska.

– Våga TA I när barnmorskan ber dig när det är dags att krysta. Jag var lite feg dom första krystvärkarna för att det kändes verkligen som att jag sprack från A till Ö varje gång men efter att dom sa åt mig ett par gånger så tänkte jag “skit samma då” (haha) och tog i allt jag hade. Ett tips är också att skrika med så mörk röst du bara kan. Jag upplever att det hjälpte mig otroligt mycket när jag skulle ta i som mest. Mina krystvärkar var över på max en halvtimme och det var JÄTTESKÖNT då jag faktiskt tyckte att dom var obehagligast under hela förlossningsförloppet.

– Varmt vatten och värmekudde. Jag duschade med kokhett vatten mot nedre delen av ryggen både hemma och på förlossningen. Jag upplevde att det gav rejält med smärtlindring och att värkarna inte kändes av lika mycket. F masserade mig också (hårt) på nedre delen av ryggen vilket var jätteskönt. Värmekudde hade jag också direkt jag inte var i duschen så be om en sådan så kan dom nog ordna en rätt snabbt!

– Ät godis mellan värkarna. Låter kanske sjukt men jag upplevde att det gav mig snabb energi. Och drick stark saft. Jag fick en sockerkick och kände att jag skulle orka en värk till och en till och en till.. Det blev som en belöning. Så ladda upp med ditt favvogodis och dricka. Om det är okej att trycka i sig socker någon gång så är det NU!

– Kom ihåg att tänka att varje värk är en sista värk! Värken som har varit kommer ju aldrig mer tillbaka. Så gör en high five med dig själv för varje värk du går igenom – för den är över för alltid. Och fokusera på EN värk i taget. Det hjälpte mig ordentligt. Direkt jag ens tänkte på att jag skulle ha 100 sådana här värkar till så ville jag bara försvinna. Så fokus på en värk i taget.

– Och mitt bästa tips är att LÄSA PÅ! Läs på om hur förlossningsförloppet ser ut, läs andras peppande historier (undvik dom negativa historierna) och ställ in dig på att du KAN föda barn. Vi satt alltid tillsammans i soffan och läste om kvällarna. Gör det till en rutin ihop med den som ska vara med på förlossningen så att denne kan hjälpa dig till 100% när det väl är dags. “Föda utan rädsla” är ett supertips på en bok att läsa och att gå en profylaxkurs var det bästa vi har gjort.

IMG_7198

En helt nykläckt lite Jason under dom första dagarna hemma. Läs min förlossningsberättelse här. Läs Fs berättelse här. 

Skapa en blogg på Vimedbarn.se du också, klicka här! Och du har väl inte missat topplistorna, klicka här!
Kommentarer
gabriellajoss

Kommentera

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
  1. Mia (bakingbabies.se)

    Håller med om att det viktigaste är att läsa på! Inte om eventuella skräckscenarier kanske, men om olika sätt att hantera och bemöta smärtan och lite om förlossningens olika faser så att man vet vad man kan förvänta sig. Tänker också att det är viktigt att analysera sig själv, hur man brukar reagera under stress, i smärta etc och utgå ifrån det. Har skrivit lite olika inlägg om detta på min blogg (utifrån att jag är fysioterapeut nischad mot obstetrik och gynekologi).

    http://bakingbabies.se/2016/03/04/vad-ska-jag-skriva-i-mitt-forlossningsbrev/

    http://bakingbabies.se/2015/12/11/tips-infor-forlossning/

    Tack för din intressanta och upplyftande blogg!

  2. Lisa

    Åh vilket toppenbra inlägg <3 🙂
    Jag födde min dotter med lustgas, hade inte en tanke på något annat, jag gick ingen profylaxkurs men fick beröm av barnmorskorna att jag andades så bra genom värkarna..
    Tyvärr fick dottern födas med hjälp av sugklocka så förlossningen fick ett lite tråkigt slut..
    Nu är jag gravid igen (13 år senare) och jag ska låna den boken du skrev om på biblioteket och funderar även på o gå en profylaxkurs just för att vara mer förberedd, även pratat med barnmorskan på bvc som var väldigt förstående och rekommenderade mig att gå o prata med Auroramottagningen för att liksom bearbeta det som hände på dotterns förlossning..
    Så söt han är som nykläckt lille Jason <

    1. gabriellajoss
      gabriellajoss

      TACK fina du <3 Åh förstår 🙁 GRATTIS!!! Så så kul!! 🙂 berätta gärna hur det går med graviditeten längs vägen 🙂 Hoppas du slipper illamående och sådant <3 stor stor kram <3

      1. Lisa

        Tack <3 jag har faktiskt sluppit illamående (peppar peppar) och gick in i vecka 13 (12+1) igår.. Så kanske slipper illamående helt så det är jag tacksam för 😉
        Jag & sambon var på ett tidigt ultraljud också så vi fick se den lill* sprattla runt och se hjärtslag <3
        Så fräckt att man kan se så mycket redan..
        Med min dotter mådde jag så illa och spydde och fick inte behålla maten och var så trött…
        Kram och ha en fantastisk semester med familjen 🙂

        1. gabriellajoss
          gabriellajoss

          Ååååh underbart!! 🙂 <3 önskar dig verkligen stort lycka till, kram <3 och tack 🙂

  3. Linnea

    Alltså åh vad glad jag är att jag hittade din blogg! Det är ju helt sanslöst vad mycket du bjuder på dig själv, det märks verkligen att du lägger ner så mycket tid och energi på bloggen! Som rätt så nybliven mamma vet jag att det både kan vara fantastiskt och lite jobbigt att gå tillbaka till förlossningen i minnet, speciellt pga smärta och sådär. Jag själv känner att jag måste påminna mig om saker ibland då det är så himla lätt att glömma saker som hände där och då. Tusen tack för din peppande lista med tips! Min man och jag vill gärna ha ett till barn ganska snart och det är faktiskt med skräckblandad förtjusning jag tänker på att gå igenom en till graviditet (med foglossning mm) och förlossning (igångsättning som slutade i kejsarsnitt). Men nu blev jag faktiskt väldigt sugen på att få uppleva allt det där igen pga allt det härliga med sparkarna, magen som växte och så lilla bebisen såklart! Att få barn var en jättetuff och superhäftig resa som slutade i det bästa som finns i hela världshistorien – min lilla son. Såå söt bild på Jason! Kram 🙂

    1. gabriellajoss
      gabriellajoss

      Men tack snälla du!! <3 Blir jätteglad!! 🙂 <3 Ååååh grattis och så underbart att ni vill ha en till 🙂 Det vill vi med. Det är helt magiskt att få bli förälder. Det tror jag nog att alla som har barn känner igen sig i. EN helt ny värld öppnas med så mycket kärlek man inte ens trodde fanns. STOR kram <3

  4. L - MammaPrat.blogg.se (nybliven mamma)

    Att föda barn är verkligen SÅ SJUKT HÄFTIGT och efter en tuff graviditet så kunde jag föda hundra barn, bara jag slapp va gravid i 9 mån. Haha! Men jag kände inte riktigt så som du kände, det gjorde (konstigt nog) inte så ont som jag trodde och 30 min efteråt sa jag “de här va ju inte så farligt”. Haha! Sjukt konstigt 🙂 Så ja, alla som ska föda barn – läs på så man är förberedd 🙂 och det kommer gå sååå bra, var inte rädda och lita på kroppen <3

    Kram/L

  5. Isabell

    Att föda barn är det häftigaste jag gjort!!! Det gjorde ju sjukt ont, födde helt utan smärtlindring, men såååå häftigt!! Och priset man får sen är ju det bästa i världen och värt allt tusen gånger om!

  6. Kajsa

    En förlossning är verkligen det häftigaste man kan vara med om! Födde mitt första barn för snart 7 veckor sen. Värkar började kl 10 medans jag var ute och busade med hunden. 2-8 min mellanrum direkt mellan värkar. Vi var inne 16,00 på förlossningen och 16,56 va han ute. Ingen smärtlindring alls. Jag pratade med min barnmorska om att inte ta någonsmärtlindring då jag typ är mer rädd för det än för att föda och då pratade hon precis som om att jag inte skulle klara det. “Men lustgasen är ju sååå bra blabla” tycker de va tråkigt att hon inte kunde respektera mitt val!

    1. gabriellajoss
      gabriellajoss

      Jamen ellerhur! 🙂 Så tråkigt när dom inte lyssnar.. Blir så leds på sådant! Så skönt att det gick så fort efter att ni kommit in 🙂 kram kram

  7. Sara

    Just det, glömde skriva att jag tycker inte att smärtan var såå hemskt som vissa målar upp. Den var helt okej, enligt mig. Det jag tyckte var jobbigast var att det var obekvämt att sitta och ligga ner, så jag stog som sagt upp i över ett dygn.

    Hoppas att nästa förlossning också går bra 🙂

    Kram <3

  8. Ämma

    Tack för dina tips, har bf om 16 dagar och är helt lost om hur jag ska göra mer än att jag enbart vill ha lustgas också. <3

  9. Simona

    Så sjukt att alla gör samma sak. Föder sitt barn! Men att de går till så olika fast ändå lika 🙂
    Från att mitt vatten gick tills att hon va ute tog de 6 h. Hade aldrig nån paus mellan verkans utan från att första värken kom hade jag en värk tills hon va ute. Med undantag för 30-60min då jag fick akutsmärtstillande( samma som man får när man akutsmittas) den skulle hålla i sig allt från 1-3 timmar, men de gjorde de inte.. De va ända gången jag fick vila.
    Jag läste bara föda utan rädsla. Sket i alla andningskurser. Kan andas tänkte jag å ja de kunde jag 🙂 fick beröm över andningen.
    Vissa vill läsa på jag ville inte! Av den enkla anledningen att jag ville inte veta allt, som kunde gå fel. Vart mer läskigt än att inte veta. Är mer en person som tar en sak i taget å löser de. Jag älska min förlossning! Va så spännande 🙂 i januari ska jag göra de igen. Största rädslan nu är kommer den bli lika bra som den första? Lika snabb? Kommer jag spricka denna gång? (Tänker borde inte om jag inte sprack förra, men allt kan hända)

    1. gabriellajoss
      gabriellajoss

      Jamen ellerhur 🙂 åh, tack för att du delade med dig <3 SÅÅ spännande! 🙂 stort lycka till <3 kam

  10. Trebarnsmamma

    Boken “att föda” av Gudrun Abascal är ett hett tips på läsning, om man vill känna till förloppet på förlossningen. (Kanske har hon skrivit den boken du tipsar om också.)

    Boken var till hjälp för att ha kontroll över situationen. Blir det en fjärde förlossning är jag mest nervös för att hinna in, förra barnet föddes på en kvart. Som tur var var vi redan på plats på sjukhuset (den turen har vi kanske inte nästa gång). Annars känner jag mig fullständigt trygg 🙂

  11. Michelle

    Då skönt att läsa! Jag ska ha barn snart och är livrädd för förlossningen! Tack för bra tips som ja ska ta med mig! Kram

  12. Sara

    Kul att läsa! Jag håller med dig i nästan allt 😉 Jag var avslappnad och lugn, men det tog nästan ett och ett halvt dygn innan Elias var ute.

    Min förlossning är också det häftigaste jag upplevt. Såå coolt! Efter förlossningen så sa barnmorskorna till mig “vad kul att se dina ögon”. För jag gick in i mig själv så mycket. Jag stog upp/gick runt under hela min förlossning, i stort sätt 🙂

    Det är som du skriver, alla kvinnor är grymma. Oavsett hur förlossningen ser ut 🙂

    Kram

    1. gabriellajoss
      gabriellajoss

      Men så roligt! 🙂 haha vad häftigt! Det är ju verkligen en upplevelse utöver det vanliga, kram <3

  13. Elin

    Jag vill även tipsa alla om att även läsa om akut kejsarsnitt. Jag själv bläddrade typ förbi dom kapitlen “för jag skulle ju föda vaginalt”. Det slutade med urakut kejsarsnitt (6 minuter från att läkaren tryckt på röda knappen och akutlarmet tjöt tills sonen var ute på operationsbordet) då min moderkaka lossnat. Man hinner inte få någon information innan och jag önskar sååå att jag var mer påläst ❤️

    1. gabriellajoss
      gabriellajoss

      Förstår <3 så bra att du tipsar om det. Jag läste inget om det men kan ju vara bra att göra det, kram <3

  14. Nathalie

    Jag var inte rädd eller orolig varken före eller under förlossningen. Jag var sjukt peppad och litade till hundra på att kroppen kunde sin sak. Men efter 33h kämpande slutade det med akut kejsarsnitt endå. Så ibland stämmer inte orden “Din kropp vet hur man föder” osv. Känns bara som ett slag i magen när man får det uppkört i ansiktet. :/

  15. Victoria

    Hej, det här är en fråga riktad till både dig, Gabriella, och övriga läsare. Vad gjorde ni i förebyggande syfte för att inte spricka? Det finns så många skräckhistorier om kvinnor som efter sin förlossning blivit inkontinenta, inte kunnat haft sex igen utan smärta osv. Det är ju tyvärr så smakfullt för kvinnor att prata om dessa problem så man inser inte hur vanlig dessa problem är mot vad man tror/har fått höra… Jag undrar också om barnmorskorna tar ansvar för att det inte ska hända? Talade de om för er hur man förebygger det, vad De kan göra för en om det händer osv?

    1. gabriellajoss
      gabriellajoss

      Jag gjorde ingenting alls. Jag lyssnade på barnmorskornas instruktioner bara och krystade BARA när dom sa åt mig att göra det + höll tillbaka när dom sa åt mig att hålla igen. Men någon annan kanske har tips eller tankar? Kram <3

      1. Mikaela

        De flesta klinker är utbildade i sk perinealskydd numera för att undvika större bristningar. Det man kan göra är ju att lyssna på barnmorskans instruktioner och hålla emot när det ska göras osv för de har koll på det där. Men sen är det väl också vanligt att man spricker för att förlossningen går för fort fram samt vid användning av sugklocka bl.a. Men det finns ju inga garantier.
        Jag själv sprack grad 3 med en sfinkerruptur men återhämtade mig väldigt bra (tog lite Alvedon de två första dagarna efter förlossningen). Inför min andra förlossning som tyvärr(?) blev ett planerat snitt så var jag betydligt mer nervös inför ett snitt än att spricka på nytt. Läkarna delade dock inte samma uppfattning och därför blev jag “övertalad” till ett snitt. Ev. Framtida förlossningar kommer jag nog inte vara nervös alls. Bägge sätten var väldigt fina och skulle inte byta bort en sekund.
        Kram

  16. Jennifer

    Hej! Vilket bra inlägg, verkligen givande att läsa! Du har säkert fått frågan så många gånger men jag tänkte ändå fråga lite om er vagn. Har du några tips när man ska leta vagn och vad bör man tänka på? Det enda jag jag vet är att jag vill ha en “avtagbar” så att man enkelt kan bära liggdelen men annars har jag ingen aning om märke, prisklass, hjul osv.
    KRAM

    1. gabriellajoss
      gabriellajoss

      Tack!! 🙂 <3 har tyvärr inga tips mer än att man bör åka och testköra massor av vagnar till att börja med för att känna på vad man gillar. Finns typ ALLT hos babyproffsen så det är ett tips 🙂 <3 Vi valde vagnen vi har för att den var hög (ingen annan vagn är såhär hög tror jag), lättstyrd och snygg + ergonomisk sittdel. Stor kram och lycka till <3

  17. Nathalie

    Jag blev igångsatt pga av vattenavgång och dom han knappt fråga vilken smärtlindring jag ville ha jag skrek efter Eda. Men när smärtan slog till i ryggen så visste jag inte vart jag skulle ta vägen, då ville jag bara packa ihop och dra. Aldrig att jag skulle göra om det igen och nu sitter jag här igen i vecka 32 haha! Kvinnokroppen är grym!
    Kram 🙂

  18. Therese

    En förlossning är verkligen magisk ❤
    Jag har två barn, första barnet startade med värkar hemma och de fick ta hål på hinnorna på förlossningen och de fick dra ut honom med två olika sugklockor, första släppte, han tittade upp mot taket istället
    Jag fick epidural med en påfyllning och sista timmen hade jag ingen energi kvar. 16 h på förlossning och 20 hemma.
    Andra barnet var helt tvärtom, vattnet gick hemma utan värkar, 2 h senare låg hon i min famn efter raketfart, hann ingen bedövning, inte ens lustgas. 😛 jag var väldigt chockad efteråt haha!!!

    Älskar din blogg!!

    Kram

    1. gabriellajoss
      gabriellajoss

      Ja, det är fantastiskt! Åh, så roligt med två så olika upplevelser!! KRAM <3 och tack!!! 🙂 <3

  19. Hanna Öhman - Mitt liv som förlossningsskadad

    Förresten, en tanke till 😉

    Jag själv gjorde precis som du skriver, läste en massa information, tips och råd. Jag fokuserade enbart på allt positivt och läste inte ett enda ord om skador.
    I mitt fall var det ett stort misstag.
    Jag fick en sfinkterruptur grad 3 och 4 och skickades hem med info om att jag skulle dricka mycket vatten och äta fiberrik kost, att jag kunde ha problem att hålla gaser och avföring de närmaste veckorna. Inte ett ord om vad jag skulle vara uppmärksam på eller liknande.

    När jag så 4-5 veckor efter förlossningen började få ordentligt ont i baken kopplade jag inte ihop det med min skada och läkarna (som inte ens tittade på mig) antog att det var invändiga hemorojder.
    Ytterligare några veckor senare höll jag på att stryka med i en blodförgiftning och det var startskottet på ett liv fyllt av smärta och operationer.

    Om jag själv hade varit mer informerad om risker, kanske jag själv hade förstått bättre och krävt vård på ett annat sätt än vad jag gjorde.
    Kunskap är makt!

    Dock får man inte glömma att det inte är patientens uppgift att klura ut vad som är fel så jag har lärt mig att inte skuldbelasta mig själv MEN jag tror samtidigt att jag hade agerat annorlunda om jag vetat mer!
    Kram ❤️

      1. Hanna - Mitt liv som förlossningsskadad

        Tjoho fina du, nu är det jag igen 😉
        Vill bara säga att jag skrivit ett inlägg om det här där jag spinner vidare på information att ta reda på inför förlossningen. Saker som jag, som faktiskt råkat ut för det värsta, tycker kan vara bra att tänka på 🙂
        Läs gärna om du har tid och lust så kanske du har några synpunkter eller tycker att jag tänker galet? 🙂
        Kram <3

      2. Linda

        Hanna, jag fick denna förlossningsskada jag själv när jag födde vårt första barn. Sonen låg inte tillräckligt långt mer när krystvärkarna kom så en högre läkare kallades in för undersökning, resulterade att hon tröck hårt på min mage så han skulle sjunka ner vilket resulterade att sonen bokstavligt talat slet sönder mig invändigt som utvändigt. Fick åka på akut operation direkt han kom ut. Kunde varken sitta, stå eller ligga ordentligt på månader pga smärtan. Och toalettbesök ska vi inte ens tala om! Och det roliga till det hela är att i mina journaler står det ingenting om yttre pressen hon utförde utan att mina skador kom pga att sonen kom för fort. Lustigt enligt mig. Så finns mycket man ska veta innan en förlossning. Med andra sonen förbjöd jag någon att röra i mig magen pga rädslan doktorn utsatt mig för att gå sönder så illa igen. Så lider verkligen med dig! Genomgått typ samma sak som du, all styrka till dig ❤️

  20. Lina

    Vilket bra inlägg, precis vad jag behövde läsa just nu! <3 Är i v 30 med första barnet och bara längrar tills graviditeten är över och jag får gosa med min bebis! Känner mig bara såå trött och tung just nu. Något jag gärna skulle höra mer om är dina tankar kring smärtlitdring, då det är något dom snurrar mycket i mitt huvud just nu. Hur tänker du kring det? Varför bestämde du dig för att inte ta epidural?

    1. gabriellajoss
      gabriellajoss

      Åh så underbart, grattis!! <3 förstår att det är jobbigt, håll ut!! <3 För mig kändes det bara fel och läskigt med epidural. Jag ville föda utan smärtlindring över huvud taget men kände att lustgas var det mest "naturliga" alternativet för mig ifall det skulle behövas smärtlindring – VILKET DET GJORDE!! Så ja, jag har nog ingen egentlig anledning till varför. Det kändes fel för mig bara, kram <3

  21. Hanna Öhman - Mitt liv som förlossningsskadad

    Vilka kloka råd 🙂 Min förlossning var också det häftigaste jag varit med om och jag har (trots att jag idag är i den situation jag är) inget dåligt att säga om själva förlossningen. En sjukt häftig upplevelse som är svår att beskriva, det häftigaste man kan göra!
    Jag är så innerligt lycklig att jag upplevde min förlossning så positiv men mycket beror nog på att det tog några veckor innan det uppdagades hur skadad jag hade blivit ❤️
    Jag önskar att jag fick föda nästa barn men tyvärr har jag inte den möjligheten längre. Försöker dock tänka att det blir häftigt att få testa även ett snitt 😊
    Kram ❤️

    1. gabriellajoss
      gabriellajoss

      Förstår fina du 🙁 <3 vad positiv och glad du är! SÅ fin attityd du har till det hela 🙂 <3 förstår att det var en häftig upplevelse iallafall, kram <3

  22. Natalie plus Co.

    Så himla bra skrivet! Fastän jag inte ens är gravid så blev jag SÅ peppad på att föda barn NU, haha =) Den dagen det förhoppningsvis är dags så ska jag definitivt läsa denna text igen =)

  23. Iza

    Är i vecka 16 och är livrädd redan för förlossningen.. Har så otrolig låg smärtgräns!
    Men tror de är som du säger, man tröttnar nog i slutet och vill bara få ut bebisen 🙂

    1. gabriellajoss
      gabriellajoss

      Förstår! Men det finns ju som tur är bedövning av alla möjliga slag om man vill använda det 🙂 så oroa dig inte fina du! <3 jaa, det är ju så 😉 kram

  24. EVELINA

    Tack för det inlägget och de tipsen! Har bf i september med första barnet och tidigare har jag inte känt mig särskilt orolig, men nu när man känner att det snart närmar sig börjar tankarna snurra mer och mer så då är det bra att få läsa sådana här peppinlägg 🙂

  25. m

    Min förlossning var sååå hemsk, långdragen och ville aldrig ta slut slutatde med sugklocka då huvudet låg snett och han hade navelsträngen runt halsen.
    Men jag puschade mig själv på ett sätt, För varje värk som gick så tänkte jag en minut närmare mitt barn. och på så sätt gick det bättre och fortare, Nu så är mitt barn nästan 4 år ( nov) och jag läääääängtar till bebis nr 2

    1. gabriellajoss
      gabriellajoss

      Nej fy 🙁 <3 förstår det!! Hade också en låååång förlossning.. Underbart 😀 förstår att du längtar, haha 😉 kram kram

  26. Jasse

    Jag hoppas min nästa förlossning blir lite mildare, jag hade värkstorm och hade inga pauser på 1 timme. Jag trodde att jag skulle dö där och då och trots det hade jag Eda. Bästa med hela förlossningen var krystvärkarna för mig haha, jag fick pauser och dom kom och gick som dom skulle. Det var såå skönt att kunna känna att “det var en värk och nu får jag vila” och de gjorde inte så ont och inte heller föda fram barnet, fast jag var också feg först men tillslut tänkt jag bara “uuut med dig!!” Och så kom hon! <3

Annons
stats