Våra hundar och situationen | Gabriella Joss
gabriellajoss

Gabriella Joss

Annons

Våra hundar och situationen

Minns ni detta inlägg? Vi har kämpat på här hemma sedan dess med att få ihop allt. Vi har pratat fram och tillbaka, jag och F. Vi kommer nog inte att kunna ha kvar hundarna så som det ser ut idag. Vi får inte ihop det. Samtidigt så tar det emot att omplacera dom. Dom är en del av vår familj och har varit under så många år. Vi älskar dom båda så otroligt mycket. Helt oerhört mycket. Det vet ni nog om ni har hängt med här på bloggen. Dexter har varit med sedan vi gick gymnasiet och Zelda fick vi ett halvår senare. Dom har varit med oss genom allt vi har gjort i livet, allt det viktiga som har varit. Men barnen kommer alltid först precis som många av er skrev. Så är det ju. Det känns som att vi har misslyckats konstaterar vi båda – men samtidigt så känner vi att det kanske finns en gräns för när man måste acceptera sanningen och ge upp. Inse allvaret i situationen. Jag skäms över att ens skriva detta inlägg men jag tänker göra det ändå. För att jag vet att jag når ut till så många. Vi måste tänka på hela familjens bästa och hundarnas bästa och inte bara oss själva och våra egna känslor. Skulle vi vara egoistiska så skulle dom få bo kvar hos oss för all framtid men det kan vi inte vara. Vi måste tänka på Jason och lillasyster och även på vovvarna. Dexter trivs som sagt inte alls runt barn och det är sådan han är. Han är nervös i sin personlighet och att ständigt ha barn omkring sig gör inte alls gott för honom. Han blir bara stressad, orolig och utåtagerande och det är jobbigt för oss att se honom plågas varje dag och samtidigt känna att vi inte kan göra något åt det. Min bästa väns son (en av Jasons små vänner) blev biten av en hund för två veckor sedan över munnen. Det var då jag faktiskt insåg att jag inte kan vara självisk längre, varken mot hundarna eller oss. Det blev lite som en ögonöppnare för mig och det hela blev mer verkligt. Tänk om Jason eller lillasyster skulle bli bitna och ordentligt skadade? Jag skulle aldrig förlåta mig själv att jag låtit det gå så långt.

Dom är så bra vänner, våra hundar. Dom sitter ihop. Zelda gråter och gnäller när hon är ifrån Dexter och dom betyder allt för varandra. Vi skulle därför aldrig dela på dom heller. Det går bara inte. Dom betyder som sagt allt för varandra och för mig och F med. Vi vill att dom ska ha det bästa liv som kan erbjudas. Det är dom så otroligt värda båda två. Jag tänkte därför skriva ut detta till er, trots att jag egentligen inte vill och det tar emot. Jag tror att det är bästa sättet att nå ut till så många som möjligt och kanske hitta just rätt hem. OM vi ska omplacera dom så ska dom få det bästa. Ett långvarigt hem för resten av livet med en människa/ett par som vet vad det innebär att ha hund. Och framförallt som förstår Dexters behov. Att ha hund är så stort. Det är som att ha en bebis. Dom behöver kärlek, närhet, omtanke, promenader. Någon som kan betala försäkring, klippa deras klor, sätta dom i fokus, leka med dom. Någon som inte har barn och kanske också förstår innebörden i en lite mer nervös och stressad hund. Som har hundvana. Att lägga upp en annons på blocket blir bara fel då det är så många som skriver som inte alls är insatta. Vi har inte heller någon vän eller släkting som har tid eller möjlighet att hjälpa oss eller ha dom hos sig. Hittar vi inget som känns 10000% bra så kommer dom att få bo kvar hos oss tills vi gör det. Det spelar ingen roll om vi får vänta i ett år på rätt hem. Vi är också redo att köra dom över halva Sverige om det så skulle behövas. Vi älskar dom. Och vi vill hitta ett hem där dom blir lika älskade men där dom trivs och mår bättre än vad dom gör här just nu. Där dom får bo resten av sitt liv.

Maila mig gärna om ni är införstådda i situationen och har ett intresse. Eller sprid gärna ordet om ni vet någon/några som hade passat perfekt. Så kan vi kanske prata mer. Jag vet inte om jag gör rätt eller fel men jag tror att chansen till det bästa hemmet finns om så många som möjligt får vetskap. Så jag skriver till er och ser om det kan ge oss något eller inte. Om inte så inte. Men OM det hade gjort det så hade jag varit så otroligt lycklig. Dom stannar som sagt hos oss så länge det inte känns 100% rätt. Jag känner mig så kluven men samtidigt är det dags att öppna ögonen, inse sanningen och ta ett moget beslut. Och snälla kom inte med hårda eller elaka ord. Vi känner oss redan sämst i världen som måste gå igenom det här. Som måste välja bort en del av vår familj. Dom är verkligen familj. Dexter är typ mitt första barn, det känns så iallafall. Och han är så fin rakt igenom. Så lekfull, fylld av kärlek till livet, älskar att busa, hämta pinnar, springa runt ute i snön, gosa, pussas.. Han är så mänsklig på något vis. Hans ögon är så äkta och fina. Han är genomsnäll men som sagt inte gjord för att bo i en barnfamilj. Och Zelda är också världens finaste. SÅ lugn och trygg och stabil. Snäll och glad och pussas hela tiden. Vill alltid vara nära och ger så oändligt mycket kärlek. Dom är bäst i världen våra hundar, och dom förtjänar också det bästa i världen.

Med hjärtat i tusen bitar så tar vi nu ett moget beslut som förhoppningsvis är bäst för oss alla och hoppas på det bästa.

image1-3-1 11667140-10207084548813456-842665695-n-1IMG_7443 1174640_10201844748141714_277534677_n

Skapa en blogg på Vimedbarn.se du också, klicka här! Och du har väl inte missat topplistorna, klicka här!
Kommentarer
gabriellajoss

Kommentera

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
  1. Evelyn

    Snubblade in på detta inlägget nu i efterhand och känner såå med er! Har själv en liten hund här hemma och vågar inte ens tänka tanken att behöva lämna bort honom! Men klart för allas bästa så är det kanske den enda utvägen som finns att ta ibland. Så starkt av er! Hoppas ni hittar någon som finns i närheten så ni kan hälsa på dom, alt. att ha någon som håller kontakten och uppdaterar er om dom! Tusen kramar ❤

    1. gabriellajoss
      gabriellajoss

      Förstår dig precis 🙁 ja, ibland är det tyvärr det bästa man kan göra hur tufft det än är 🙁 KRAM <3

  2. Julia

    Att behöva lämna ifrån sig sina vovvar är ett sjukt jobbigt beslut för en familj, det förstår jag även om jag aldrig behövt göra det själv. De är ju inte bara hundar utan familjemedlemmar som man älskat och tagit hand om i flera år. Min familj har tagit hand om två omplaceringar som vi har just nu, det blir konstigt för dem i början men ger man det tid i rätt familj så kommer de finna sig till rätta tillslut. Det är ju så fantastiskt med dessa djur att de faktiskt kan flytta till nya människor och utveckla samma tillit även till dem. Oavsett hur det blir för er så ska du inte känna skuldkänslor, det bästa för er är förmodligen det bästa även för hundarna. Hoppas det löser sig för er <3

    1. gabriellajoss
      gabriellajoss

      Ja, det är hemskt 🙁 SÅ skönt att höra det från det perspektivet med. Att det faktiskt kan bli bra för hundarna i en ny familj. För oss kommer det att vara skitjobbigt att leva utan dom men det viktigaste är att dom får det bra och kan bli ett med sin nya familj. KRAM <3

  3. Kajsa

    Usch vad jobbigt! 🙁 Vad jag tycker hade varit lättast är att då hitta någon som i början kanske kan “passa dem” på obestämd tid. Att ni kanske fortfarande äger dem och står för sakerna/foder och hälsar på dem.Och när ni sen märker att de har de jättebra i de nya hemmet så tror jag det blir lättare att släppa dem sen även om det såklart är jättetufft! Vi har ett par som passar vår hund mån-fre och han har de så jäkla bra där och blir så himla glad när han kommer dit varje gång så hade vi behövt släppa honom helt så hade det känts bra ändån imed vi sett hur glad han är där ❤️

    1. gabriellajoss
      gabriellajoss

      Låter hur bra som helst ju <3 fint att ni har gjort en sådan lösning. Vi har faktiskt hittat en perfekt familj för hundarna nu. Ska blogga mer om det på måndag, kram 🙂

  4. Hanna

    Hej! Ni har inte funderat över att vänta tills ni flyttat till hus? bidrar till mer frihet för hundarna också, vilket kan göra att de blir mer avslappnade och inte lägger lika stort fokus på att “reta sig på” barnen <3 kram

    1. gabriellajoss
      gabriellajoss

      Har svarat på samma lite längre ner bland kommentarerna<3 han är så vaktig så det går tyvärr inte ;( kommer inte att hjälpa, kram

  5. Josefin

    Förstår att det måste vara sååå otroligt jobbigt att omplacera dom men jag som följt dig långt innan Jason kom till världen har verkligen sett hur de fått mindre och mindre uppmärksamhet och jag trodde redan ni hade omplacerat dom för du skriver aldrig om dom längre. De förtjänar så mycket bättre och jag hoppas ni hittar ett fint hem till dom. Mina hundar betyder allt för mig så förstår att ni vill dom deras eget bästa och då tror jag inte de kan vara kvar hos er… lycka till <3

    1. gabriellajoss
      gabriellajoss

      Hej Josefin! Självklart så får hundarna mindre tid och uppmärksamhet när man får ett barn. Jag tror dom flesta hundägare kan hålla med mig om det. Tidigare så var det ju dom som var “barnen” och fick all fokus och tid men en bebis/ett litet barn kräver otroligt mycket och då får dom automatiskt mindre tid. Det betyder dock inte att dom inte hinns med eller inte får uppmärksamhet. För så är det inte och det är inte heller anledningen till varför vi söker ett nytt hem till dom. Allt man ser på en blogg är inte en sanning. Du får se ett par bilder och lite text. Mina dygn är 24 h precis som dina så du kan ju själv förstå att det ryms en hel del mer under dom timmarna än vad jag delar med mig utav. Önskar dig en härlig dag och vad kul att dina hundar betyder allt för dig. Våra betyder allt för oss också och därför är vi måna om att dom ska få det absolut bästa livet, kram!

  6. Alexandra

    Förstår och förstår inte på samma gång. Man säljer inte sin familjemedlem, men samtidigt så har man barn att tänka på. Så man blir ju kluven.

    1. gabriellajoss
      gabriellajoss

      Jag tänker att man kanske inte har så mycket val. Vi står ju lite mellan att välja barnen eller hundarna och då blir det ju ett naturligt val att ta barnen först oavsett hur tungt det är.

  7. Emilia

    Ni tänker rätt! Inte alls ett misslyckande utan bra tänkt för er alla! Starkt gjort! Man kan ju alltid hälsa på hundarna sen i sitt nya hem =) KRAM!

  8. Linn

    Stor kram till er! Jag förstår verkligen att det tar emot att fatta ett sådant beslut… men som du säger så tänker ni vad som är bäst för alla. Jag tror och hoppas innerligt att det finns några/någon underbar människa därute som kan ta hand om era hundar. Lycka till och kom ihåg att ni gör detta av välvilja! Det är inte lätt att få ihop liv med barn, hund, hus plus ett till barn på gång. Kramar till er

    1. gabriellajoss
      gabriellajoss

      Ja, det är sjukt tufft att faktiskt inse att det är dags att sluta kämpa och ta ett moget beslut gällande hela den situationen. Hur jobbigt det än känns för OSS. Nej, det är ju så. Och att riskera både Dexters mående men framförallt barnens säkerhet känns så fel. Bara för att vi vill ha kvar dom så är det inte det bästa 🙁 kram kram

  9. Veronica

    Väldigt klokt och moget beslut av er, vi gjorde precis samma sak för 2 år sedan. När vår äldsta var ca 1 1/2 och det var några månader till lillebror skulle komma. Vår älskade lilla vovve trivdes inte helt med barn. Vi försökte under drygt ett år men vi kände precis som er, man FÅR INTE vara självisk när det gäller djur. De måste få det bästa av det bästa. Vår lilla älskling kom till ett par som var förtidspensionärer och haft flera hundar innan, bor ute på landet och hade full förståelse för hur man lever med hund. Vi la ut annons på blocket och MÅNGA hörde av sig, men vi hade stenhårda krav och intervjuer innan det blev rätt. Såhär två år senare får jag fortfarande mail och bilder på deras vardag och det känns så rätt i hjärtat! Det jag skulle tipsa er om är att inte ge bort dem utan få lite pengar för dem så att de som tar hand om dem ändå är villiga att betala för dem! Stort lycka till. Förstår din känsla och allt inför detta – men det kommer bli bra och kännas lättare med tiden, men det tar tid!! Kram

    1. gabriellajoss
      gabriellajoss

      Tack! Känns skönt att höra om andra som varit med om samma sak. Ja, vissa hundar trivs helt enkelt inte med barn. Dom har den personligheten som dom har och den fungerar bara inte med småbarn.. Hur jobbigt det än känns så måste man sätta sina egna känslor åt sidan. Jag vill själv att dom ska bo kvar men skulle något hända barnen så hade jag hatat mig själv för att jag inte agerat tidigare. Och Dexter ska ju inte behöva sitta och vara på helspänn och stressa hela tiden heller.. Tack för tips! Ja, vi kommer också vilja ha kontakt vidare. Absolut inte så att det känns jobbigt för dom nya ägarna men en liten uppdatering då och då hade varit guld värd. Stor kram och tack för pepp och stöd <3 hoppas det ska bli lättare för oss med tiden med.

  10. Julie

    Hej! Tycker verkligen synd om er i denna situation men jag undrar bara hur era vänner reagerar. Vågar de ens komma hem till er? Blev inte din vän upprörd när hennes barn blev biten?? Och förlåt men efter att hunden bet din son hur kunde du ens ha kvar den?

    Kanske dumma frågor men blir så nyfiken..

    Julie

  11. Elin

    Det går väl kanske inte att jämföra. Men jag och min man hade två ragdolls (katter) innan vi fick barn. När vår första dotter kom kände jag direkt hur katterna blev prio2 fastän dem vart prio 1 förut. Så hemskt:( När vår son kom gick det inte längre. Vi har ingen av katterna kvar. Saknar båda jättemycket men ångrar inte valet. Ni är grymma och gör det som passar er bäst. Bara ni vet ♡

    1. gabriellajoss
      gabriellajoss

      Åh förstår dig precis 🙁 Det är ju helt klart så att djuren inte får samma tid när man får ett litet barn. Ett litet barn är ju verkligen ett heltidsjobb och mer därtill. Så förstår helt ert val också! Det är moget att sätta sina egna känslor åt sidan och ta djuren och deras bästa först. KRAM <3 tack och detsamma

  12. Hanna

    Tycker så synd om er- förstår verkligen hur jobbigt det är <3 Men vill bara säga att jag tror ni har tagit rätt beslut- nu ska ni bara hitta rätt hem till hundarna som känns bra så lovar jag att allt kommer kännas bättre!

    Jag var en av dem som skrev ganska brutalt om att ni inte skulle riskera att något barn blev bitet- min bästa kompis som barn blev nämligen biten av en terrier som liten och jag vet hur mycket hen har lidit över sina ärr i ansiktet och hur nära det var att synen på båda ögonen försvann. Det kan gå så vansinnigt fort.

    När ni hittat rätt hem till hundarna kommer det ta en vecka sen har de funnit sig till rätta och kommer må toppen, kanske tar lite längre tid för er men då kommer Jason och lillasyster fylla tomheten.

    Önskar er allt gott och lycka till, kram!

    1. gabriellajoss
      gabriellajoss

      Så fruktansvärt hemskt, det som hände din vän.. Min väns son blev som sagt också biten nyligen.. Man blir så rädd när det händer en sådan sak.. Och det kan ju gå riktigt illa.. 🙁 <3 ja, det kan ju verkligen det.. När man minst anar det. Tror också att det kommer att bli värst för mig och F. Vet redan nu att jag kommer att gråta massor och hela tiden till en början när ingen blir sådär glad av att man kommer hem, inte får gosa med dom i soffan framför tvn, inte får ta del av deras lekfullhet och kärlek 🙁 Nej fy.. Ja, vi kommer ju ha fullt upp med bebis också mitt i allt så förhoppningsvis tar det bort lite av det jobbiga. STOR kram <3

  13. N

    Så starkt av dig att berätta om detta. Min första hund var väldigt osäker runt människor han inte träffat förut, jättebra med familjen men utanför blev det till slut ohållbart. Som jag tränat denna hund, oroat mig & gråtit över honom. Vi begränsade oss med vilka vi umgicks med, slutade bjuda hem vänner & valde vissa promenadstråk framför andra utan att ens märka det. Vi förstod det först när han inte fanns längre. Saknaden var stor & skuldkänslorna också men tyngden i min kropp som lättade gick nästan att ta på. Idag har jag två andra hundar, då det är mitt stora intresse, och jag har förstått att det inte var något som vi gjorde som fick honom att agera som han gjorde utan han var osäker i sig själv & visade det på ett sådant sätt. Det har tagit mycket lång tid att komma fram till för mig & jag har länge lagt skulden på mig själv.
    Därför vill jag säga att jag tycker du är modig som berättar & tagit detta beslut att se om det finns en annan lösning för er. Att man omplacerar(säljer) sin häst när ens behov ändras är ingen som tycker är konstigt, jag tror att många djurägare lider i det tysta utan att våga närma sig frågan om omplacering.. Jag tror & hoppas att det kommer lösa sig på allra bästa sätt för er! Kanske finns det någon organisation nära er som är som Hundstallet i sthlm. Kram & lycka till!

    1. gabriellajoss
      gabriellajoss

      Ja, alla hundar har så olika personlighet.. Jag tar på mig mycket av ansvaret då jag inte har kunskap om hundar alls utan bara har haft dom som familjemedlemmar och sällskapshundar men han har ALLTID varit som han är.. Sedan han var valp och vi hämtade hem honom. Våra hundar är ju helt olika trots att dom bott hos oss och haft det precis likadant. Ja, jag skuldbelägger också mig själv mycket och det är skönt att du skriver att du också gör det. Pratade med en hundtränare och hon sa att alla hundar är precis som vi människor och är olika och har olika personligheter och psyken.. Så man får försöka att trycka bort sådana tankar. TACK! <3 <3 Tror också att det är så 🙁 det viktigaste är att djuren mår bra och det är så man får försöka tänka. Stor kram <3

  14. Tove

    Måste bara säga att du verkar så storhjärtad, man blir alldeles varm i hjärtat av att läsa det du skriver, även om det är ett tungt ämne<3 Hoppas allt blir bra och alla läsare finns alltid för dig vad som en händer! Kram, det löser sig!<3

    1. gabriellajoss
      gabriellajoss

      Alltså tack <3 Betyder så mycket för mig att läsa när det känns så tungt som det gör just nu. KRAM <3

  15. Amanda

    Usch vad jobbigt! Har själv en liten hund som är som min bebis, han tycker själv att han är det också och ska ha min fulla uppmärksamhet, hela tiden. Han blir också väldigt stressad och osäker när det springer runt folk, han förstår sig inte heller riktigt på barn och deras signaler. Tror han kommer få svårt den dagen vi skaffar barn, han kommer nog inte må bra av att leva i det hela tiden. Jag har sån fruktansvärd tur som har både en mamma och en mormor som kan ta honom. Jag och min mamma har redan delad vårdnad som det ser ut idag då jag och min sambo jobbar hela dagar. Skulle nog aldrig klara av att omplacera honom till någon annan… Det är ett väldigt starkt och klokt beslut ni fattat helt klart!

    1. gabriellajoss
      gabriellajoss

      Men åh, förstår att du är orolig 🙁 <3 alla hundar har ju så olika personlighet och man kan nog känna av sådant där ganska bra redan innan. Så skönt att du har dom bakom dig iallafall så att han i värsta fall kanske kan få bo hos någon av dom ifall det skulle behövas i framtiden. Nej, det är ett SJUKT tufft beslut. Dom är ju vår familj 🙁 kram <3

  16. Matilda

    Tråkigt att det har blivit så med Dexter. Jag tänker att det kanske kan bli bättre när ni kommer in i huset. Han kanske behöver lite mer space för att kunna känna sig trygg.

    1. gabriellajoss
      gabriellajoss

      Ja, man kan ju alltid hoppas men vi är ändå inte redo att ta den risken. Tror absolut det hade blivit bättre men inte 100% bra ändå.

  17. Malin

    Åå, mitt hjärta brister. Känner så mycket med dig/er. Jag skulle älska att ta emot dom men det går inte nu tyvärr. Hoppas ni hittar den bästa familjen som era pälsklingar kan få, styrkekramar! ❤

  18. O

    Finns det inte möjlighet för hundarna att få vara på ett “dagis” eller hos någon annan några timmar under dagarna? Så dom får komma ifrån Jason och allt det där 🙂 kram <3

    1. gabriellajoss
      gabriellajoss

      Nej, det känns inte som en långsiktig lösning <3 Barnen bor ju hos oss på heltid och vi kommer att ha barn hela tiden och dygnet runt väldigt många år framöver. Då är det bättre att dom (Dexter) får ett fint liv utan stress hos någon annan än att behöva åka fram och tillbaka mellan hem och dagis. Kram <3

  19. Johanna

    Jag tycket absolut inte ni ska ge bort hundarna före ni har settt hur det börjar fungera i nya huset. Vår hund har ett eget rum(grovköket) där har hon sovplats vatten och matskålen sin. Hur skulle det va att begränsa platserna hundarna får vara på och att ej heller barnen får vara med hundarna när dom tex. är på son sovplats/rum. Vår hund får vara med oss i alla rum förutom sovrummen och när hon går i sitt rum får ej barnen gå dit.

    Ett starkt och ärligt inlägg att dela med er av. Förstår att det är ett jättesvårt beslut för er. Hoppas ni hittar en bra lösning som passar för er och ett stort lycka till.

    1. gabriellajoss
      gabriellajoss

      Åh jag förstår <3 grejen med Dexter är att han är "på sin vakt" mot Jason hela tiden. Kommer det nya barn så håller han sig undan (går och lägger sig under sängen typ) men just Jason som vi bor med på heltid vaktar han gärna. Han vill också skydda Jason från mig ex. och ligger Dexter i soffan med mig och Jason kommer inspringandes i rummet så kastar han sig direkt mot honom. Så det kommer säkert bli bättre men det är inte en långsiktig lösning ändå då det nog inte hade hjälpt till 100% ändå. Skönt att det fungerade så bra för er. Stor kram och tack <3

  20. Jenny

    Jag tycker ni gör rätt, det finns så många fina hem som skulle kunna ge hundarna det inte ni har möjlighet till:) Hoppas verkligen att ni hittar något bra, måste vara jättejobbigt då jag vet hur mycket mina hundar betyder för mig:( Som du skriver, de ÄR verkligen som barn/syskon och inte “bara en hund”! Stort lycka till, kram<3

    1. gabriellajoss
      gabriellajoss

      Ja, det är verkligen så <3 Hundarna är verkligen familj för oss. Dom är som våra första bebisar.. Så det ÄR sjukt tungt att inte ta ett egoistiskt beslut och låta dom bo kvar. Har som mantra i huvudet att "barnen kommer först" hela tiden för att ens orka tänka på att det ska gå att leva utan Dexter och Zelda. KRAM och tack <3

  21. Nathalie

    Men gud vad bra att ni gör er av med Dexter! Synd att ett barn skulle behöva komma till skada innan ni insåg allvaret(det hade lika gärna kunnat vara Dexter som bet Jason och då hade du blivit påmind om ärren i Jasons ansikte). Alltså det är ju inte ert fel att barnet blev bitet men det är alltid lika synd att man inte förstår allvaret förrän det är för sent. Men som sagt bättre sent än aldrig, så bra jobbat! Tänk om Dexter hade bitit Jason när lilla syster är ute och en måste vara hemma själv med lillasyster och en på sjukhuset med Jason mitt i “den härliga bebisbubblan”. Eller bitit lillasyster. Inget av barnen kan försvara sig och litar på sin mamma och pappa. De får leva med ÄRR resten av livet och ni blir påminda VARJE dag (även om dom nu är bra på att sy). Men som sagt bra gjort av er som föräldrar att gå all in på MÄNNISKOR.

    Vill också säga att det bara är BRA att ni erkänt för er själva att ni inte kan ha kvar den hunden, ni har inte misslyckats för det även om du känner så – ni har LYCKATS ta ett svårt beslut och RÄTT beslut.

    Det måste vara sjukt tufft som höggravid att skiljas från sin vovvar för de är ju som barn när de är familjemedlemmar, Men de kan till och med få det bättre hos någon annan och det måste man intala sig själv. Gjorde mig precis av med en familjemedlen (som flyttade till Umeå) och jag gråter fortfarande varje dag. Det var lätt för mig att erkänna och att prioritera barnet DIREKT han visa aggressivitet mot mitt älskade barn, men jag känner i hjärtat varje dag att FAN det är ju här hunden/min bästa vän/ familjemedlemmen ska vara. HÄR. Och samtidigt som jag faktiskt vet att min älskade hund faktiskt har det bättre utan barn i sitt nya hem i Umeå. Blir både glad och arg. Men mest glad för detta beslut gynnade ALLA, mig, sambo, hund och barn. Och en annan familj som fick världens bästa vän. Beslutet gynnade alltså inte bara mig.
    Men det känns i hjärtat varje dag, så vi får hoppas att tiden läker alla sår..

    Jag tycker DU är sjukt stark som går igenom detta. Och din sambo också förstås. Ta hand om er. Kram!

    1. gabriellajoss
      gabriellajoss

      Ja, det är så jäkla tufft. Har haft svårt att sova på nätterna och går och lägger mig ute med hundarna i soffan hela tiden (dom tycker att det är för varmt för att sova under täcket just nu) och klappar dom och bara gråter och känner mig så trasig i hela hjärtat. Tror att det är svårt att förstå vilken kärlek man kan känna till en hund om man inte har haft en själv 🙁 <3 Tack för peppen i att ta detta beslut. Det är så lätt att skuldbelägga sig själv och jag tar såklart ansvar för situationen men alla hundar är också olika och behöver olika. Och just nu passar det helt enkelt inte att han bor här då han inte mår bra av det alls 🙁 och barnen och deras vänner kommer ju att vara små länge till (och vi kanske får ännu flera barn) och det är en risk som inte är värd att ta hur jobbigt det än är 🙁 TACK!! Och skönt att läsa om någon annan som gått och går igenom samma sak. Det får mig att känna mig starkare och att jag klarar detta. STOR kram <3

  22. Denice

    Förstår att beslutet är hjärtskärande men man kan som du skriver inte vara egoistisk när man har djur. Allt kommer lösa sig till det bästa för alla och de kommer kännas bättre med tiden. Vi omplacerade en hund för några år sen och vi skrev avtal att han ska återgå till oss om det inte funkar så det är ett tips så de inte omplacerar dem vidare till någon annan. Lycka till. Det kommer bli bra! <3

    1. gabriellajoss
      gabriellajoss

      Ja, det är ju så. Djurens mående måste få komma före ens egna ego.. <3 hur jobbigt det än är. Tack för tips! Kram <3

  23. Angelica

    Verkligen starkt att skriva om detta ❤️
    Vi hade en större och en mindre hund ihop när vi valde att skaffa barn, vi fick inte ihop det alls under graviditeten och med jobb. Vi insåg att det faktiskt aldrig skulle fungera för hundarnas välmående så vi valde också att omplacera båda. Vi har så bra kontakt på telefon med nya ägarna och vi hade sån tur att hitta hem till dem där de får allt de behöver, vi kände oss fruktansvärda och ledsna och Det är tufft men det kommer bli bra ❤️❤️
    Tack för fin blogg ❤️
    Varma kramar till er!❤️

    1. gabriellajoss
      gabriellajoss

      Tack snälla för pepp och stöd <3 det är STARKT att kunna se själv att det inte fungerar och göra det bästa för både sig själv och sina djur. Hur tufft det än är och hur självisk man än vill vara i situationen så är dom värda det bästa livet. KRAM och tack <3

  24. Linnea

    Fy vad jobbigt. Har varit med om liknande sak, vår hund var en amstaff, jordens snällaste och han och sonen älskade varandra. Men vår hund Milo blev sjuk flera gånger och även attackerad av andra hundar vilket gjorde att hans psyke inte alls var bra längre. Vi försökte men det hände tyvärr att han morrade vid William, dock tror jag inte han menade något illa. Men vi tänkte mycket på omplacering av honom men eftersom hans psyke blev som det blev och vi inte kunde lita på honom, han var sjuk varannan månad och fick opereras 2 gånger utan attbli bättre så lät vi han somna in tyvärr.
    Man undrar fortfarande varje dag om man har gjort rätt val och man saknar att ha en hel familj men det var inte rättvist för han att leva de livet han fick.
    Tycker ni är starka som tänker på hundarna trots att känslorna säger något annat!

    1. gabriellajoss
      gabriellajoss

      Ja, Dexter morrar JÄMT på Jason.. Det är liksom vardag för oss. Direkt han ens kommer i närheten. Det går ju inte att ha det så när man vet att barnen ska vara små i många år till.. <3 Ja, jag kommer också att ställa mig den frågan varje jäkla dag känns det som 🙁 det är så himla svårt sådant här men man får lita på sin magkänsla. STOR kram <3

  25. Amanda

    Förstår precis hur ni känner i den här situationen och hur mycket det smärtar! Vi hade samma beslut framför oss med min hund. Jag hade honom från att jag var 9 år och 14 år framåt, för två månader sedan tog vi det tuffa beslutet att låta honom somna in. Han var sjuk men det gick att behandla men mot slutet blev han mer och mer aggressiv mot min son på 1,5 år. Han började med att hugga i luften efter honom och sen esskalerade det. Han blev honom i händerna/armarna och sista gången bet han honom i kinden och ett av märkena hamnade ett par millimeter från ena ögat. 15 min efter den händelsen ringde jag veterinären och vi fick en tid för avlivning dagen efter. Det är en av de tuffaste sakerna jag gått igenom, min lilla vovve fick iallafall somna in i min famn och vi fick ett lugnt och fint avslut. Jag saknar honom otroligt mycket varje dag men jag vet stt det här var rätt beslut och att det blev bäst så för alla. Min lilla Chippen har det bättre där han är nu.
    Nu i efterhand har vi insett att vi borde tagit det här besluter redan innan sommaren, kanske till och med förra vintern. Det är ett så tufft beslut att ta och man skjuter det framför sig och hoppas att det bara ska lösa sig på något vis. Oavsett om det handlar om avlivning eller omplacering så måste man sätta sina egna känslor åt sidan och tänka på hur hunden mår, att/om hunden får ett värdigt liv som det ser ut idag. Min hund hade inte ett värdigt liv som det såg ut så jag var tvungen att ta mitt ansvar som hundägare hur mycket det än smärtade mig. Jag fick iallafall 14 underbara år med min hund, jag växter upp med honom, från barn till tonåring till vuxen och han fanns vid min sida under min graviditet. Sedan fick jag som sagt ha honom i famnen när han somnade in och det är en otrolig tröst för mig, vi var tillsammans in i det sista ❤️
    Utsökta min långa kommentar men jag behövde skriva av mig lite, det var exakt 2 månader sedan igår och jag saknar honom så mycket!

    1. gabriellajoss
      gabriellajoss

      Ja, det är samma med Dexter.. Han hugger i luften efter Jason. Han är avvaktande mot barn som bara hälsar på då och då (går och gömmer sig typ eller låter dom bara vara) men Jason som bor här och är här hela tiden morrar han på, springer fram till och hugger i luften eller försöker nafsa på honom.. Man ser att han är stressad och mår dåligt direkt Jason leker och härjar runt.. Det går ju inte att ha det så hur gärna man än vill att det ska funka 🙁 <3 förstår att du saknar honom massor 🙁 Ja, man skjuter alltid på det för länge känns det som. Just för att det är så jobbigt för en själv att acceptera sanningen.. Är samma sak för oss.. Fick tårar av sista stycket i din kommentar 🙁 🙁 <3 förstår verkligen din kärlek. Han är med dig i ditt hjärta varje dag resten av ditt liv. Det är jag övertygad om. Förstår din saknad med 🙁 KRAM <3

      1. Amanda

        Ja exakt så var min hund med mot alla andra barn, och värre mot min son eftersom dom bodde ihop. Var livrädd att han skulle bita någon annans barn barn när vi hade besök.
        Tyvärr är det en ohållbar situation, jag hoppas verkligen att ni kan hitta ett nytt hem till era hundar som känns rätt i hjärtat. Det här besluter tar ni ju för erat barns skull och för hundens skull!
        Kram <3

  26. emma

    åh styrkekramar, skriv av dig här en massa när du väl måste separeras från dom så får du stöd! vinär hundvakt ibland, men det är nog så svårt och få i hop vardagen, när man är hemma tätt med två små barn, behöver du gråta ut finns vi dina läsare här ! starkt och bra beslut av er. önskar lycka till med de fina hundarna

  27. Hanna

    Jag kan inte föreställa mig vilken sorg det måste vara för er :(. Jag har en nervig/ängslig chihuahua hemma och bara tanken över att någon annan ska ta hand om honom krossar mig. Han är väldigt speciell minst sagt.
    Jag hoppas att allt löser sig till det bästa för er.

    1. gabriellajoss
      gabriellajoss

      Ja, det är hemskt 🙁 <3 man får sådana speciella band till sina djur.. Vi ser dom verkligen som familj men det funkar helt enkelt inte och då måste vi inse det.. KRAM

  28. E

    Jag måste kommentera då jag själv har en 1 åring och en hund. Dock tog vi hunden efter bebis vilket jag tror kan vara väldigt bra så hunden får anpassa sej efter barnet direkt från början och inte tvärtom.. men jag bara måste skriva då jag är en väldigt familjekär person som till det sista skulle ha kvar alla mina familjemedlemmar, mänskor som djur. Vilket jag hör på er att ni också är.

    Men du beskriver båda era hundar som så snälla, hur är det då när Jason vuxit? Var det värre för Dexter då Jason var bebis eller nu då han är en rörlig liten människa? ☺ och sen tänkte jag på det, ni har ju ganska trångt och litet var ni bor nu, är det inte lättare då ni flyttar till huset mån tro, där finns ju massa rum och Dexter skulle kanske inte vara lika stressad då han skulle få vara mer på sidan om som han själv skulle få bestämma?? Allt går väl bra då ni är ut och gå och då du som du skriver sitter i soffan med honom i famnen? Då är han väl inte stressad utan njuter och är en lycklig hund? Jag tror ni inte ska förhasta er, ni har ju haft hundarna under de 2 år Jason varit med redan, jag skulle vänta tills ni flyttat, om ni känner att Dexter fortfarande skulle vara ett hot mot ungarna dagstid då dom leker, ha hundarna bakom en grind i lugn och ro men så dom ser er. Hunden mår inte dåligt över det, det är ju bara att vänja sej! Jag skulle inte ge upp än, men såklart vet jag inte hur aggressiv han betett sej mot Jason?? Har han liksom huggit mot honom eller försökt bita? Kram ivarje fall och hoppas ni får det ordnat så både människor och djur är nöjda i er familj ❤❤❤

    1. gabriellajoss
      gabriellajoss

      Ja, det är kanske lättare att göra så. När barnet redan finns! <3 Så är dom vana från dag ett med den lilla. Det har blivit värre och värre ju mer rörlig han blivit (i början brydde han sig typ inte alls utan var mest bara avvaktande) men nu ska han vakta honom och morrar hela tiden på honom osv. Så det har verkligen blivit ohållbart.. <3 Ja, det hade kanske fungerat men tyvärr så är han ju "vaktig" mot just Jason. Mot andra barn är han inte alls så utan då kan han gå undan men just J som bor här och är här hela tiden vaktar han mot och ska ha koll på hela tiden. Så tror inte det hade hjälpt tyvärr 🙁 KRAM och tusen tack <3

  29. Frida

    Usch va jobbigt.. Men Känns det som rätt beslut, så är det nog de. Hoppas på det bästa för er alla. Tänkte bara fråga om det gäller småbarn eller om det kan funka med kanske 13 år och uppåt? Kram och lycka till.

    1. gabriellajoss
      gabriellajoss

      Ja, det känns helt rätt hur tufft det än är 🙁 Det går nog bra med äldre barn. När man är 13 är man ju lite mer vuxen och leker kanske inte på samma vis som en tvååring. KRAM <3

  30. Vendela

    Det kanske blir bättre när ni bor i hus tänker jag? Då hra hundarna ”mer yta” och kanske inte känner sig lika pressade? Äh jag vet inte, spånar bara.
    Hur som önskar jag er lycka till 💜

    1. gabriellajoss
      gabriellajoss

      Nja, tror inte det. Han är så vaktig mot just Jason och springer efter och ska ha koll på honom hela tiden 🙁 kram <3 och tack

  31. Johanna

    Hej.
    Jag kommenterade senast du la upp inlägget om hundarna. Vi var i samma situation. En nervös hund som började bli utåtagerande mot sonen på 2,5 år. Bli skakig osv. Jag ringde uppfödaren o hade ‘tur’ att dom precis ville ha en till hund till vår hunds syster. Så vi bestämde att testa om han mådde bra att flytta tilbaka o han mår hur bra som helst. Jag tycker ni gör rätt i att omplacera era hundar även om det är väldigt jobbigt. Hoppas det löser sig för er. Men varken ni eller hundarna (eller främst Dexter kanske) mår bra av att
    ha det så. ❤️ kram

    1. gabriellajoss
      gabriellajoss

      Åh så underbart att det fungerade så bra för er och att ni fick till en sådan fin lösning <3 Tusen tack för pepp och stöd. Och nej, det har du verkligen rätt i<3

  32. Rebecca

    Vad ledsen i hjärtat man blir av detta inlägg 🙁 jag förstår er situation och jag lider med er.
    Men, ska ni inte testa att avvakta tills ni fått flytta in i huset i alla fall? Där har ju hundarna betydligt större ytor att röra sig på och kanske mår mycket bättre av det?

    1. gabriellajoss
      gabriellajoss

      🙁 nej det blir nog inte bättre då heller. Han är ju väldigt vaktig. Hade varit en annan sak om han gick undan (vilket han gör om vi ex. har barn på besök) men just Jason håller han koll på och vill gärna springa efter honom och kolla att han “sköter sig” <3 kram

  33. Anna Köhler

    Vilket starkt o modigt inlägg klart det måste kännas tufft när ni måste omplacera hundarna men som du säger så tänker ni på hundarna vilket är det viktigaste i detta

  34. Erika

    Usch, har varit i din situation för snart 5 år sen. Finns inget jobbigare. Nu i efter vet jag att vi gjorde rätt. Vi hade dock turen att min mamma och pappa tog över vår lille hund så vi kan hälsa på honom ändå vilket underlättat för oss och vi vet att han har det bra. Men för vår familj var det rätt beslut och vi kunde slappna av på ett helt annat sätt efteråt. Det är en sorg såklart men lägg ingen skuld på dig själv

    1. gabriellajoss
      gabriellajoss

      SÅ underbart att ha föräldrar som vill ta över <3 önskar vi också hade den turen. Ja, det är en stor sorg men som du säger får man försöka att inte skuldbelägga sig själv. Alla hundar har ju olika personlighet precis som vi, kram

  35. Michaela

    Det är det här som är sann kärlek! Att kunna fatta ett beslut fast att det gör ont, för att det är det bästa. Kram på er <3

  36. Simona

    Fy va tråkigt! Vi har oxå en hund som inte mår toppen med barn. Har en 2 åring som han är van vid och 1 åring som han inte tycker om.
    Snart börjar vi jobba igen och på konstiga tider. (Livet har förändrats sjukt sen hi skaffade Bertil) har pratat om att lämna bort han. Men inte kommit fram till om vi ska eller inte. Minstingen blir bara äldre så Bertil kanske börjar gilla han tillslut.
    Du gör helt rätt! 😘 tungt beslut som ni tänkt igenom noga!!

    1. gabriellajoss
      gabriellajoss

      Åh förstår att ni funderar på det <3 hoppas att ni kommer fram till rätt beslut för just er. Men som du säger så blir han ju bara äldre och då kanske det blir bra!? <3 hoppas det löser sig. STOR kram och tack <3

  37. Melissan

    Vill bara säga att förmodligen så kommer ju allt bli så mycket bättre när ni bor i huset. Har ni staket runt tomten så kan hundarna springa in och ut som dom vill. Ni kommer att ha stora ytor så Dexter kommer kanske känna sig friare att gå undan vid behov? Han kan kanske ha sitt eget lilla space där barnen inte kommer åt honom.. jag vet bara själv skillnaden på våra hundar när man bor i lägenhet vs hus. De blir så annorlunda när man kan släppa ut hundarna när man vill, inte behöver släpa barn och hundar i trappor 🙂 mina hundar har blivit mycket lugnare och snällare när vi haft stor uteplats istället för lägenhet. Bara tips från mig att ni kanske ska testa? 🙂 kramar

    1. gabriellajoss
      gabriellajoss

      Tyvärr inte då han är så pass vaktig <3 annars hade det nog blivit bättre då men kanske ändå inte 100% bra. 🙂 skönt att det gått så bra för er 🙂 KRAM

  38. Therese

    Så modigt av er att gå ut med detta tycker jag. Jag önskar av hela mitt hjärta att allting löser sig och att ni hittar de bästa hemmet för hundarna! Kram till er 😊

  39. Cassandra

    Helt rätt beslut även om jag förstår att det är sjukt jobbigt. Men hundarna kommer få det bra i ett nytt hem när vi väl hittar det som passar dem. Kram ❤️

  40. Julia

    Min bror o svägerska fick barn för fyra är sedan. De hade en chihuahua då när bebisen föddes. Hunden var stressad o olycklig de första två åren. Var stressad och deprimerad. Men nu är de verkligen bästa vänner.. hunden gillar inte små barn men nu de senaste åren har de verkligen funnit varandra när barnet vet att man klappar fint och är snäll mot hunden. .
    Menar inte att det alltid blir såhär eller så ville bara berätta hur det kan bli från en annan synvinkel. Hoppas vovvarna hittar sina fantastiska hem ❤️

  41. Lisa

    Blir så ledsen när jag läser ditt inlägg, förstår verkligen din smärta! Väldigt starkt att ta ett sånt beslut. har tyvärr ingen som skulle vara lämplig men jag hoppas att ni hittar någon/några som är perfekta och som ni kan följa och se att allt blir bra! Det kommer lösa sig <3

  42. Monika

    Jättesvårt och stort beslut ni tagit.
    Men jag tänker lite ang er boendesituation. Man bor lite trångt i en lägenhet, man kan inte riktigt komma ifrån varandra. Kanske är det det som gör att Dexter reagerar som han gör.
    Vår ena hund gillar heller inte barn men vi har yta som gör att han kan gömma sig vilket gör att han inte behöver utagera.
    Ni kommer snart ha ett hus där det finns gott om plats för en hund att komma undan resten av familjen och framförallt kommer ni ha en trädgård där de kan få komma ut och springa lite, nosa, gräva, plocka pinnar när helst de känner behov av det.
    Kanske kan han bli lite mer tillfreds då?
    Menar verkligen inte att döna er, så tro inte det. Utan ville bara förmedla min tanke.
    Det har tagit tid för vår hund att acceptera barnen och vi har gjort tydliga regler. Barnen får inte tränga honom eller vara på honom för mycket. De andra två hundarna kan de göra vad de vill med i princip de är så nöjda.
    Det är inte så lätt när barnen är så små (3 och 1,5) men man får vara tydlig.
    Nu är Ceazar gärna med och leker med barnen, han har kommit fram till att de är rätt ok ändå för det kastar ju bollen betydligt oftare än vad jag gör 😊

    Hoppas jag inte försvårar ert beslut ❤️

    1. gabriellajoss
      gabriellajoss

      Nja, jag tror inte att det är därför. Han är ju otroligt nervös och orolig redan som han är i sin personlighet och har alltid varit. Och detta har kommit allt mer ju mer rörlig Jason har blivit. Så tror inte att mer yta hade hjälpt tyvärr 🙁 hur gärna man än hade önskat det. Har själv försökt intala mig själv att det skulle bli bättre då flera gånger och det är nog därför vi dragit ut på detta så länge med.. 🙁 kram <3 och vad skönt att allt fungerar så bra för er.

  43. Emma

    Ååhh vet precis hur det känns 🙁 men ni vet vad som är bäst och ska göra det ni känner att alla i familjen mår bäst av <3 älskade ni, jag hade bara en tanke, när ni flyttat till huset tror ni att det kanske blir bättre för hundarna då? Där det finns mycket utrymme och många ställen dem kan gå undan på? Bara en liten tanke jag kom på. Stor kram till er och massa massa kärlek <3 jag hoppas att allting löser sig, ni förtjänar det bästa allihop <3

    1. gabriellajoss
      gabriellajoss

      Det är hemskt 🙁 <3 nej, jag tror tyvärr inte det. Hur gärna jag än önskar att det vore så.. Han är så vaktig mot just Jason och ska ha koll på honom hela tiden. KRAM <3 och massor med kärlek tillbaka. <3

  44. Erika

    Åh vad tråkigt, men som du skriver kommer barnen alltid först! Har inga egna barn, men har två hundar som är mitt allt och en av dom är en omplacering som vi tog in hos oss när det inte gick ihop längre i hans tidigare familj. Hade vi haft mer plats hade vi gärna välkomnat både Dexter och Zelda hem till oss och vår lilla hundfamilj då all tid och kärlek finns här!

  45. Jennifer

    Du har gjort helt rätt val! Förstår att det känns tungt men i framtiden kommer du titta tillbaka och veta att det var rätt val du gjorde, för din familj, dina barn och hundarna ❤️

  46. Ida

    Ååh så himla tråkigt:((( men det kanske är det bästa för er alla, gjorde verkligen ont i hjärtat av att läsa detta!! Tänkte att dom kanske får det bättre med er i huset men det blir nog svårt det med, usch stackars er. Men det kommer bli bra fast det är tufft ♡

  47. Caroline

    Men fy vad jag tycker synd om er! Men ni gör ett så otroligt stort och moget val som är väldigt viktigt i er situation. Ni gör helt rätt! Ni är kloka i detta. Stor kram och ni ska ha en rejäl klapp på axeln båda två som faktiskt inte är självviska i detta. Förstår det måste vara ett fruktansvärt val och sits för er. KRAM ❤️

  48. Jenny

    Hade ju varit perfekt om jag och min sambo hade kunnat haft dom! Vi har hus på landet strax utanför Umeå. Då hade även ni kunnat hälsa på när ni vill.

  49. Sandra

    Fy vad jobbigt! OM, ni hittar ett hem som känns rätt, oavsett hur lång tid det tar förstås, så hoppas jag att ni kan hälsa på hundarna om ni får. Det hade ju varit guld för er. Håller tummarna för er och hundarna! <3

    1. gabriellajoss
      gabriellajoss

      Ja, det hade varit fint om man kunde göra det. Men frågan är hur bra dom hade mått av det!? Det är så svårt det där.. Man vet ju inte alls hur dom ens hade reagerat på ett nytt hem.. KRAM <3 och tack

  50. Angelica

    Åh vad starkt av er att ha kommit till det beslutet! Vi har en hund som jag är allergisk mot och som inte är helt 100 med barn, men min man vill absolut inte omplacera honom och här på Irland så är det redan såååå många oönskade hundar som springer omkring så skulle han omplaceras skulle det vara svårt att hitta en familj till honom (min man hämtade honom från ett sådant rescue-ställe när han var valp). Så vi har kvar honom och försöker göra det bästa av situationen. Kram!

    1. Jenni B

      Nej fy mitt hjärta går sönder. Jag vill inte ens tänka mig hur dåligt ni mår och hur svårt det måste vara att ta ett sådant beslut. Jag som har hund själv vet hur mycket de små pälsklingar betyder för en och hur mycket kärlek man får av de. <3 Bara en kort fråga. Ni tror inte att det kanske kan bli bättre när ni flyttat in i huset där han har betydligt mycket mer kvm att röra sig på och kan undvika barnen lite enklare? Bara något som jag kom på sådär. <3 Älskar dig och blogg! Du är så himla fin på alla olika sätt! <3

      1. gabriellajoss
        gabriellajoss

        Ja, det är SÅ tungt att ha tagit beslutet 🙁 nej, jag tror inte att det kommer hjälpa. Han går ju inte alltid undan (eller han gör det för nya barn men inte för ex. Jason som han är van vid) utan vill gärna vakta runt och vara där han är. Och när han väl går undan så går han och gömmer sig och skakar i ett hörn typ. Det hade säkert blivit lite bättre med större yta men inte helt bra ändå. Kram och tusen tack <3 du anar inte hur glad jag blir!<3

        1. Jenni B

          Okej då förstår jag! Det måste kännas så oerhört jobbigt, jag kan inte ens förstå hur ni klarar av det. Däremot är det viktigt att tänka på allas bästa som du påpekar just! <3 STOR KRAM <3

    2. Nathalie

      Så himla tråkigt att göra, men du vet bäst i din sak! Men har ni inte funderat över att vänta gills ni flyttat till hus? Det kanske inte blir lika påträngande för hundarna när de får mer frihet, yta och en hel trädgård att springa runt i! Kram <3

      1. gabriellajoss
        gabriellajoss

        Jo vi har funderat på det men tror inte det kommer att hjälpa med tanke på hur han är i sin personlighet. Vi har pratat med en hundtränare också som sa att det såklart skulle bli bättre på en större yta men att det i slutändan inte är en långsiktig lösning då han ändå inte kommer att må bra. Kram <3

  51. Johanna

    Ni har inte funderat på att ta hjälp från en hundtränare/hundpsykolog? Själv skulle jag kunna tänka mig att det är bra att få en utvärdering och bra verktyg om det går att göra något åt. Bekräftar personen att inget går att göra så blir ju ert beslut lättare att ta.

  52. Josefin

    Men usch vännen, förstår verkligen din sorg! Är uppvuxen med hundar då min mamma är uppfödare, så jag vet hur nära man kommer en hund! Dom som inte har haft hund kan nog inte tänka sig kärleken, men dom är ju verkligen familj! Vi har en hanhund som är världens snällaste!🐶
    Jag tycker att det är väldigt klokt att placera om dom. Man får dåligt samvete och tänker att hundarna kommer sakna en, men hundar är inte såna! Dom kommer tycka det är jättebra på nya stället, hundar är inte långsinta, dom lever för stunden! Och eftersom dom är tillsammans så har dom trygghet i varandra, så det kommer gå jättebra! ❤❤❤
    Vi har precis fått vår lille son som snart är två veckor, och jag förstår precis att du inte vill riskera barnens säkerhet! Väldigt klokt att bortse från sina egna känslor! För det är fan bland det svåraste man kan göra i livet!!
    Oj vad långt det blev men ville bara skicka lite cred!❤❤ Låt det ta tid och var kräsna för det kommer höra av sig massor med konstiga människor..!😅 Förr eller senare kommer det höra av sig nån perfekt familj för hundarna!
    Många kramar!!💖💖💖

    1. gabriellajoss
      gabriellajoss

      Ja, dom är verkligen FAMILJ <3 jag tror nästan jag har för starka band till just Dexter. Han har liksom varit med mig överallt sedan han var bebis. Hade med honom på jobbet när han var valp och jag pluggade och jobbade, han sover alltid mellan mina fötter och är verkligen MIN älskling 🙁 <3 men Jason kommer såklart först iallafall. Bebis i magen med. Och gud förbjude att något skulle hända dom och jag skulle veta att jag hade kunnat göra något men inte gjort det. Hade aldrig förlåtit mig själv 🙁 och Dexter ska inte heller behöva må dåligt i sitt egna hem och känna stress och oro varje dag över att det leks och busas runt av barnen. Han ska få vara lugn och trygg och lycklig hela tiden. Han förtjänar det. Men ja, i värsta fall får dom bo kvar och vi får spärra av övervåningen i huset enbart åt dom typ.. För dom ska INTE komma till vem som helst utan verkligen till ett hem och en människa som känns 100% rätt. Jag tillåter inget annat. Men vill ändå känna att jag har gjort det jag kan när det kommer till att hitta en ny familj då det behövs. Kan inte låta bli att hoppas på att ingen hör av sig så att dom får bo kvar iallafall 🙁 så egoistisk är jag liksom.. Men älskar dom så mycket 🙁 <3 stor kram <3 grattis till er skatt.

  53. Hanna

    Så starkt av er! All kärlek, hoppas ni finner det bästa. Är själv gravid med första och har en vovve. Allt vi önskar är att de ska gå ihop fint när bebis är här. STOR KRAM till er hela familjen! <3

    1. gabriellajoss
      gabriellajoss

      Tusen tack finaste du <3 behöver verkligen pepp i detta då det är det svåraste beslutet vi någonsin tagit. Hoppas att allt fungerar för er <3 stor kram <3

  54. JohannaIsabella - Mammablogg

    Åh nej, fy vadå jobbigt för er! Vi omplacerade vår älskade lilla chihuahua för 1 år sen nu, pga att han inte heller trivdes med barn och ju äldre Meja blev (livligare, busigare osv) desto jobbigare blev det. Hade vi kompisar med barn över satt han bara i ett hörn eller under sängen och skakade 🙁 Det var och är fortfarande såå tungt för mig, men att se honom med sin nya familj och veta att han har det bra och får den uppmärksamheten och det livet han förtjänar är det viktigaste. Hoppas det kan bli lika bra för er! Massa kramar!

    1. gabriellajoss
      gabriellajoss

      Tack snälla du för kommentaren <3 jag följer ju dig på instagram och det är så skönt att höra att någon annan varit igenom samma sak. Sitter och gråter i soffan nu med lilla Dexter bredvid mig och datorn i knät. Han är min älskling och min bebis 🙁 kan inte föreställa mig livet utan honom men är så otroligt själviskt av mig att låta honom må skit varje dag och vara stressad och orolig.. Mitt hjärta blöder på allvar.. Tack för din kommentar <3 kommer inte kunna sova i natt för nu känns allt mer på riktigt men det kommer nog att bli bra till slut. Och så länge vi inte hittar någon som känns helt rätt kommer jag inte omplacera heller. Då får vi kämpa och hålla isär dom tills dess så att han får vara ifred. Men i längden är det inte en lösning.. 🙁 STOR kram <3

Annons
stats