Förlossningsberättelse | Gabriella Joss
gabriellajoss

Gabriella Joss

Annons

Förlossningsberättelse

Nu äntligen får ni läsa om min förlossning med Jolie. Jag som tyckte att jag var seg på att publicera inlägget om min förlossning med Jason (som ni kan läsa här), haha.. Detta tar ju priset.. Hon är ju över fem veckor nu. Här kommer den iallafall. Hoppas att ni tycker det är kul att läsa, kram <3

Jag hade haft jobbiga förvärkar till och från sedan den 18:e december. Jag var helt slut och matt i kroppen.. Förvärkarna kom som starkast mot kvällarna och jag tänkte verkligen att det skulle dra igång på riktigt VARJE kväll. Men nej… Där mot tolvslaget avtog dom vanligtvis och vi fick besviket gå och lägga oss. Dagarna gick och nu var det den 11:e januari. Det var kväll och det slog mig att jag knappt hade känt några rörelser från bebis på hela eftermiddagen. Blev orolig ganska snabbt då hon vanligtvis var så otroligt rörlig i magen. Försökte komma på när jag senast hade känt henne och konstaterade att det var någon gång under förmiddagen. Jag ringde in till förlossningen och dom ville att vi skulle komma in och kika. Testade att dricka iskallt vatten, buffa på magen, lägga mig på sidan.. Provade allt! Men inga rörelser tillbaka. Vi ringde Fs mamma och sa att vi kommer över med Jason då vi ska in till förlossningen. När vi väl var framme hos henne så hade Jason däckat i bilen och vi bestämde oss för att ta med honom till förlossningen istället för att lämna av honom. Kändes inte bra att lämna honom ifall han skulle vakna upp och vara på en annan plats än den han somnade på. Vi hade med vagnen i bilen också så att han kunde sova vidare i den under tiden som vi fick hjälp och kollade till bebis i magen. Så ja, F sprang och knackade på hos sin mamma (då vi hade hunnit hela vägen fram) och förklarade läget och sedan körde vi mot förlossningen hela familjen. Jag hade börjat känna små rörelser men absolut inte som vanligt. Upplevde att lillasyster var slö och inte alls sådär stark och rörlig som hon brukade.

Väl framme på förlossningen så bad dom oss att vänta. Vi väntade i säkert 40 minuter på att få hjälp och rätt som det var så började jag känna sparkar och buffar hårt och tydligt. Det var faktiskt efter att F hade lagt sina iskalla händer på magen som hon kom igång, haha.. Det gillades tydligen inte! Vi började gå mot utgången och då kommer en barnmorska springandes efter oss och förklarar att dom har mycket att göra ikväll och att det är därför vi har fått vänta så länge. Vi sa att vi hade känt bebisen och att det var lugnt. Att vi kunde åka hem igen. Hon sa att hon kunde dubbelkolla att allt var okej när vi ändå var där och självklart ville vi göra det. Vi fick ett rum och dom kopplade på EKG och började även mäta värkarna. Det konstaterades väldigt snabbt att jag hade regelbundna värkar men jag förklarade för barnmorskan att dom inte gjorde speciellt ont eller så.. Bebisen mådde bara bra som tur var. Bad henne att göra en undersökning och kolla hur öppen jag var men hon sa att det är onödigt att vara där och peta då det fanns risk att hon skulle sätta igång förlossningen då. Och det var onödigt tyckte hon. Det skulle få ske naturligt enligt henne. Hon sa också att hon såklart kunde kolla om jag verkligen ville och jag sa JA med en gång! Och min dröm var ju även att förlossningen skulle få komma igång en gång för alla! Barnmorskan skulle precis gå hem för kvällen men sa att en annan barnmorska skulle komma och kolla mig. Under tiden som vi väntade på den andra barnmorskan så vaknade Jason till. F gick ut med honom för att han skulle få somna om. Jag sa att dom lika gärna kunde packa in sig i bilen sedan och vänta på mig där så skulle jag möta upp dom efter undersökningen.

När barnmorskan kommer in så pratar vi lite och sedan ska hon känna efter hur öppen jag är. “Oj, du är redan öppen cirka fem centimeter!”. Jag blev så glad. Där och då kände jag att alla dessa förvärkar inte hade varit för ingenting. Att dom hade varit värda något och att dom hade hjälpt kroppen att ta sig framåt i förlossningsprocessen. “Vi kanske ses senare ikväll då!” sa barnmorskan när vi sa hejdå. Sprang ut till F som hade parkerat bilen precis utanför och berättade och han blev lika glad som jag. Sedan körde vi hemåt.

Förvärkarna fanns där som vanligt. Blir det bebis ikväll? Knappast.. Fast jag var ju ändå så pass öppen så varför inte egentligen? Jason hade somnat om och klockan hade hunnit bli rätt mycket. Det kändes lönlöst att vänta på bebis så vi satt i soffan och småpratade. Jag hade en varm vetekudde mot ryggen som smärtlindring då värkarna ändå kändes av. Tiden gick och värkarna blev allt tätare. “Tror du att det kommer igång mer om jag rör på mig lite?” frågade jag F. Började vanka lite fram och tillbaka i lägenheten och mycket riktigt så började värkarna komma allt tätare i tid. F ville ringa sin syster så att hon skulle komma över och passa Jason ifall vi skulle behöva åka in till förlossningen men jag ville inte riktigt lita på kroppens signaler. Den hade ju lurat mig ett par gånger innan. Värkarna fortsatte att vara ganska täta men inte speciellt onda. Jag tror jag jämförde mycket med hur det kändes när jag var inne i latensfasen under graviditeten med Jason. Då var värkarna verkligen otroligt smärtsamma redan i detta skede. Denna gång var det inte alls så. Visst, dom gjorde ont men inte alls som förra gången.

F ringde sin syster till slut iallafall och hon kom över. Vi pratade lite, packade klart det sista i BB-väskan och sedan bestämde vi oss för att åka in till förlossningen för en kontroll iallafall. Tänk om jag hade öppnat mig lite mer? Vi lämnade en sovande Jason med sin faster och började gå mot bilen. Jag sa gång på gång att detta bara var helt onödigt och att vi borde vända om och gå hem. F sa att vi kunde köra runt lite med bilen iallafall och se hur det kändes efter en stund. Värkarna kom var femte minut ungefär. Vi körde till nattöppet och inhandlade lite chips, choklad, läsk, saft och kaffe. Det var helt dött ute på vägarna här i Umeå.. Klockan hade hunnit bli efter midnatt. Vi stannade på en parkering, åt lite godis och pratade om livet. Kände oss nästan lite olagliga som var ute och körde bil så sent på en vardag, haha.. Värkarna kom fortfarande var femte minut och efter ännu ett samtal till förlossningen bestämde vi oss för att åka in och kika trots att det inte hade blivit tätare mellan värkarna under tiden som vi hade suttit i bilen.

Klockan är nu 03:14. Väl framme så får vi möta samma barnmorska som hade undersökt mig den kvällen. Vi börjar kolla hur ofta värkarna kom och till en början hade jag knappt några värkar kvar. “Jag lovar att jag hade värkar nyss” förklarar jag. Hon tror på mig och säger att det ofta blir så när man kommer in med värkar. Att det kan avta när man väl kommer in. När jag har varit uppkopplad i cirka 20 minuter så börjar dom komma igång igen. Fortfarande fem minuter mellan värkarna.. Hon undersöker sedan hur öppen jag är och nu är jag öppen cirka sex centimeter. “Vill du ha hjälp att sätta igång det här?” frågar hon. Jag vill bara skrika av lycka, haha. Blir så glad så det är inte klokt! Detta hade jag väntat på i en månad nu. Ja, Ja, Ja och JA!

Vi får ett rum och jag byter om till den vita “förlossningsrocken”. Klockan är 05.00 nu. Får en pilatesboll och information om att det var fritt fram att använda duschen. Får också en infart i armen ifall det skulle behövas något under förlossningen eller så och sedan är det dags att ta hål på hinnorna. Det rinner ut massor med fostervatten! “Nu är det äntligen dags” tänker jag! Samtidigt så hjälpte det inte att ta hål på hinnorna under min förra förlossning så jag hade ingen aning om vad som faktiskt skulle hända nu. Trodde ändå att det var flera timmar kvar tills vi skulle få träffa vår lilla tjej. Tänk så fel jag hade. Plötsligt drar det igång! Dom där värkarna från helvetet. Jag är helt oförberedd på att allt ska gå så snabbt men rycks tillbaka till min förra förlossning. “Det var såhär smärtan kändes ja..”. För ja, nu är smärtan brutal. Klockan är 05.10. Jag andas genom värkarna sittandes på pilatesbollen och ligger över sängen med överkroppen medan jag guppar upp och ner. Andas så lugnt jag kan och försöker tänka bort smärtan när värkarna väl kommer. Går in i mig själv och försöker distansera mig från att det gör så himla ont.. Det är nära mellan värkarna nu och jag hinner knappt återhämta mig innan nästa värk kommer.

F värmer vetekudden och trycker den mot min rygg. Jag sitter fortfarande och guppar på bollen samtidigt som jag vilar överkroppen på sängen och ansiktet i mina armar. Andas, andas, andas. F säger att jag är bäst i världen och att jag klarar detta. Han hjälper mig att andas lugnt. Barnmorskan säger att vi är grymma och att hon knappt behövs där. Att vi klarar detta själva. Hon säger att jag är chefen i rummet och att jag ska säga till om det är något och våga lita på min kropp och signalerna den ger. Jag ber om lustgas vilket jag får. Hon lämnar rummet för en stund och säger att vi ska kalla på henne ifall vi behöver hjälp med något. Helt plötsligt blir jag VÄLDIGT bajsnödig. Ni som haft värkar med en minuts mellanrum kan ju tänka er paniken som uppstår, haha.. Klockan är 05:27. Springer till toaletten och F är med hela tiden såklart. Jag har panik och vill hinna gå på toa innan nästa värk! Kände mig inte så peppad på att bajsa mig genom värken direkt, haha.. Fy.. Hinner precis klart innan värken kommer och jag måste stå på alla fyra i duschen samtidigt som jag får massage i ländryggen av F och andas igenom hela värken. 05:30 är klockan nu. F masserar min rygg hela tiden och trycker hårt mot ländryggen när värken är som värst. Minns att jag tänkte att vi är ett jäkla superteam mitt i all smärta. Tänk att vi har gjort detta en gång innan ihop och nu behöver vi knappt prata med varandra. Båda bara vet. Vet vad som ska hända och vad vi ska göra.

Vi torkar av oss allt vatten snabbt och skyndar oss tillbaka till sängen innan det är dags att ta nästa värk. Plötsligt känner jag att jag vill krysta. REDAN!? Har ju inte alls haft onda värkar särskilt länge.. FY vad ont det gör nu. Och det trycker verkligen på nedåt. “BE HENNE ATT KOMMA NU!!! JAG VILL KRYSTA!”. F har tydligen redan tryckt på knappen för att tillkalla barnmorska och jag är helt borta av lustgasen. Ber honom om samma sak gång på gång och han säger att han redan kallat på henne. Hon kommer in och är lika chockad som jag över att det redan är dags att krysta. “Vi måste kolla först” säger hon. Jag får hoppa upp på sängen och hon kollar mig. Mycket riktigt så är jag öppen 10 cm och det är dags att föda. “Du kan börja trycka på lite försiktigt om du vill” säger hon. Nu är det en till barnmorska i rummet och även en undersköterska har kommit för att hjälpa till. F står uppe vid mitt huvud och säger att jag är bäst, att jag andas så himla bra och att jag ska lyssna på min kropp och göra som den vill.

Klockan är 06:08. Jag krystar när kroppen vill. Trycker allt jag kan. Skriker av smärta in i lustgasmasken vid varje krystvärk och är helt i min egna värld. Hör ingen annan, ser ingen annan. Vet inte om jag gör rätt eller fel och bryr mig inte heller för det gör så jävla ont. Vill bara att det ska vara över NU. Känner plötsligt att det lättar lite på trycket. Huvudet är ute. Får frågan om jag vill ta emot bebisen själv men är i min egna dimma och bara skakar på huvudet. En krystvärk till och jag bara trycker på allt jag kan. Det var min sista krystvärk för helt plötsligt gör det inte ont längre och jag känner något varmt på magen. Vår dotter.

06:13 är hon ute. Jag bara tar upp henne mot mitt bröst och håller henne nära. Herregud vad hon är efterlängtad! Och redan helt enormt älskad. Hela jag bara fylls av kärlek. Nu är hon äntligen här! Hon börjar skrika efter en liten stund och till skillnad från Jason så sökte hon inte bröstet direkt. Minns att jag frågade gång på gång varför hon inte vill amma, vad som är fel.. Haha.. Fick veta att bebis nog är lika chockad som vi över hur fort det gick.

Dom trycker lite lätt på magen och moderkakan kommer ut efter att jag trycker på lite. “Vill ni se var hon bodde?”. Neeeej, jag vill inte se moderkakan. Har bara ögon för min bebis. Nu ska vi kolla om jag har spruckit och jag förväntar mig det värsta eftersom att allt gick så jäkla fort. Men nej, inte en skråma. Barnmorskan berömmer mig och oss. Säger att vi är ett så bra team och att vi är experter på att föda barn tillsammans. ” Jag behövdes inte ens här” säger hon. Men jo, det gjorde hon! Vilket fantastiskt stöd hon var. Hon fick mig att känna mig trygg i att jag vågar låta mig själv ta kontroll över förlossningen. Hon fick mig att känna att jag ska ha tillit till kroppen och lyssna till signalerna den ger. Att jag gör rätt och att jag kan. Tackar henne gång på gång för hennes hjälp och under tiden får vi in vår bricka med mackor och saft. Jag vet att dom flesta säger detta och JA det var dom godaste mackorna jag någonsin har ätit. Haha..

“Du är verkligen min idol” säger F och pussar mig i pannan, “och hon är helt perfekt”. Och ja, det är hon verkligen. Vår älskade lilla Jolie. 3620 gram och 53 (!!) centimeter ren perfektion. Vår starka, älskade hjärtetjej som kom ut i raketfart och kommer att ta världen med storm. Hon som visar oss varje dag vad styrka, kraft och kärlek innebär.

26857040_10215092131678023_86111489_n26803911_10215092132598046_262333459_n26940974_10215092132638047_1194786977_n26940342_10215092129717974_300954403_n26803188_10215092129837977_1193874657_n26941002_10215092132998056_1374791867_n26857319_10215100909337459_1493412792_n26940713_10215100908697443_1463889269_n26856896_10215100909297458_891993308_n27153012_10215185477651614_2078254988_n

Min älskade lilla Jolie.. Tänk att du blev min och jag blev din. Jag kommer alltid att kämpa för dig och med dig oavsett vad det gäller. Genom allt och för alltid. /Din mamma <3

Skapa en blogg på Vimedbarn.se du också, klicka här! Och du har väl inte missat topplistorna, klicka här!
Kommentarer
gabriellajoss

Kommentera

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
  1. Lis

    Så roligt att läsa. Min stora tjej är knappt en månad äldre än Jason och lilla är 2 veckor gammal så känner igen mycket som du skriver. När lilla kom gick det också superfort. Sambon jobbar borta i veckorna så jag är ensam då, ringde hem honom vid första känning eftersom vi misstänkte en snabb förlossning. Han hann dock inte hem utan kom en timme efter att hon var född. Min mamma skjutsade in mig och fick stanna kvar under förlossningen istället för honom. Var öppen 4 cm när vi kom in och 20 min senare var hon född. Tråkigt att pappan inte hann hem men skönt att det gick fort, hann inte med någon smärtlindring alls och sprack inte heller någonting som tur var.

    1. gabriellajoss
      gabriellajoss

      Men vad roligt! 🙂 <3 skönt att du slapp det, det är det viktigaste tycker jag! Att man slipper få det jobbigt efter förlossningen :/ lider med alla som för skador eller får ont efteråt på något vis <3 kram kram

  2. Johanna

    Så vackert skrivet! Kastas tillbaka 10 månader då min son föddes, han är mitt andra barn också men storebror kom med snitt Så det var en så häftig upplevelse att få föda vaginalt! Skulle gärna göra om det typ imorgon. ♡

  3. ME

    Åh vad fint! Låter som en toppenförlossning! Kände du det själv efteråt, att det “inte var så farligt”, att du skulle kunna göra om det direkt eller liknande? Är lite nyfiken för har alltid känt “fyfan vad vidrigt, skönt att det är över” direkt efteråt när jag tänkt tillbaka på smärtan. Även nu flera mån efteråt vill jag inte göra om det nånsin haha. Men du känner inte alls så inför att föda igen? Ursäkta nyfikna frågor 😊 Kram på er!

    1. gabriellajoss
      gabriellajoss

      Nej, jag känner att det gjorde alldeles för ont, haha! Men samtidigt skulle jag kunna göra om det iallafall för det är så sjukt häftigt och så får man ju den finaste gåvan av det.. <3 <3 Känner precis som du haha!! Men tycker ändå det är värt det så jag vet att jag gör det igen med glädje om jag nu blir gravid i framtiden, kram <3

  4. Tess

    Vilket team ni är, det är så fint att läsa ! Åh vad vad känner igen mig i förlossning nummer två, man vet ju vilken smärta man går och väntar på 😅 jag ville också vara hemma, äsch vi kan åka imorgon morgon – det är inga problem att härda ut 😅 och det var det inte, men är väldigt glad att vi ringde hit morfar till storasyster (-14) en timme efter första värken (22.45) även om jag höll på att skämmas ihjäl när vi ringde förlossningen och sa att vi var på väg in vid 23.30 – jag kunde verkligen ha lagt mig i soffan resten av natten och gnytt i en kudde liksom ! Men under bilfärden på 20 min så ökade mina värkar i styrka och intensitet och inne på avdelningen så fick jag stanna upp några gånger och verkligen andas igenom värkarna. Vi fick ett rum och undersökning strax efter 12 på kvällen och 00.36 kom våran Ebba i full fart, jag hade världens bästa andra förlossning med några sippar lustgas, fan vilken superwoman jag kände mig som efter min första förlossning som enligt mig var fruktansvärd 🤘🏽 Men tur att jag inte ”bet ihop” hemma för då hade storasyster fått assistera lillasyster ut tillsammans med pappa, för inte ens två timmar tog hela förloppet för oss …! Ta hand om er och tack för att vi får följa ert liv ❤️🙏

    1. gabriellajoss
      gabriellajoss

      Ja, det är ju så! Haha 😉 Tack för att du delade din förlossning 🙂 så kul att läsa! Du är en superwoman!! Kram och tack för att du vill följa oss <3

  5. Miranda

    Så söt flicka du fick ❤
    Snart äre äntligen dags för mej att få ut ungen hoppas jag, imorgon går ja in i v 38 åh hoppas verkligen bebisen vill komma ut nu!

    Har du några tips på vad man kan göra för att få igång förlossningen? Orkar inte springa runt som en valross längre… 😂
    Har funderat på att börja äta färsk ananas åh springa i trappor men vad mer kan man göra för att få igång förlossning 🤔😀
    Både jag och killen vill ha ut henne nu 🙂

    1. gabriellajoss
      gabriellajoss

      Men tack <3 ååh så spännande! Nu är det nära! Haha, nej jag har då inte lyckats med något! Men har hört att sex ska funka 😉 kram

  6. Sara

    Men åh vad fint skrivet! Sitter och storbölar! Mina är som Jason och 7 månader och sambon säger att det inte blir fler barn. Men gud vad jag känner att jag inte fött klart än. Tiden får väl utvisa hur det blir. Stort grattis igen till er lilla tjej <3

    1. gabriellajoss
      gabriellajoss

      Men fina du!! <3 <3 Hoppas du lyckas ändra hans tankar om det 😉 <3 förstår att du inte känner dig klar. KRAM och tack <3

  7. Malin Nilsson

    De tog hål på mina hinnor med. Hade början till havandeskapsförgiftning och öppen 5 cm. Efter 1,5 Tim var vår Agnes ute. Blev också chockad att det gick så fort! Fick värkar på en gång de petat hål……

  8. Gamze - Momlife

    Åh 😢 Det är så mäktigt att få träffa sitt barn för första gången! ❤️ Vet inte om det blir några fler barn för vår del och det kan nästan kännas lite sorgligt att veta om att man kanske aldrig får uppleva det där ögonblicket igen. Så knäppt att man liksom kan längta efter en förlossning haha, för fy satan vad ont det gör på samma gång. 🙂

  9. Sandra

    Vilken fin förlossningsberättelse och vilket fängslande sätt du skriver på! Fick verkligen rysningar av att läsa detta. Det måste vara så otroligt stort och mäktigt när ens barn kommer till världen. Fint att läsa om hur du och F hjälptes åt och vilket team ni var. Och vilken fin dotter ni har fått! Tack för att du delar med dig.

  10. Linda S

    Sååå underbart!! Stor kram 💗 du är en riktig förebild på så många sätt! Grattis än en gång till detta underverk 💗💗💗 kramar!

  11. Katarina T

    Åh herregud!! Kan inte sluta gråta!! Så otroligt fint skrivet och vilket fantastiskt team ni är!! Kram på er

  12. Sofia

    Åh sitter här med tårar i ögonen! 😍 är själv gravid i v 14 med lillebror eller lillasyster, kan knappt vänta tills det är dags igen för förlossning och att få träffa den lilla 😍

  13. Jennie

    Åååå så fint! Är i v 29 med andra barnet, och jag svepes verkligen med i känslan. STOR gråter verkligen :’)

  14. Elin

    Sååå fint skrivet. Härlig förlossningberättelse med lyckligt slut. Kram från en rörd 3 barnsmor.
    Mamma till 1 dotter och 2 söner. Rik är ordet!

  15. millie

    Alltid lika roligt att läsa om andras förlossningar, gud så olika de kan vara från barn till barn, de minns jag själv från när jag födde mina.
    Blir så glad av att läsa sin blogg, man får alltid lite extra energi <3

  16. Mikaela

    Men åh nu står jag här och bölar som en tok framför spisen (läser bloggar i väntan på att riset ska koka klart). Vilken fantastisk förlossningsberättelse och wow vilket team ni är. Skrivit det flera gånger förut men GRATTIS till er underbart fina lilla tjej. Så ljuvlig!

  17. Sofia

    Åh älskar att läsa förlossningshistorier! Min andra son blir ett nu i mars och jag blir så sugen på att föda barn igen nu när jag läst om din förlossning och hoppas på att få uppleva det igen någon gång ☺️
    Min andra förlossning gick också snabbt, första känningen kom kl 07, när vi kom in till förlossningen kl 10.10 var jag fullt öppen och kl 11 fick jag upp honom på mitt bröst, min man fick lägga sig ner på golvet för att inte svimma för att han tyckte att allt gick så fort haha.
    Lycka till med allt med Jolie <3

    1. gabriellajoss
      gabriellajoss

      Så spännande 🙂 ja, det är verkligen en häftig upplevelse! Hoppas du får uppleva det igen i framtiden. HAHA 😉 det är sjukt hur fort det kan gå! KRAM och tack <3

  18. Marre

    Åh vad kul att hon kom samma dag som min systerdotter och nästan samma tid och vikt! Enda skillnaden eg är att hon var 49 cm. Fin berättelse. Håller med att det viktigaste under förlossningen var att vara ett team.

  19. Marielle

    Så vackert, sitter här med tårar i ögonen ❤ att föda sitt älskade lilla barn är magiskt och jag är sååå sugen på att få göra det en gång till (försöker bli gravid med syskon nu).
    Underbar förlossningsbeeättelse, och bra jobbat!

  20. E

    min första förlossning fick jag en liten bristning på varje sida så fick sy 2 stygn på ena sidan och 1 stygn på andra sidan, den förkossningen tog 12 timmar och min andra gick ungefär som din, kom in vid 20.30, kolla värkar osv, fick ett rum, hoppade i badet, jag klev upp ur badet 23.03, var öppen 5cm, tog hål på hinnan så det forsa vatten och sen 23.32 var han ute, inte ens en liten skråma var det då, men ont utav bara h-vete gjorde det så jag var helt säker att jag spruckit hela vägen bak 😂 men ja kroppen är fantastisk! vad den klarar av mycket!

    1. gabriellajoss
      gabriellajoss

      Men guud! Ja, det är SÅ olika verkligen <3 haha, kände precis samma men som tur var så slapp jag ju det 😉 håller med! KRAM

  21. Julia

    Vilken underbar förlossningsberättelse! Du är ju skapad för att föda barn! Och det gör mig så lugn att läsa en sån här berättlese för omväxlingens skull. Upplever att det är mest skräckhistorier man får höra på sociala medier och inte så många ”dröm förlossningar”. jag ska själv föda om ca 4 månader och det är så skönt att höra att det kan gå väldigt bra också 😍👶🏼🎀

  22. Marie

    … och nu rinner det tårar för mina kinder. Jag känner igen mig så mycket i dina ord. Födde själv den 16 januari. Blev igångsatt och när förlossningen väl kom igång gick det med raketfart! Jag stod liksom slängd över sängen när krystvärkarna kom och sedan gick det fort. Nästan lite komiskt att tänka tillbaka på min förlossning så här i efterhand. 😉
    Så fint att läsa detta! Kram och tack! <3

  23. Katja

    Underbart att läsa förlossningsberättelsen och så härligt att du och Fjodor var så samspelta. Att få möta sin bebis första gången efter lång graviditet och smärtsam förlossning är det mest magiska man kan uppleva. Lycka till med eran familj!

Annons
stats