Frågor och svar om att jobba med sociala medier | Gabriella Joss
gabriellajoss

Gabriella Joss

Annons

Frågor och svar om att jobba med sociala medier

När är det roligast?

När man känner att man har flyt och kan komma med bra och intressanta inlägg. När man får positiva och peppande kommentarer. När man får till samarbeten som passar som handen i handsken med både en själv och målgruppen man har. När man har tagit mycket fina bilder som man kan dela med sig av.

När är det jobbigast? 

Det är jobbigast när allt bara står still. När inget speciellt har hänt och man känner sig tråkig och oinspirerande. När man känner att man inte har minsta lilla att komma med, när man inte har tagit en enda bild..

När är det svårast att jobba med sociala medier? 

På sommaren tycker jag! Då är alla på semester och man får inte in lika mycket samarbeten vilket innebär att man såklart får lägre lön. Färre är inne och läser i allmänhet då folk har annat för sig. Samtidigt har man ju oftast lite extra ledigt själv också på sommaren och njuter lite extra så det är ju lite både och det där.

Hur hanterar man hat och elaka kommentarer? 

I början tog jag åt mig. Jag kunde bli ledsen och arg när jag fick taskiga kommentarer. Kunde bli på dåligt humör och irriterad på F fast jag egentligen mådde dåligt över att någon kanske hade skrivit taskiga saker om mig, mitt utseende, min familj.. Vad det nu kunde vara.. Idag är jag så sjukt mycket mer hårdhudad. Jag undviker att läsa taskiga saker och väljer att radera innan jag ens läst en rad av kommentaren. Oftast så känner man av tonen i kommentaren med en gång och varför ens ägna en sekund av sitt liv till att läsa strunt? Nej, det behöver man ju inte göra tycker jag. Så radera och sen är trollet borta. Sedan kan man ju också blockera specifika ord som inte tar sig förbi utan fastnar i papperskorgen direkt. Och så får man helt enkelt tänka att folk som tar sig tiden att skriva elakheter inte har så mycket eget liv. Egentligen är det nog ganska synd om dom. Minns när jag fick en SÅ elak kommentar en fredagskväll en gång. Först blev jag ledsen men sedan slog det mig att det faktiskt är synd om denna människa. Tänk att vara så ensam att man har tid att sitta och skriva taskiga saker till någon medan jag kanske äter tacos med min lilla familj och har ett liv fyllt av värme och kärlek. Man får helt enkelt försöka tänka att det är synd om dom som hittar orken till att göra illa och dessutom tar sig rätten och friheten till det. Jag lever lite efter att man inte behöver säga något alls om man inte har något snällt att säga.

Vad tjänar man mest pengar på?

Jag tjänar mest pengar på samarbeten och annonslänkar.

Vad hade du jobbat med om du inte jobbade med sociala medier? 

Tänker faktiskt skriva ett inlägg om det nu lite senare i veckan så håll utkik.

Är du orolig att folk ska sluta läsa din blogg? 

Nej, inte alls. Jag räknar lite med det. Jag är otroligt ödmjuk gällande det jag gör. Det är en ära att så många vill följa oss i vår vardag och det är absolut inget jag tar för givet. Men jag älskar er och att få prata med er i kommentarsfältet så jag hoppas att ni hänger kvar här med oss länge till.

Var går gränsen mellan personlig och privat? 

Jag anser ju att jag är väldigt personlig. Jag kan dela med mig av min relation till min man, mina barn, vårt hem, vad vi äter, hur jag känner.. Men privat är jag nog inte ändå.. Vissa saker har jag dock öppnat mig väldigt mycket om.. Exempelvis Jolies hjärtfel och alla känslor där i början. Jag var för trasig för att inte skriva ut allt. Men barnens små egenheter, små detaljer i vårt förhållande och vissa saker om mig själv delar jag inte. Delar inte heller med mig så mycket av mina relationer och vänner, familj och släkt. Försöker respektera allas integritet om dom inte godkänt att dom vill synas mycket i mina kanaler. Även om det kanske känns som om ni vet precis allt om mig så är det ändå rätt mycket som utelämnas. Jag delar alltid med mig öppet och ärlig gällande allt men vill samtidigt hålla på det som ligger mig allra närmst för att skydda barnen, mig själv och våra relationer. Jag delar dock med mig betydligt mycket mer av mig själv än vad jag gör om exempelvis barnen. Försöker också att inte exponera deras ansikten allt för mycket och inte lägga ut för personliga bilder. Ja, det är svårt att hitta en balansgång ibland. Men jag gör mitt bästa och tycker ändå att jag lyckas rätt så bra.

 

Bilder av: Love By Emelie

Skapa en blogg på Vimedbarn.se du också, klicka här! Och du har väl inte missat topplistorna, klicka här!
Kommentarer
gabriellajoss

Kommentera

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
  1. Anonym

    Hej Gabriella! Jag har följt dig ett tag här på bloggen och idag plussade jag på två hemmatester. Jag är så himla rädd och orolig då jag varit med om detta förut och fick då inget stöd av någon, alla var emot mig + även min dåvarande pojkvän som var pappan till barnet. Det har gått många år sedan dess. Idag har jag stabilt förhållande sen ca 4 år tillbaka, eget boende tillsammans med honom och vi båda har jobb. Sist fick jag missfall, det är mycket där tankarna går nu. Jag är så rädd samtidigt som jag är lycklig att detta skett då jag längtat efter barn i flera år men jag är rädd för vad andra ska tycka denna gång (jag är 24år) och hur min kropp kommer reagera nu. Jag är så rädd att mista det fina man skapat tillsammans med den man älskar mest av allt. Jag blir så ledsen även av att läsa hur du känner för Jolie, men jag förstår dig. Jag skulle känt lika dant. Stor kram och ha en fin dag <3

Annons
stats