Det där med trots | Gabriella Joss
gabriellajoss

Gabriella Joss

Annons

Det där med trots

Fick en fråga om jag inte kan skriva lite mer om “trots” och visst kan jag det. Anledningen till varför jag skriver “trots” är för att jag hatar ordet TROTS. Vet inte varför men det låter så förbannat negativt, haha.. Jag försöker se det mer som att mitt barn testar gränserna och sin egna självständighet. Det är väl det trots innebär (såklart!) men jag gillar bara inte ordet då det för mig har fått en dålig klang av hur andra använt det.

Iallafall! Många frågar om Jason aldrig är just trotsig och JO såklart är han det. Ska jag vara ärlig så är han sjukt dålig på att lyssna många gånger. Hur går det ihop då undrar ni kanske? Jag skriver ju jämt att han är så snäll och rar och kärleksfull. Det ena utesluter helt enkelt inte det andra. Han är så otroligt varm och godhjärtad. Ser alltid efter sin syster, klappar, kramar och pussar. Säger “älskar dig” till henne och oss föräldrar flera gånger om dagen. Han är duktig på att lyssna när det kommer till många olika saker och situationer. Han testar dock gränser ofta och mycket. Vid frukostbordet kan han få för sig att hans leksaker ska bada i hans glas eller att han ska hälla sin dryck i sin tallrik osv.. Ja, ni föräldrar vet hur det kan vara.. =) Säger vi “nej, sluta göra så” så slutar han i några sekunder och börjar sedan igen med ett stort leende på läpparna. Han är så himla busig och vill verkligen se var våra gränser går väldigt ofta. Många gånger orkar man hålla tålamodet men det är klart det brister för oss ibland också. Kan erkänna att det brister för mig oftare än för F. Jag kan bli galen och höja rösten på honom just för att jag blir SÅ trött på att han faktiskt inte lyssnar och gör samma “dumma” sak om och om igen. Jag kan exempelvis ryta ifrån ordentligt om han fortsätter leka med det där vattenglaset vid frukosten trots att jag sagt till 10 gånger och tills han till slut spiller ut det över hela bordet eller golvet. Då blir jag sur! Tålamodet hos mig räcker liksom inte heller för alltid.

Det jag brukar försöka med i första hand är att avleda i dom situationer där det går. Vill jag att Jason ska följa med mig någonstans och vi exempelvis har bråttom så fungerar det INTE om jag blir sur eller arg, drar i honom osv. Då sätter han sig bara mer på tvären och “trotsar”. Jag går ner till hans nivå istället och brukar säga “när vi kommer till XXX så kan vi göra XXX, tänk vad kul!? Skynda dig nu!” eller “Kom så ska jag berätta en hemlighet om en magisk katt som bodde där borta i det där trädet” och så berättar jag en spännande historia medan vi går så att han liksom glömmer bort vad han faktiskt höll på med. “Om du följer med mamma på det här nu så kan vi ordna äppelbitar och se på Pippi när vi kommer hem”. Jag försöker mestadels lirka och gå runt hans taktiker lite men som sagt så tappar jag det helt också ibland. Det ingår nog i att vara förälder. Är omöjligt att ha ett tålamod av guld alla dagar i veckan. Man är inte mer än människa.

Sedan försöker jag se över vilka strider jag faktiskt tar. Om han vill klä på sig själv – varför inte? Kanske inte blir världens snyggaste outfit men än sen då? Och om han vill borsta tänderna själv en kväll och vägrar samarbeta så varför inte? Han kommer inte få förstörda tänder av att borsta halvdant en kväll i veckan liksom.. Så jag försöker låta honom hållas i den mån det går så länge det inte skadar honom själv eller någon annan. Vill han exempelvis gå ut utan overall mitt i vintern så säger jag såklart ifrån. Då tar vi striden istället och ofta går det rätt lätt. Brukar berätta om hans vänner som är ute och leker, att alla dom också har overall just för att det är så kallt. Och att annars får man snö överallt när man leker och busar runt nu på vintern. Just Jason är väldigt enkel och logisk. Går att prata med honom och förklara hur och varför man gör som man gör. Då lyssnar han faktiskt alltid till slut. “Om du tar overall nu så slipper du ju frysa nu när vi ska leka i parken! Annars kommer du vilja gå hem direkt för att det blir för kallt”. Är enkelt att förklara för honom och det är tacksamt. Vet att det inte är lika lätt med alla barn för såklart är alla olika. Vägrar han att lyssna så bestämmer vi föräldrar iallafall såklart men det är faktiskt ytterst sällan det händer. Mest om han är trött eller så.. Vi har VÄLDIGT sällan utbrott, gråt, skrik osv här hemma. Händer nästan aldrig. Tror det mycket beror på att vi har så mycket tid till att faktiskt prata och förklara. Har märkt stor skillnad dom gångerna när jag bara säger “nej” snabbt och sliter ifrån honom från det han gör eller liknande Då blir han ledsen och sur.

Jag tror såklart på att man måste sätta tydliga gränser och markera som förälder. Men samtidigt tror jag också på att man ska göra det enkelt för sig själv och även för barnet. Underlätta så mycket det går. Man behöver liksom inte ha en maktkamp om minsta lilla. Jag tror på att man ska respektera barnets känslor och tankar till max. Det är viktigt för mig i relationen till mina egna barn iallafall. För oss fungerar det att prata igenom och förklara som sagt, då lyssnar han. Så då gör jag hellre det än att bara säga blankt nej och sedan få ett utbrott tillbaka av honom. Jag hade själv önskat en förklaring än bara ett “nej” även såhär i vuxen ålder. Det är ju skönt att få veta VARFÖR. Gör han däremot något riktigt dumt (typ slänger sönder något, slår någon osv) så är jag väldigt hård med att säga ifrån. Där går liksom gränsen och så gör man bara inte. Men jag ser inte “trotsen” i sig som att göra något dumt. Så sitter han exempelvis och doppar leksaker i vatten, vill klä sig själv, vägrar klä på sig ytterkläderna osv så har jag hellre dialog med honom. Visar att jag respekterat hans känslor och förklarar varför jag vill att han ska göra så som jag önskar istället för det han gör. Nej, det är svårt det där.. Men det här med “trots” ser jag bara som hans vis att bli en egen individ, bryta sig loss från oss, bli självständig och växa. Och även om det kan göra mig som mamma helt slutkörd vissa stunder så försöker jag se det som något positivt och bra. Det är ju bara bra att ha en egen vilja och ha en drivkraft gällande att testa nya saker och göra som man själv vill. Och som sagt (det tåls att nämnas igen) så brister det ofta för mig med! Så ni som går runt och känner er som dåliga mammor ska INTE känna så. Tror att vi alla tappar det då och då, höjer rösten lite för mycket, börjar gråta, blir totalt orkeslösa. Det är tufft ibland! Så man ska inte känna sig dålig när tålamodet tryter.

Hur ser ni på trots? Är era barn trotsiga? Hur hanterar ni det? 

Skapa en blogg på Vimedbarn.se du också, klicka här! Och du har väl inte missat topplistorna, klicka här!
Kommentarer
gabriellajoss

Kommentera

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
  1. Nathalie

    Hej! Jag undrar lite kring det här med talet, vet ju att du skrivit att Jason varit lite sen i det och tidig i annat och min son är exakt likadan. Han blev två år nu i januari och alla andra i hans ålder på förskolan pratar massor medan Filip bara säger typ: pappa, titta, hej, ja, nej, oj, napp, kaka, macka, vovve och sen lite olika djurläten. Men han är liksom inte ett dugg intresserad av böcker, har köpt alla möjliga och försöker läsa ofta, pratar mycket med honom och förklarar och berättar vad vi ser och gör. Men han pratar ändå bara sitt språk och ibland kommer något ord. Hur har ni gjort med Jason? Vad sa logopoden? Jag är så orolig och det känns som att han aldrig kommer börja prata 😔 uppskattar din blogg massor!

    1. gabriellajoss
      gabriellajoss

      Hej <3 Jason har kommit igång med talet nu efter att han fyllde tre.. 🙂 vi var ju hos logopeden men hon skrev av oss direkt efter första besöken. Klart han har mycket fel i uttalet men det spelar ingen roll då han ändå pratar så pass bra nu. Så vi behövde ingen hjälp. När Jason var två år sa han typ ingenting 🙂 så oroa dig inte. Och om du oroar dig kan ni ju kika med logoped. Men alla barn utvecklar ju olika saker olika snabbt. Tror inte att det hjälper att stressa på men ett tips är att läsa massor med böcker, prata mycket.. Tror det kommer när det kommer! Som sagt, för Jason gick det typ från 0 till 100 några månader efter att han fyllde tre 🙂 Han pratade knappt i meningar innan. KRAM <3

  2. Isabell

    Jättebra skrivet! Så skönt att läsa att man inte är ensam. Jag har en 3,5 åring och en 8 månaders, och storebrorsan har en tendens att bli väldigt avundsjuk på lillebror de dagar vi är hemma själva. Han trotsar inte jättemycket men det är just avundsjukan som kan ställa till det och göra honom på dåligt humör. ”Jag vill kasta honom i skogen i diket” eller ”Kan han bara åka bort härifrån för jag vill ha dig mamma” hör jag nog varje dag vi är själva 🙁 Så tufft och jag kämpar innerligt för att ge dem båda uppmärksamhet, men avundsjukan gror iallafall.

    Trots detta är han världens snällaste storebror, pussar, kramar, ger leksaker, förklarar att han inte behöver vara ledsen, tröstar, håller hand. Förhoppningsvis ger det kanske med sig när lillebror börjar krypa och gå för sig själv och inte behöver assistans av mamma och pappa på samma sätt. Tack för ditt inlägg!!

    1. gabriellajoss
      gabriellajoss

      Men tack <3 haha men sötnos! Ja, det är ju jobbigt för dom små att få ett syskon. Har hört att syskonchocken är bland det värsta men också det bästa ett barn kan gå igenom. Syskonkärleken är så speciell! KRAM <3 <3 tack själv!

  3. Anna

    Bra skrivet! Ja men visst är min 4 åring trotsig ibland. Det har varit perioder då man blir fullkomligt galen! Självklart lirkar, mutar, hotar och försöker jag med ALLT innan jag höjer rösten. Men jag förklarar alltid sedan och ”blir sams” med henne. Det jag märkt är stt det rinner av henne väldigt snabbt medan jag kan gå en hel dag och vara helt förstörd för att jag måstat skrika. Nåväl, det går i perioder och just nu är hon som en ängel ❤️

  4. Malin.s

    Tack för att du skriver om det här! Sonen är i en period då han testar oss hela tiden. Tappar tålamodet tillslut eftersom han har en lillebror som ofta får sitta fullt påklädd medan han springer runt i hela huset och tycker att det är roligt att inte göra som mamma vill. Det går ju faktiskt så mycket bättre dom gångerna man är på hans nivå. Bra med lite påminnelse känner jag när man hamnat i en dålig spiral

  5. Angela S

    Min vän sa en sån klok sak till mig som jag ALLTID tänker på innan jag säger nej eller tar en fight med min lilla, och det är ”vad gör väl det?”.
    Och OJ vad det har fått mig att tänka ett steg längre och slippa onödiga bråk <3

  6. Svahnholmen

    En vän till mig lärde mig följande. Man placerar barns beteende i korg A, B, C. I korg A lägger man sådant man inte förhandlar om ex bilbälte, overall när det ör kallt, cykelhjälm. I korg B lägger man det barnet kan få förhandla om ex köttbullar el korv till midddag. I korg C det som barnet själv får bestämma ex kläder under overallen. Försöker ofta tänka vilken korg den aktuella situationen faller inunder, är det värt att ta en konflikt. Nyckeln är väl att försöka tänka innan man svarar på barnets önskan. Lyckas förstås inte alltid, man är ju bara människa men de gånger jag lyckas mår både jag och barnet bättre och jag orkar ta de fajter som är nödvändiga.

  7. Lina

    Bra att inte använda ord som ”trotsålder”. Det är inte trotsålder, det är utvecklingsfas och jätteviktigt att barnet går igenom.

  8. Karro

    Det är så härligt att läsa det du skriver. Har exakt samma tankar kring barnets utveckling och att förklara. Blir dock typ ifrågasatt och dumförklarad. ”För man kan inte förvänta sig att en 1,5 åring förstår”. Joo det är exakt det dom gör och att förklara fungerar så mycket bättre iaf för oss. Dom förstår så mycket mer än vad man tror. Vi har höga förväntningar på varandra i vår familj. Det och massor med kärlek. ❤️ Ni är underbara föräldrar!

    1. gabriellajoss
      gabriellajoss

      Jamen visst! Haha jo, det gör dom visst! Jolie förstår redan nu! Så sjukt men man märker att hon är SÅ med.. Häftigt att dom små förstår vid så låg ålder! <3 Detsamma, tack för fina ord! <3 <3 kramar!

  9. Sofia

    Jag håller verkligen med dig. Jag använder nog ofta ordet trots. Med det menar jag inte att det är ngt negativt. Det är såklart något positivt egentligen och 100% naturligt och som det ska vara. Med det sagt blir jag är ändå sååå trött på det minst en gång varje dag. Att förklara och vara pedagogisk funkar ju oftast mkt bättre än att bara säga nej, precis som du säger. Efter 500 såna diskussioner på en dag så är det bara så att tålamodet sinar lite känner jag 🙈 tycker nog ändå att jag oftast är pedagogisk. Och när jag inte är det, när det verkligen brister. Så är jag noga med att säga förlåt om jag tycker att jag gjorde fel. Jag håller också med om att man absolut kan vara ”trotsig” och testa gränser, men samtidigt vara världens finaste goaste unge. Det är min dotter. Och jag försöker göra skillnad på hennes beteende i vissa situationer och hennes egentliga personlighet 😊 tack för inlägget! 👆🏻👌🏻 Kram på dig

    1. gabriellajoss
      gabriellajoss

      Förstår dig till fullo! Klokt att be om ursäkt, det måste jag bli bättre på!! <3 🙂 stor kram och tack för din kommentar! <3

Annons
stats