Jobbig period | Gabriella Joss
gabriellajoss

Gabriella Joss

Annons

Jobbig period

Inlägget innehåller en annonslänk

Hej fina!

Hoppas att allt är bra med er. Känns nästan som att jag inte har skrivit här på en evighet.. Som jag skrev för ett tag sedan så har det varit tufft mellan mig och F och hela livet har bara känts så jobbigt. Och det känns som att det har varit såhär i en evighet trots att det rör sig om någon månad. Mitt i allt detta har jag typ tappat mig själv lite också då det tagit så mycket tankar och energi av mig. Vi har ju haft det jobbigt förut i perioder med men aldrig under såhär lång tid.. Är bara inte mig själv och det är tufft både för mig och alla runt omkring. Vill egentligen inte ens dela med mig av detta då det är mitt privata men jag vill ändå vara ärlig och bjuda in lite. Livet kan inte alltid vara fantastiskt utan man har ju sina motgångar genom det med. Men ja.. Det är väl därför jag har varit så dålig på att uppdatera i det stora hela, för att jag helt enkelt inte vet vad jag ska skriva i och med att jag inte mår så himla bra mitt i allt detta. Försöker lägga mycket tid i sådant som gör mig glad, umgås med dom närmsta vännerna, träna massor och få kvalitetstid med barnen + äta massor med choklad, haha. Men snart är jag nog på banan igen! Hatar att inte känna igen mig själv och känslan av att allt känns sådär omöjligt och jobbigt. Min målbild är att jag ska kunna se tillbaka på denna period och känna att jag tog mig igenom detta med. Man får ju inte större utmaningar i livet än dom man ska klara av va?

Önskar er en fin dag och tack snälla för all förståelse och kärlek. Tack för att ni hänger med genom alla upp och nedgångar, med och motgångar. Ibland blir jag så otroligt rörd av tanken på att flera tiotusentals tjejer följer mig och oss, peppar, stöttar och bryr sig. Ni är bäst. Och jag lovar att jag snart är på banan igen. KRAM! <3

Det fina myssetet hittar ni HÄR. Kommer bo i sådana här kläder nu i höst och vinter här hemma i soffan. Byter alltid om direkt när jag kommer hem. Känns egentligen konstigt att slänga in en reklamlänk i ett sådant här inlägg men tänkte att det är skönt för er som tyckte att den var fin att slippa fråga var den kommer ifrån =)

Skapa en blogg på Vimedbarn.se du också, klicka här! Och du har väl inte missat topplistorna, klicka här!
Kommentarer
gabriellajoss

Kommentera

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
  1. Elin

    Hej, fina fina du! Ville bara flika in och säga “i nöd och lust” har ni lovat varandra. Detta är eran nöd, ni kommer att ta er igenom detta tillsammans och komma ut starkare än någonsin på andra sidan 💜💜💜

    1. gabriellajoss
      gabriellajoss

      Hej fina <3 ja, det blir ju inte alltid som man har lovat och planerat. Vi ska försöka lösa allt så bra som möjligt för oss båda, kram :)<3

  2. Mamman

    För mig handlar det om att känna sig vilsen. Jag visste vem jag var för tio år sedan, hade en tydligt utstakad väg och visste vad jag ville. Sedan tvingades jag ta ett beslut om att lämna mitt livs kärlek eller flytta till ett annat land och ge upp min karriär och allt jag byggt upp i Sverige. Jag valde det sistnämnda och efter barnen kom har jag svårt att veta vem jag egentligen är. Jag älskar mina barn och lin man över allt annat, men jag älskar inte mig själv längre. Och processen att hitta mitt nya jag tar mer tid än vad jag nånsin hade trott. Jag har tappat all tro på mig själv och är nu reducerad till mamma och fru, ingen egen person eftersom jag bara lever för att få andra att må bra, utan att få nån credd för det. Häromdagen nämnde jag för svärmor att jag ska resa hem med barnen nästa månad och att mannen inte kan följa med pga jobb. Fick då höra att jag är en dålig fru, eftersom han fyller år den helgen och jag borde vara hemma och serva honom.

    Detta valde jag framför mitt förra liv och jag ångrar mig nästan varje dag. Men kärleken håller mig kvar. Han är värd att stanna för.

    Har inget råd, annat än att försöka hålla ut. Om ni vill fortsätta vara tillsammans finns inga magiska lösningar. Prata, Lyssna. Backa om det krävs. Det viktigaste är att inte få panik, om man är rädd har man en tendens att ta ogenomtänkta beslut i affekt. Försök lita på att ni rider ut stormen till slut. Ingenting är jävligt för evigt.

    Lycka till.

    1. gabriellajoss
      gabriellajoss

      Förstår helt <3 Tack för att du delade med dig. STOR kram och all kärlek. Du har så rätt i att inget jävligt är för evigt. Lätt att glömma ibland <3

  3. Jag

    Hej fina du.
    Jag har också varit där du är,
    Vet inte hur jag hamnade där.
    Men jag tror att jag slutade att leva för mig själv.
    Jag var 22 år när jag fick mitt första barn och där och då slutade ja helt att prioritera mig själv.
    Ammade länge, typ 2,5 år för att sedan bli gravid igen och amma ytterligare 3 år.
    Fick aldrig en sekund för mig själv och hade en sambo som jobbade borta måndag till fredag.
    Jag fick rodda allt och till slut hade jag helt tappat bort mig själv.
    Stod där 30 år och hade inget eget liv alls.
    Det slutade med att jag separerade från sambon förra sommaren.
    Tyvärr blev det en hemsk separation som slutade i kontaktförbud då han inte kunde acceptera att jag ville lämna.
    Så nu är jag helt ensam med två barn på heltid.
    Har följt din blogg så länge och du och jag är så himla lika i allt. Från klädstil till sättet att vara på😂
    Konstigt!
    Iaf så slutade inte problemen där förra sommaren, träffade en ny kille förra hösten och vi blev blixtkära, han är verkligen min stora kärlek och jag är hans.
    Tyvärr så hamnade han i en djup depression i somras och nu stöter han bort alla han älskar och har isolerat sig helt.
    Jag själv är mer deprimerad än någonsin och vet knappt vad jag ska ta mig till mer.
    Gått ner en massa i vikt trots att det var det sista jg behöver nu.
    Det enda som gör att jag funkar någorlunda är ju mina barn.
    Det blev en hel novell det här, fast det inte var meningen.
    Men jag hejar på dig,
    Jag vet hur det känns och jag vet att det till slut blir bättre.
    Tycker att du verkar vara en helt fantastisk mamma, fru och vän och jag önskar dig allt gott❤️
    Kram

    1. gabriellajoss
      gabriellajoss

      Hej fina du <3 tack för att du delade med dig. Alltså åååh vad kul att i är så lika haha 😀 förstår helt.. Tänker på dig och hejar på dig med!! Alltså tack snälla, du anar inte hur mycket det där betyder för mig. Största kramen till dig <3 <3

  4. L

    Läser igenom svaren du ger här på bloggen. Det låter faktiskt som det bästa för er hade varit att bo på varsett håll ett tag för att känna om ni ska fortsätta tillsammans. Du mår så dåligt så att du knappt orkar med ditt eget liv skriver du och så dåligt ska man inte må i ett förhållande även fast det är kris. När andra ger dig tipset om att spendera mer egentid så säger du att det inte är vad ni behöver. Därför måste det ju vara så att ni behöver tid ifrån varandra. Då hjälper inte 2h varje kväll utan ni behöver nog tid att tänka båda två på hur ni vill gå vidare. Kan tänka mig att detta går ut över barnen även fast ni kanske har en fasad så känner barn mer än vad man tror. En av er kanske kan bo hos en vän i någon vecka och turas om med barnen? Man får göra det som känns bäst för en själv helt enkelt.
    Hoppas det löser sig till slut hur ni än väljer att göra.

  5. Marina

    Åh jag är i precis samma sits!
    Dottern på 8 månader sover så dåligt just nu och har vaknat 4-5 gånger/natt för att sedan stiga upp för dagen runt 4.30-05. Hon ammas nattetid och kan inte få någon avlastning och är helt slut om dagarna efter kl 16 så är allt bara som en dimma och jag går runt som en väldigt arg zombie.
    Sonen på 2 år ska med sysselsätta hela dagarna och de sover självklart inte samtidigt på dagen…
    Har helt kommit ifrån sambon när allt bara känns så jobbigt med att vara mamma!

  6. Sabina

    Jag tror att det dom flesta menar är nog inte att ni behöver mer tid tilsammans rent generellt, utan att det nog hade varit bra med mer tid tilsammans BARA ni två! Alltså utan kidsen. Givetvis är tiden man spenderar tillsammans hela familjen otroligt dyrbar, men den gör inget för att rädda en tuff period i förhållandet. Att ni får egentid utan både barn och varann med jämna mellanrum är jättebra, men jag tror det vore minst lika nyttigt att den tid ni spenderar tilsammans ibland faktiskt är bara ni två! Lite mer dejt-tid och tillfällen att få fokusera enbart på er två som man och hustru, utan att dela det fokuset med barnen. =) <3

    1. gabriellajoss
      gabriellajoss

      Ja, det förstår jag!! <3 tror ändå inte att det är det som är vårt problem faktiskt. Men jättetacksam för all omtanke. Stor kram <3

  7. Helena J

    fina Gabriella! Jag vill skriva SÅ mycket just nu men väljer att hålla mig kort- du är så otroligt stark och wow vilken mamma du är, vilka otroligt fina föräldrar ni är båda två till era fantastiska barn. Du är så genuin och härlig och på detta sätt utmärker du dig från andra bloggare- du vågar blotta dig du delar verkligen med dig. Det är en ära att få följa dig. Du anar inte vilken inspiration du är för mig i så många lägen. Kämpa på jag önskar du mår bättre snart. Tusen kramar //34 årig 2barns mamma

    1. gabriellajoss
      gabriellajoss

      Men alltså tack snälla underbara du!! Jag blir så otroligt rörd av dina fina ord. STOR kram till dig <3 och tack för att du gjorde min dag 🙂

  8. Malin

    Vi mammor behöver verkligen sänka kraven på oss själva och inse att vi inte kan vara några superkvinnor som kan ta allt utan konsekvenser. Fick nyligen känna på hur det kan gå om man inte lär sig att prioritera sig själv. Kroppen sa ifrån! Man måste lägga tid på sig själv så att man kan vara en glad och lycklig mamma (har jag insett nu efter 3 år!)

    Du är en toppenmamma och ni kommer ta er ur det här ❤️ Lyssna på vad din kropp säger att du behöver. Kram!

    1. gabriellajoss
      gabriellajoss

      Nej, det är ju så <3 förstår det helt! Och alltså tack fina du, dina ord betyder så mycket för mig. Stor kram 🙂

  9. Julia

    Men herregud läser igenom alla kommentarer & blir helt paff av vissa. Eller ja, av en.. 🙄
    Du är fantastisk Gabriella! Och så starkt av dig att våga dela med dig av detta. Jag beundrar dig, verkligen. Håller alla tummar som går att du & F fixar detta. <3

  10. Emma

    Men det är väl inte alls konstigt att du inte känner igen dig själv?! Du har fått två barn, köpt hus och sedan varit mammaledig och roddat allting runt omkring samtidigt. När ska du ha haft tid till att landa och faktiskt hittat dig själv mellan gångerna? Du ger du mer av dig själv än du ens har till att börja med till din familj, inte konstigt att nu när de blir mer självständiga individer att du också ska försöka hitta tillbaka till dig – men den versionen finns ju inte på samma sätt utan nu ska du finna vem du är idag! Tycker det är fantastiskt av dig som kan erkänna att det är tufft – för vem hade inte känt så? Och det är klart att det blir tufft mellan dig och F eftersom du ska hitta ditt jag – och han ska hitta sig själv OCH DIG i detta. Plus barn? Nä, ta det lugnt som ni gör nu. Ni pratar, umgås och ni har ändå varandra men också vänner. Kärleken består så länge man väljer den varje dag, i med och i motgång. Ingen av er är sämre människor, ni är fantastiska och ni är just det: människor. Ta hand om er, sänder massor av kärlek. Stor kram

    1. gabriellajoss
      gabriellajoss

      TACK för så fina ord och du har ju såååå rätt <3 så fint skrivet av dig!! <3 Största kramen till dig och tack för dina kloka ord! <3

  11. Emma H

    Denna perioden tar verkligen hårt på dig. Jag tycker det är modigt av dig att skriva så ärligt här på bloggen, fastän du vet att det skulle kunna komma lika mycket motvind. Jag hoppas dock sååå mycket att du och F står igenom detta tillsammans. Ni har klarat så mycket och ni kan vara så stolta över det! Ni har helt ljuvliga barn som älskar er två tillsammans! Är säker på att er kärlek är stark nog, men det är absolut non of my business. Ni är grymma! Kram! <3

  12. Ninna

    Det har knappast att göra med att ha bråttom till att bli vuxen eller ngt liknande. Jag är 32 och vi har haft vår värsta kris nyligen, vi är själva med två små så det är full fart utan paus 24/7. Klart det tär, det kommer tära på dig och ditt förhållande om du så vore 40 år, men samtidigt tror jag man är mer stabil då. Vet ej. Oavsett, det är en kamp att ta sig ur detta. Vad gjorde vi? Jag hade mina krav och han har ändrat mycket. Sedan så har jag ändrat så mycket med mig själv. Framförallt mitt tankesätt och humör. Jag kan vakna upp och känna att jag inte orkar någonting men kämpar mig igenom med att bara ändra tankesättet till något positivt. Jag kunde gå från 0 till 100 då jag är rak och bestämd med allt. Men det gynnar ju ingen. Istället släpper jag kontrollen på alla krav lite och slappnar av. Det har varit det allra svåraste med att vara i en kris, hormonell av amning och två små barn som kräver sitt. Men det går. Mer kramar och mer intimitet hur orkeslös och hur trött man än är. Man behöver inte säga så mycket utan Visa vad man vill och behöver. Detta har funkat för oss men klart jag inte tar något för givet. Man måste ge tid för att utvecklas separat men samtidigt ge Tid för varandra och inte andra runt omkring så mycket. Det är ändå ens man som man delar sitt liv med. Det ska funka mellan oss. Jag delar inte med mig så mycket till vänner för mina vänner kommer tycka jag har så rättttt i allt och det är honom det är fel på. Det är fel. Vi är två. Jag litar på att vi kan lösa detta själva. Man får prova sig fram och lita på att det finns ett ljus i tunneln❤️

    1. gabriellajoss
      gabriellajoss

      Förstår dig helt <3 herregud vad stark du är!! <3 Förstår helt vad du går igenom och vill skicka massor med stora kramar, styrka och kärlek!! <3 <3

  13. Sara

    Vart har ni varandra i allt roddande med vardag ? Ni verkar ju onekligen ge varandra egentid men vart är er egentid TILLSAMMANS utan barn och vardags rodd? Det skulle säkert göra er gott att bara få vara tillsammans och njuta av varandras sällskap utan alla måsten <3 Jag hoppas det löser sig till det bästa, ni verkar vara så fina och kloka människor. Stor styrkekram

    1. gabriellajoss
      gabriellajoss

      Vi har jättemycket tid tillsammans med 🙂 dock inte på tu man hand men med kidsen 🙂 vi har dessutom umgåtts dygnet runt sedan 2015 då vi jobbat ihop, kram! <3

  14. -jenny-

    Vill bara skicka lite kärlek och pepp. Småbarnsåren ÄR slitiga, speciellt om man inte kan lämna bort barnen över natten ibland. Hejar på er och hoppas att ni rider ut stormen. Lugnet på andra sidan väntar. 💗💗💗

  15. Linnéa

    Vet precis hur det känns, har väldigt nyss äntligen kommit ur mitt dåliga mående som varat två år och jag kände mig som allt annat än mig själv. Men jag klarade det och du/ni kommer klara det ❤️ Det är bara en period som kommer gå över, och du kommer bara komma ut starkare! ”Enda gången jag backar är när jag tar sats” 🙂
    Tänk på vad ni har, vad ni har åstadkommit tillsammans, hur starka ni varit och är och varför ni är med varandra. Men var också ärlig och öppen för dina känslor och vad som känns bäst 💕 Kom ihåg att du har många som stöttar och hejar på dig, stor kram!

  16. Louise

    Nu har jag visserligen inte läst alla kommentarer här men jag håller absolut med om att det är viktigt med egentid. Mer för vissa än andra. Jag exempelvis har minimalt med egentid (har två döttrar på 3,5 år och 1 år, båda har alltid varit hemma med mig tills nyligen, min 3-åring skolades in på förskola för några veckor sedan så nu är det bara jag och lillskruttan hemma), vi har aldrig barnvakt utan i princip alltid tillsammans allihopa. Men jag trivs så. Det funkar för mig personligen, även om inte alla skulle tyckt det.
    Däremot tänker jag nog lite annorlunda med det du skrev om att göra som sånt som gör dig glad. Missförstå mig rätt – SJÄLVKLART ska du det. Man ska vara sin egen bästa vän! Men om ni har en kris som ni vill ta er ur så är det nog viktigt att umgås desto mer, om du förstår vad jag menar? Självklart ska ni som sagt fortsätta med sånt som ni vill men det är nog viktigt att prioritera varandra också. Exempelvis: Ni kanske ska avsätta 2 kvällar i veckan när ni bara är ni två efter läggning. Ingen träning, inte åka till vänner. Ni hinner ju med sånt med andra dagar. Kanske känns lite krystat men under småbarnsåren kan lite rutiner hjälpa på vägen i långa loppet. Om du förstår vad jag menar? Kram

    1. gabriellajoss
      gabriellajoss

      Förstår helt <3 alltså nej, inte i vårt fall då vi har umgåtts dygnet runt sedan 2015 typ.. 🙂 så tror det blir en annan situation för oss då vi gjort ALLT tillsammans under så lång tid. Men förstår vad du menar 🙂 KRAM <3

  17. Ida

    Tycker det är modigt att du delar med dig av så mycket. Med tanke på den ganska osmidiga kommentaren om att ha bråttom….Jag ville inget hellre än att bli mamma tidigt i livet men livet blir inte alltid som man vill. Jag träffade min man när han var 17 och jag 18. Vi gifte oss 3 år senare och ville ha barn direkt. Men pga en hormonrubbning jag har fick vi inte barn förrän 7 år senare. Nu har vi en 5-åring och en 3-åring och jag är så lycklig för dom. Oavsett om barnen och min man betyder allt och är hela min värld känner jag varje dag att jag förlorat en bit av mig själv för att jag inte riktigt förmår mig att göra saker för mig. Så var stolt över att du kan bry dig om dig själv, jag kämpar dagligen med samvetet och orken att kunna sätts mig själv först någon gång ibland. Kämpa vidare och tack för all inspiration.

  18. Tina

    Nä fyfan, är tvungen att hoppa in här och helt enkelt säga att du är fantastisk, stark kvinna som utan några ursäkter alls sköter hemmet, småbarnslivet, äktenskap och träning! Otroligt starkt!! Sen går vi alla igenom sådana här perioder och man kommer komma ur det. Det är OKEJ att tillåta sig själv ha dessa perioder utan att må dåligt över det, sen dem som sitter bakom skärmen och dömer och tro sig ha rätten att slänga ut sig en massa skit är inte okej! Bry dig inte, såna dumma kommentarer ska inte påverka trots att jag förstår att det är svårt! Du är grym Gabriella och du är en inspiration för många unga och även ett stöd för dom som kanske går igenom samma sak ❤️ Kan inget annat än skicka en stor kram och säga att jag förstår dig fullt ut 😘🌸

    1. gabriellajoss
      gabriellajoss

      Fina du. TACK <3 jag blir verkligen så enormt glad och du får mig att känna så mycket styrka med dina fina ord. KRAM!! <3

  19. Ida

    UNDERBARA DU!! Så fint att du delar med dig (även om det säkert är skitjobbigt att dela med sig av detta). Det är det här som är anledningen till att din blogg är den enda jag läser. Det är så äkta! Toppar och dalar, du visar att familjelivet inte är helt perfekt jämt och att alla förhållanden faktiskt har kriser – och att det är helt okej att ha det! Jag mår så bra av din blogg för du visar mig att det är okej att inte vara 100% på topp jämt, varken som mamma eller som partner. Man kan inte leverera till hundra jämt ju.

    Jag hoppas att du/ni mår bättre snart och att det ordnar sig hur det än blir. Vill typ krypa igenom laptopen och krama om dig och ge dig en massa choklad och pepp hahaha! Kram fina du och heja heja dig, du gör ett superjobb varje dag <3

    1. gabriellajoss
      gabriellajoss

      Alltså gulle du!!! Blir så himla rörd och tacksam för din kommentar. TACK <3 verkligen tack från botten av mitt hjärta. KRAM <3

  20. Maria

    Är så härligt att du är öppen och ärlig. Finns inget tråkigare än fasadbloggar där allt är perfekt. När jag och min man hade en oerhört tuff period för 2 år sedan när allt och lite till hände oss så sa vi att antingen gör vi det här tillsammans eller så går vi isär. Vi kände att ingen av oss ville kämpa själva. Antingen skulle vi kämpa ihop eller på egen hand. Vi umgicks mer än någonsin ihop. Började ta tips inom parterapi. Skrev ner mål med vad vi ville med relationen och vad som var viktigast för varandra. Visst i början kändes det astöntigt att sitta och säga ” för mig är närhet viktigt” eller jag saknar uppmärksamheten du gav mig förut”. Det här räddade oss. även om livet fortfarande var piss i januari gick min man ner på knä på stranden i Thailand och frågade mig om jag ville spendera mitt liv med honom och jag sa ja. I maj gifte vi oss och lär oss varje dag. Har dippar ibland men går alltid tillbaks till att inte låta varandra vara när det är tufft. Spendera ännu mer tid ihop även om det känns motigt är mitt tips! Lycka till och sen sist men inte minst det är okej att inte alltid må bra.

    1. gabriellajoss
      gabriellajoss

      Tack snälla du för så fina ord <3 Och tack för att du delade med dig. Alltså vi har spenderat tid med varandra dygnet runt sedan 2015 och umgås fortfarande väldigt mycket idag. Så mer tid än såhär tillsammans behöver vi inte just nu 🙂 kram <3 och tack igen <3

      1. Maria

        Åh då förstår jag men kanske ni kan se om någon vän kan vara barnvakt för att vara vara ni två. Annars tror jag är kärleken rätt så hittar man tillbaks. Du är stark och fantastisk Gabriella. Känner dig inte men har följt dig i många år. Yo go girl! Vad som än händer löser det sig ❤️

          1. Maria

            Vill bara tillägga att om ni har umgåtts så intensivt i så många år kanske ni just behöver tid ifrån varandra för att få känna saknad. Tror tiden kommer ge er det ni behöver men skulle jag vra i er sits hade jag verkligen anlitat barnvaktshjälp om ni inte har någon i er närhet som kan avlasta för det är så stor skillnad på tid för er med era barn vs utan dem. En relation behöver också egentid och bara få ro om varandra och inte umgås bara med sina barn, tror man lätt glömmer bort att man faktiskt hade en egen relation innan barnen då. Lycka till och ha en fin helg!

  21. Mathilda Lindvall

    Glöm inte bort varandra och försök att umgås, ta tid för bara er två (t.ex. när barnen sover) istället för att hela tiden göra saker på varsitt håll (vet inte hur det är, men i mina ögon på dina sociala medier ser det ut som så). Hoppas att det löser sig för er! KRAM

    1. gabriellajoss
      gabriellajoss

      Alltså vi har umgåtts dygnet runt sedan 2015 så för oss är det väldigt välbehövligt att dela på oss ett tag och bara vara ifrån varandra känner jag 🙂 kram <3

  22. Carolina

    Hej fina du! Först av allt måste jag säga att även om ni inte kan förklara allt som händer i era liv så är det såna här inlägg där du faktiskt är ärligt som utmärker dig från andra bloggare. Du visar att man kan vara förvirrad, ledsen och inte veta vilken väg man ska ta i livet ibland, utan att komma med kloka insikter hela tiden. Det är en sån frisk luft bland alla andra bloggar som hela tiden har sån himla självinsikt och “kloka” i alla situationer. Det underlättar så att läsa om andras olika faser i livet och att de vågar vara ärlig, för livet går ju upp o ner för alla! Sen vill jag även säga att jag har inte barn själv, men många av mina vänner har det och jag får höra så många gånger att det är så tufft,; flytt, nyfödda barn osv. Nått som är gemensamt för alla dessa kvinnor i min närhet är att de känner att de får ta 90% av ansvaret för barnen och hemmet och det gör att så fort dom tjafsar med sina män blir det för mkt och de känner att “visst att han hjälper till, men det är FAKTISKT inte så mycket och jag blir less”. Kan själv känna i min relation att jag per automatik tar på mig allt ansvar hemma med städ, tvätt, matlagning osv och då blir man irriterad, känslomässigt trött, även om vi inte har barn. För att vi har ju jobb att skötta utöver detta, skola för vissa, ett socialliv man vill upprätthålla, sin egen hälsa man vill ta hand om osv. Så ska vi dessutom skötta ALLT hemma?! Det går ju inte! Jag jobbar så hårt på att släppa det kontrollbehovet och faktiskt säger till min sambo “nu får du göra detta, detta och detta denna veckan för nu har jag gjort allt det senaste!”. Nu vet inte jag om just detta är erat problem, men detta är något jag märkt bland kvinnor och som sliter ut oss (iaf mig och de kvinnor runt mig) känslomässigt… så jag tycker det är bra att du tar din egen tid! Vad som än krävs! Sen hoppas jag ni löser det, ni är så fina och har en så fin familj. Jag har följt er i många år nu och ni är lite som den kärleks historian som ger en hopp haha <3 men det är okej om man inte förblir tillsammans också <3 jag håller tummarna för er, oavsett vilken väg ni väljer att ta! <3 kram

    1. gabriellajoss
      gabriellajoss

      Håller helt med dig!! <3 det känns som att det är så vanligt. Och ändå är det alltid kvinnan som får utstå taskiga kommentarer om att hon inte gör tillräckligt ändå. Tycker det är så så så fel!! <3 och alltså tack för så fina ord. Jag blir så otroligt glad, vad snäll du är. STOR kram och ack för peppen och för dom varma orden. Du gjorde min kväll <3

  23. Johanna Grahn

    Tycker att det är SÅ BRA att du är öppen och ärlig, det ger andra som inte heller mår så bra lite styrka när de förstår att det finns andra som inte heller mår bra 🙂

  24. Andrea

    Bra svar på den idiotiska kommentaren där.
    Livet är tufft speciellt för en mamma som oftast tar hela ansvaret med hem barn och även jobb.
    Var stolt över dig själv du verkar vara en bra mamma och snäll tjej .
    Hoppas att allt löser sig för det bästa för er som familj ❤️

  25. Johanna

    Tack för att du är öppen. Hoppas ni kommer igenom det stärkta tillsammans. Hejar på er och er kärlek. Kom ihåg varför ni först fann varandra. Hoppas ni kan få lite egentid tillsammans så ni hittar tillbaka. Kram

  26. Amanda

    Usch, livet kan vara så tufft ibland! Jag och min man träffades också när vi var väldigt unga, 12 år gamla var vi när vi blev tillsammans och vi båda är nu 26 år. Tänk så mycket skit som livet hunnit kasta mot oss under vårt förhållande, precis som för er, tyvärr är det ju så 😢
    Vi hade också en extremt kämpig period för något år sedan när min man skadade sin rygg, plötsligt tappade han helt fotfästet om vem han var utan snickar-yrket och hur han skulle hantera all den hemska smärtan han måste stå ut med för resten av sitt liv – han blev väldigt deprimerad som man kan förstå och hur stöttande jag än var och hur mycket jag än kämpade för att försöka göra allt bra igen, helst NU; så har jag insett nu på senare år att det enda som egentligen fixade det var tiden ❤️
    Ibland måste man bara ”härda ut” och låta tiden gå. Du behöver kanske lite extra tid för dig själv nu, tid att hitta dig själv, inte nödvändigtvis hitta tillbaka utan kanske hitta den som du utvecklas till att bli! Det är inget fel på det men det tar ju den tid det tar!
    Tycker det låter som att ni gör ert bästa och det är allt man kan göra! Sen får tiden visa hur det blir! Oavsett blir det alltid bra tillslut ❤️
    Stor kram, du klarar detta!

    1. gabriellajoss
      gabriellajoss

      Vad fint skrivet av dig. Tack för pepp!! Du är så klok! All kärlek och tack för att du får mig att känna att tiden faktiskt kan lösa det mesta. KRAM till dig och tack igen!! <3

  27. Alexandra

    Jag känner igen mig så mycket i det du skriver. Vi är själva mitt uppe i småbarnsår och tuffa tider. Så tack för att du delar med dig. Man förstår att man inte är ensam och det känns på något sätt ganska skönt.
    Du är grym som kämpar och sliter med allt vad det innebär med barn, man, hus, träning, jobb osv. Hoppas att det snart vänder! ❤️ Stor kram!!

    1. gabriellajoss
      gabriellajoss

      Förstår dig helt. Ni är INTE ensamma <3 kämpa på!! <3 Stor kram och tack för så fina ord, betyder så mycket!!

  28. Linn

    Hej Gabriella!
    Ang. den högst onödiga kommentaren om att du blivit vuxen för fort ska du inte ta åt dig av. För den personen mår förmodligen fruktansvärt dåligt själv och måste lägga det på andra människor.
    Jag har gått igenom många liknande episoder i mitt liv som du beskriver att du gör nu. Det jag gjorde som hjälpte mig att inte tappa mig själv helt och hållet var att skriva listor. Vem vill jag vara, vem är jag nu, vad vill jag uppnå med mitt liv. Min sambo fick skriva liknande lappar så pratade vi igenom dom som en liten minikonferens under en fin middag vi gjort hemma.
    Ta dig tid att umgås med vänner, finn dig själv där du är nu, kanske är det så att du håller på att växa upp ännu mer ön du redan gjort vilket är främmande? Det behöver inte alls vara negativt utan mer positivt! Låt den jobba perioden ta den tid den behöver, bearbeta allt när det kommer och det är okej att stanna upp och samla sig! Vissa dagar har man tex. Inte känslor för sin sambo/man och det är ok, så länge man känner att pirret i magen kommer någon gång ibland.
    Kämpa på och TACK för att du är du och vågar visa att allt inte är guld och gröna skogar. Det är väldigt fint och behövs mer i dagens samhälle. KRAM!

    1. gabriellajoss
      gabriellajoss

      Ja, det tror jag med <3 Vad fint skrivet. Vad snällt av dig att dela med dig. Åh, det måste jag göra. Är ju verkligen en listmänniska också! Du har så så så rätt. TACK själv för peppen och förståelsen. Om du bara visste hur mycket den betyder för mig. STOR kram <3 <3

  29. Sofie

    Hoppas allt kommer lösa sig till det bästa ❤️ Och jag tror du hjälper många genom att sätta ord på vad som händer och hur du känner !

    Vart är den läckra kaffemuggen ifrån 😃 ?

    1. gabriellajoss
      gabriellajoss

      Tack snälla du! <3 den kommer från Cervera 😀 kika på toppsäljare där! Säljs i tvåpack och finns på deras "mest sålda"-lista <3 kram! 🙂

  30. Jeanette

    Hej!
    Om det är till någon hjälp hade jag också liknande erfarenhet för ett tag sedan. Pågick i ett halvår. Vi fick 2 ggr till en coach och sen dess är det mkt bättre och allt lättade! Ibland säger de att relationen krisar vid 5 år, 7 år och 10 år. Kanske ligger något i det. Man växer åt olika håll, formas tillsammans, formas isär osv. Det viktiga tror jag är att veta att det är så och det kan gå över (eller så gör det inte det) men om jag ”fastnat” i något tankemönster som jag inte kan ta mig ur ringer jag en coach/ terapeut ovh det hjälper alltid! Ni har varit med om mkt me lillans hjärta, husbygge osv så det har säkert tagit mer på krafterna än vad ni kanske tror ❤️ Hoppas ni finner en väg framåt osvsett vad den blir ❤️ Du är inte ensam. Kram!

    1. gabriellajoss
      gabriellajoss

      Tack för tips och råd <3 du har så rätt! Största kramen till dig och tack snälla för all pepp! Den betyder så mycket. KÄRLEK <3

  31. -

    Gick igenom liknande under längre tid än en månad, men kärlek är som aktier och går upp och ner. Tillslut blev allting bra igen, tom bättre. Om ni är säkra på varandra så är det bara att hålla ut.

  32. Elinor

    Du är en så fantastisk kvinna! En riktig förebild för dina barn och medmänniskor. Inte bara sjukt vacker utan du visar även en vardag, empati, värme och välvilja. Tappa inte bort den fina människa du är!! Du inspirerar. Stor kram!

  33. Anna

    Åh jag vet verkligen hur det känns, kände likadant mitt i allt med två barn i ungefär samma ålder som dina, vardagen som kommer mellan osv.

    Det vi gjorde va iallafall att lämna bort barnen och kom Iväg bara vi två. Även om barnen sover i vagnen osv så är det ändå någon form av stress i bakgrunden. Det gjorde att vi fick ett dygn tillsammans och verkligen hittade tillbaka till varandra och ba men vaaaa, det här är ju vi!!!!!

    Vet att ni har svårt med avlastning, men kanske det finns någon som har möjlighet att ställa upp? Det är såså värt det.

    Vet inte om det är sådant du känner skulle hjälpa, men ville bara dela med mig av tipset då det hjälpte så mycket för oss.

    Kram kram

  34. Hanna

    Det känns lite som att du hade sååå himla bråttom med att bli vuxen. Gifta dig vid 18 års ålder, skaffa barn direkt, hus etc och att du helt hoppade över att faktiskt vara ung och leva lite. Och att det nu kommer tillbaka och biter dig lite, du verkar uppskatta mer att åka iväg och umgås med kompisar och festa och träna, än att faktiskt spendera tid med din familj. Känns ju som att det är svårt att lösa ditt äktenskap med din man ifrån stockholm liksom. Du skrev ju dessutom för ett tag sen när du åkte iväg varje kväll en period för att F skulle börja göra det veckan efter etc men det är ju fortfarande han som får sköta allt hemma hos er verkar det som. Du kanske inte skulle haft så himla bråttom trots allt så kanske du inte hade hållit på att separera redan vid 24 års ålder…… suck att festa och sticka hemifrån varje kväll lär ju definitivt hjälpa!!

    1. gabriellajoss
      gabriellajoss

      Nää, vill du veta en sak.. Tänkte inte ens svara på din kommentar men gör det ändå 🙂 Jag älskar mitt liv. Älskar mina barn, mitt hus, älskar F mest i världen. Han är min närmsta familj.. Bråttom? Nej, jag har alltid gjort det jag vill och lagt hela mitt hjärta på att nå mina mål och drömmar. Och att jag är borta mycket hemifrån och han tar allt ansvar? Nja, det stämmer inte. Han är ute precis lika mycket som mig. Skillnaden är att detta är min blogg och jag skriver om MIG. Vi byter av med kidsen. Han är borta hela dagarna i skolan (8.30-16.30 cirka) och sedan kommer han hem och vi byter av och jag får tid till mitt. När jag kommer hem igen så åker han iväg och tränar sent. Vi pusslar och hjälps åt för att båda ska få utrymme för det vi vill och behöver göra. Och att han gör allt hemma? HAHA! Jag gör 10 gånger mer än honom hemma och sköter typ all städning, tvätt osv.. Han leker med barnen lite mer och vi delar upp matlagningen. Vi hjälps åt.. Småbarnsåren är tuffa mot alla och att separera vid 24 års ålder efter 10 år tillsammans är väl inte konstigare än att separera när man är 34 efter 10 år tillsammans? Sedan har vi ju inte separerat än utan kämpar med att lösa vårt. Och det är vi långt ifrån ensamma om. Sedan kanske vi går skilda vägar till slut, vad vet jag? Det ligger ingen jävla prestige i att hålla ihop hela livet bara för att det finns människor som du som sitter och dömer över nätet trots att du vet 10% av vad som faktiskt är och händer i vårt liv. Och att jag festar mycket? Jag har varit ute kanske fyra gånger på två månader.. Om det är mycket för dig så får det stå för dig men för min del är det helt perfekt och jag älskar att komma ut med vänner. Det gör F också och han har varit ute lite mer än mig till och med då han haft nollning med sin nya klass osv 🙂 Sedan kan jag tillägga att jag försörjer hela vår familj, betalar varenda räkning, sköter precis det allra mesta. Jag klappar mig själv på axeln varje dag för jag vet att jag gör ett grymt jobb med allt jag har på mitt ansvar. Kram på dig!

      1. A

        Måste bara flika in här, en lite “äldre” person på 32 år haha. Festade mig igenom mina 20 och levde ungdomsliv länge, även min partner som är äldre än mig. Fick barn vid 30 och småbarnsåren är lika tuffa även om du är “äldre” eller rest och festat mycket
        Jag uppskattar att träna, vara med vänner och göra annat utan barn fortfarande fastän jag inte gjorde annat innan jag fick barn. Är så trött på att man ska anses som man inte vill ha sin familj bara för man gillar att göra andra saker också?

        1. L

          Men alltså på riktigt… först tänkte jag att detta bara skulle vara ett svar på tal men efter en stunds läsande så blir det bara att du ska få dig att låta bättre än Fjodor. ”Jag försörjer hela vår familj” ”jag gör 10 gånger mer än honom” ”Han är borta där” ”han gör det”. Varför ens säga så? Vad spelar det för roll? Varför känner du att du måste lyfta dig själv så himla mycket och få det att låta som att han inte gör något när han i själva verket gör så fruktansvärt mycket för er familj. Så himla tråkigt.

          1. gabriellajoss
            gabriellajoss

            Nä, jag behöver inte lyfta mig själv 🙂 däremot så vill jag beskriva hur situationen ser ut när en person angriper mig och trycker ner mig. Jag drar ett sådant enormt lass i vårt liv och det vet jag om. Och jag tycker det är så himla tråkigt när folk skriver så konstiga kommentarer. Klart att man vill försvara sig. Fjodor är fantastisk men det är jag med! Kram!

    2. N

      Alltså vilken dum jävla kommentar. Vilken småbarnsmamma tycker inte om att komma iväg och få lite egentid? Tror du att man inte har något behov av fest/egentid bara för att man får barn senare i livet? Jag tycker tvärtom, de som väntat länge med att skaffa barn gnäller mer om hur jobbigt allt är och har barnvakt varje helg och behöver massvis med egentid. Gabriella är med barnen 90% av tiden, har aldrig avlastning eller hjälp. Hon har dessutom varit hemma dygnet runt sedan Jason föddes för 4 år sedan, så tror nog att hon tagit mer ansvar för hem/städ/tvätt etc än F trots allt. Gällande festandet är det ett skämt hur du kan tycka Gabriella festar mkt. Hon har varit ute och ätit några gånger och tagit ett par drinkar.. Konstigt att ingen ifrågasätter andra influencers med barn i Sthlm som är på events/mingel/fest/galor varje vecka och lämnar till barnvakt varenda helg.

      1. gabriellajoss
        gabriellajoss

        TACK N! Tycker det är så sjukt att det i 90% av alla fall ALLTID är kvinnan och mamman som blir påhoppad oavsett situation och oavsett vilken lass hon drar.. Stor kram och TACK igen <3

        1. Steph

          Men snälla… även om du skulle vara ute o festa varje helg så är det ändå inte fel. Du kan vara en bra mamma och partner ändå. Att folk ens ska lägga sig i, ni vet bäst vad som funkar för er familj.Allt ska inte behöva vara 50 / 50 i ett förhållande heeeela tiden, sånt kan gå i perioder, speciellt efter så många år tillsammans.. Tänkte spontant att hellre separerar jag efter 10 år än att leva i ett förhållande där man är miserabel i 20. Ta hand om dig och din familj. ❤ kom ihåg att det är du som är expert tillsammans med F på att se vad just er familj behöver ingen annan.. Stor kram!

    3. Sara

      Hanna! Ditt inlägg är rätt oskönt. Du har all rätt att tycka vad du vill, men du behöver inte uttrycka det. Speciellt inte när det handlar om att trycka ner ngn annan. Vad hjälper det att döma ngn annan? Får det Dig att må bättre? Då kanske du bör reflektera över dig själv och ditt sätt att vara istället för andras agerande. Låt Gabriella leva sitt liv som hon vill och mår bra av så gör du samma sak för dig utan att vi lägger oss i. Alla är vi olika och har olika behov. Blir du irriterad av att följa henne kanske du ska avfölja. Ok? Ok!

    4. Jasmine

      Du jag kan säga dig att det spelar ingen roll när man skaffat barn, hus och allt det där. Man kan hamna i svackor när som helst i livet. Jag är 31 år men har haft perioder eller ja jag är nog fortfarande lite i det att jag behöver mycket egentid. Både själv och med min blivande man. Jag älskar att gå ut med vänner, jobb eller familj och jag behöver det med. Jag har hus och småbarn och jobbar 100% om inte jag får tid till mig själv så kommer jag gå in i väggen och det har inget som helst med min ålder att göra. Jag och Gabriella har gjort nästan samma resa med att bygga och ha småbarn och jobba samtidigt och jag känner igen mig i det mesta hon beskriver. Och som sagt då är jag ändå ”vuxen”! Snälla tänk lite innan du skriver till någon!

  35. Alva

    Skickar största kramen till dig!<3 Och vill även passa på att säga att jag blir sååå inspirerande av dig och älskar mixen mellan mat, träning, familj som du delar med dig av. Har på riktigt blivit så pepp på att träna när jag ser dig, känner mig inte alls stressad som jag brukar kunna göra av träningskonton utan känner mer ”kan du kan jag” och blir bara sååå peppad! PS. Du är sååå snygg! Stor kram!!!

    1. gabriellajoss
      gabriellajoss

      Men alltså tack snälla, du anar inte hur glad jag blir!! 😀 ja, det är klart du kan!! Och glöm inte att käka massor med godsaker där i mellan med. Livet är för kort för att inte njuta av det till max. STOR kram <3 <3 du är bäst!

Annons
stats