gabriellajoss

Gabriella Joss

Tuffa dagar

Dom här dagarna har nog varit bland dom tuffaste i hela mitt liv. Tankar och känslor överallt och jag vill skriva så mycket samtidigt som jag inte vill skriva alls. Så tacksam över mina fina vänner som alltid finns där oavsett vad, som hör av sig, som peppar, stöttar, pratar i timmar med mig i telefon, säger rätt saker vid rätt tillfälle och bara.. FINNS. Så så tacksam. Och tacksam över att jag och F har så fin relation och att vi ändå på något vis vill åt samma håll mitt i allt det jobbiga. Har och kommer nog vara rätt frånvarande nu ett litet tag framöver då jag behöver lägga mer fokus i mitt “verkliga” liv men vill ändå kika in och säga hej. Och tack. För ert stöd och för era varma ord. Sedan finns det ju såklart alltid dom som försöker göra saker värre för en och gottar sig i ens olycka men man får försöka att se förbi det trots att man är känslig i stunden.

I helgen åker jag till Stockholm igen för jobb och lite härligt häng med vänner. Har umgåtts med barnen hela veckan såhär långt och njutit av deras sällskap och har känt mig som en extremt närvarande mamma nu på slutet då jag lagt allt jobbrelaterat åt sidan för en stund. Jolie har blivit så stor och man kan ha riktiga dialoger med henne, det är så roligt! Och Jason är otroligt trotsig just nu men också så mysig och busig. I helgen ska jag iallafall ta igen allt jag missat när det kommer till jobb och sätta mig någonstans, ha en riktig skrivardag och komma ikapp. Och så väntar lite möten under fredagen med bland annat LOPPI som jag ser fram emot. Blir massor med träning också och jag ska bo hos bästa Emilia. Alltid lika härligt att få vara med henne.

Stor kram på er och ha en fin kväll <3

Imorse mötte jag upp Tove på stan och åt frukost! Sedan blev vi SÅ sugna på mer att äta så vi gick till MAX efter någon timme, haha. Och så gjorde vi bort lite ärenden och bara pratade om allt mellan himmel och jord i vanlig ordning.

Skapa en blogg på Vimedbarn.se du också, klicka här! Och du har väl inte missat topplistorna, klicka här!
Kommentarer
gabriellajoss

Kommentera

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
  1. Emelie

    Innan ni kanske går åt två håll om det är det ni funderar på så ge parterapi en chans! Ni älskar varandra och har byggt ett så fint liv ihop. Jag hoppas det löser sig, äkta kärlek rostar aldrig ❤

  2. Maria

    Jag går igenom en extremt smärtsam period i mitt liv nu sen typ tre månader, hjärtesorg, krossat hjärta, separationsångest, ensamhet, djup sorg, depression, och svår ångest. Jag förlorade den jag älskar mest av allt, jag var så lycklig med honom. Men han älskar tycker om och bryr sig om mig dock, men som en vän… Medans jag är kär och älskar honom fortfarande. Det är ju inte bara att trycka på en knapp å sluta sakna å älska nån tyvärr. Det är en extremt stor tomhet och ensamhet nu, då jag saknar honom min livskamrat å hans familj som jag älskade, som blev som min egen familj, den jag tyvärr inte har själv. En extremt smärtsam förlust som jag kämpar med varje dag, har aldrig mått såhär dåligt i hela mitt liv, jag har dödsångest och tappat livslusten utan honom. Men jag tänker inte ge upp utan kämpa på en dag i taget, men det är enormt ensamt å tomt utan honom, har aldrig älskat nån i närheten så mycket som jag älskar honom. Jag lever typ inte bara försöker överleva nu sen juli, allt är så overkligt och plågsamt utan honom. Varje natt drömmer jag mardrömmar om honom sen tre månader, och vaknar kallsvettig och med hjärtklappning, varje dag vaken är en mardröm. Jag äter och sover dåligt och gråtit varje dag i tre månader. Men jag försöker kämpa och ta mig igenom det, känner mig så svag men alla säger att jag är så stark. Att förlora honom va det värsta som kunde hända mig, nu är jag helt förkrossad förtvivlad ensam och vilsen. Plus att jag i år också förlorade mitt jobb som jag trivdes med, ett halvår sen. Har bara otur i år, värsta året i hela mitt liv. ´Förra året va det bästa nånsin, då jag va lycklig kär och hade jobb å kollegor, men sen rasade och kraschade allt nu i sommar. Sommaren för mig är helt svart och som en dimma, jag åt inget, sov inget grät bara å va i djup sorg, mår inte bättre nu men jag lever iaf fortfarande. Hoppas du kan må bättre snart och jag känner och lider med dig massor, jag kan ha fel men det känns som ni ska skilja er eller separera, men hoppas ni kan fortsätta kämpa tillsammans och att kärleken övervinner alla problem, hoppas ni kan lösa det och må bättre snart. Ni är helt underbara, har alltid avundats er ert förhållande och er familj. Jag hade en partner som jag älskade, planerade med, såg fram emot livet med å ville starta familj å skaffa barn med, för första gången i hela mitt liv, men han vill bara va vänner nu, inte ett par. Det tog så hårt på mig att han inte ville eller orkade kämpa för mig eller oss, det krossade mig totalt att han inte älskade mig lika mycket som jag älskade honom. Hoppas ni kan ordna upp era problem och att ni älskar varann tillräckligt mycket för att inte ge upp som min kille gjorde om mig och oss, Förlåt för lång text men ville dela med mig, om ni kanske går igenom liknande ller någon annan som läser din blogg. Jag känner mej extremt ensam och deprimerad och sorgsen, med enormt mycket separationsångest, känns som jag förlorat min livspartner och mening med livet, jag har ingen livslust kvar. Men jag vägrar ge upp att leva, jag vill inte dö. Jag vill bara sluta lida, men man måste genomlida allt, det går tyvärr inte påskynda eller hoppa över lidandet. Ta inte varann för givet, se allt som är positivt med varann och er relation, och kämpa för varandra! Så ni slipper gå igenom det jag går igenom nu. Hoppas ni kan fixa detta, ni är underbara hela familjen! Men jag vill ge dig massa kärlek, empati och styrka. Kram! <3 <3

    1. gabriellajoss
      gabriellajoss

      Åh jag förstår det 🙁 herregud, önskar jag kunde ta din smärta ifrån dig.. <3 men tiden kommer att göra det enklare även om det inte känns så just nu. Tack för att du delade med dig till mig och jag skickar en STOR peppkram till dig. All kärlek <3 allt kommer bli bra. <3

  3. Sofi

    Skriv för att du alltid skrivit och mår bra av det, publicera bara det du vill och orkar med! Jag vet att det här är ditt jobb, och jag kan bara föreställa mig hur motigt och jobbigt det måste kännas i en sån här livsfas – att vilja fortsätta dela med sig, sköta sitt jobb h samtidigt få vara en privat individ med eget att tänka på. Du har all rätt att totalt slut uppdatera på sociala medier, du har MÅNGA trogna följare som kommer fortsätta att kika in, vänta på att du ska vara redo och som bara kommer hoppas att du mår bra. Vi känner inte varandra så det är så svårt att stötta… Men hoppas att du känner att du har full respekt i hur du än hanterar allt, det är ditt liv ❤️ kramar, och kom ihåg att det som sker sker och oavsett vad så kommer ni lära er av det och få någonting positivt ur det

  4. Maria

    Jag vet inte va som hänt el va som pågår alls som gör att du mår skit, men all kärlek till dig iaf! Stora kramar! 🖤🖤🖤🖤🖤🖤🖤🖤

  5. Karin

    Hej! Usch, jag tycker så synd om dig. Så jobbigt! Själv tvivlar jag på att jag orkar fortsätta någon längre tid med sambon. Jag drömmer om ett singelliv, där jag slipper känna mig nedtryckt. Samtidigt har vi och har haft mycket fint tillsammans under våra nio år som par och vi hjälps åt med vår underbara son på tre år. Jag vet varken ut eller in. Sambon anstränger sig för att jag ska må bättre, men jag känner det som att min kärlek har dött och aldrig kommer komma tillbaka. Jag tänker att jag måste kämpa mer samtidigt som jag tittar efter lediga lägenheter på Hemnet. Hjälp!

    1. gabriellajoss
      gabriellajoss

      Förstår helt!! <3 <3 det är så svårt att veta vad som är rätt och speciellt när man har barn med i bilden. Hoppas verkligen att det löser sig på bästa vis för er, kram <3

  6. M

    Jag känner så igen mig i det du skriver. Jag har själv en tuff period med min man som jag träffade i gymnasiet. Nybyggt hus och två små barn och knappt någon avlastning. Jag hoppas och tror att vi går mot lite ljusare tid. Det tär på relationen att ha för mycket igång samtidigt. Skickar över lite styrkekramar till dig och hoppas ni klarar er ur er kris. ❤️

  7. S

    Stor kram till hela din familj Gabriella ❤️
    Det är en period och vad som än händer så kommer det inte att kännas likadant om några månader! Glöm inte det i allt det tuffa.

  8. Emma H

    Meningen där du skriver att ni båda åtminstone vill åt samma håll gav mig gåshud och jag sa tyst för mig själv “YES! KOM IGEN NI FIXAR DETTA!” Jag önskar dig i alla fall en härlig helg i Stockholm och att du bland allt ändå hittar dig själv och att du känner dig bekväm. Njut av livet, med alla dessa berg! Stor kram! <3

  9. Sandra Mårtensson

    Den här tiden förra året mådde jag så sjuuuuuukt dåligt för att jag och min pojkvän tänkte gå ifrån varandra. Hade en klump i magen och tryck överbröstet, det nästan kändes som att det var något som “sipprade i hjärtat” och när jag fokuserade på det så hugg det till. Det gjorde på riktigt så sjukt ont i hela mig och jag vet inte om jag andades riktigt (från magen) jag tror fan jag bara andades högt uppe i halsen och försökte ha kroppen på paus för att det skulle göra mindre ont?. Levde i mina tankar och det enda jag pratade om var hur det skulle bli, inte hur det faktiskt var och bara drog. För man kan ju inte bara sticka med barnen, sånt gör man ju inte. Och så satt man hemma eller hos kompisar och grät,fick panik och helt ärligt vad kärlek kan göra fruktansvärt ont. Önskar inte ens min värsta fiende det jag fick uppleva.

    En dag tog vi av oss ringarna och la dom i nattduksbordet, men jag kunde stå och titta på min ring då och då och visualisera att den satt på ringfingret igen och att allt blev bra. Jag pysslade lite hemma, la upp en plan med barnen och fortsatte som “vanligt” egentligen mitt i all sorg. Men jag kunde inte riktigt säga allt jag kände rakt ut, för det var som att jag helt enkelt inte ville höra mig själv säga att jag insett sanningen. Till min pojkvän var jag försiktig med vad jag sa (inte pga honom egentligen) för jag ville inte uppfattas som manipulativ inför hans släkt och vänner (för jag orkade helt enkelt inte att de skulle tror att jag styrde honom på något sätt), så himla svårt att förklara, men ja jag ville inte att någon skulle kunna baktala mig så det blev så himla fel det där. Naturligtvis måste vi kunna prata? men så har jag en svärmor utan dess like så det var nog henne jag passade mig för.

    Så en dag valde jag att inte komma hem. För man kan visst bara dra och det gjorde jag. Jag åkte iväg med båda barnen och så fick han vara hemma själv. Som sagt så himla svårt att förklara men jag packade in ungarna i bilen och sov hos en kompis. Alla kan inte göra så men JAG gjorde så.

    Kommer sedan hem och bara skötte mitt och så skötte han sitt, även fast ungarna fanns där. Struntade fullständigt i “vems tur det var” jag la fokus på mig själv och barnen UTAN hans hjälp., för så blir det ju ändå när vi separerat- så fuck it liksom. Men jag tänkte fortfarande jätte-mycket på allt och var sjukt ledsen. Men jag hade väl börjat agera mera.

    Sedan hände något som jag aldrig kommer att glömma. Helt “plötsligt” var allting bra igen. Kan inte förklara det heller men allt bara.. var så himla bra. Jag mådde bra med mina barn. och jag mådde bra med min man. Sedan efter två veckor så frågade han om jag tänkt lämna honom för han klarade inte av ett liv utan mig och när det gått tre veckor hade vi ringarna på oss igen. Jag blev JÄTTE-GLAD (för det var ju det jag ville men samtidigt hade jag varit så jävla ledsen och kände bara ÅH HAR JAG GÅTT IGENOM ALLT DETTA JOBBIGA I ONÖGAN? och TÄNK OM DET BLIR SÅHÄR IGEN? Men redan där och då fick man bestämma sig för att släppa allt för annars blir det bara fel.

    Nu ett år senare sitter jag här och vi har precis (denna månad )firat vi våran 7-års dag och vi har köpt ett hus tillsammans! För ett år sedan tittade jag på min ring på nattduksbordet och önskade att den satt på fingret- och idag gör den det. Och istället för att tänka, så bara GÖR jag. Vi är vi utan att ha förlorat våra jag! Och jag har vuxit och jag är starkare än någonsin. Jag är förstås “beredd” på att saker kan hända men “eftersom det som inte dödar en gör en starkare” så går jag inte runt och oroar mig – jag bara lever. Jag är införstådd med vad som kan hända förstås men jag vill inte ödsla tid på sådan negativ energi- utan jag vill istället vara beredd på att ha en mysig familjekväll, resa, umgås, springa, leka, skratta, fixa barnvakt ibland och bara vara vi och helt enkelt redo att tillåta mig själv ha det så himla bra.

    Självklart är livet inte såhär hela tiden och jag har jobbiga dagar och ibland kan jag tänka tillbaka på vår dåliga höst 2018 när jag läser sådana här inlägg, för jag är inte naiv liksom, men ja händer det så händer det och då har jag i alla fall varit glad! Vill inte låta dö-positiv men livet kan vara bra med-precis som det kan vara dåligt. Ibland kan det vara kul att läsa även om man hellre läser om folk som ÄR i samma situation just nu.

    Jag vill inte vara någon som peppar dig åt varken det ena eller det andra hållet- men oavsett hur det blir så kommer du vara så sjukt MYCKET starkare. Och du är redan stark-det är din styrka som gör dig så vacker<3

    1. gabriellajoss
      gabriellajoss

      Fint du skrivit <3 och vad snällt att du delade med dig av er historia. Jätteintressant att läsa och vad mycket som kan hända på ett år!! Skickar största kramen till dig och tack för din vänlighet och värme! <3

  10. ❤️

    Man saknar ju dig en massa på både blogg och instagram, du är en som lyser upp & det säger jag helt utan press eller stress, ta all tid när du vill, hur du vill att göra vaad du viiill ❤️ du kan göra allting rätt och människor som hatar kommer fortfarande hitta fel, det är tyvärr människor som har behov att sänka andra för att höja sig själva, jätte tråkigt men helt orelevant för ditt liv! Vi är iallafall extremt många fler som baaara vill dig väl!! fortsätt umgås med vänner och dina barn!! du är så ung, lär känna dig själv på nytt, det är ditt liv och du är skyldig dig själv att ta vara på tiden till att göra vad du vill ❤️

    1. gabriellajoss
      gabriellajoss

      Vad du är fin, tack snälla du!! Blir så otroligt glad av dom snälla orden. STOR kram till dig och all kärlek <3

  11. Felicia

    Jag har gått igenom/och går fortfarande igenom den tuffaste tiden i mitt liv, med tankar på att bara avsluta allt och bara få slippa allt. Men EN dag i sänder, precis som en annan person precis kommenterade. Skala bort alla distraktioner, och sök stillhet där du hinner tänka och andas. Välj ett glädjeämne varje dag att fundera över och känna tacksamhet inför. Stor kram.

  12. Jennie

    Det är inte alltid lätt <3
    Någonstans så får man försöka se det som att utan dalar når vi inga toppar. Jag tvivlar inte på att du snart är tillbaka i välmående. Stor kram ❤️

  13. 💖

    Ta hand om dig ❤ En dag i sänder så blir det nog lättare så småningom. Hoppas du får en fin vistelse i Stockholm 💕 kramar!

stats