..Satt jag mest och glodde på honom när han sov istället för att få något gjort eller sova själv, haha. Idag kan jag faktiskt äta, se på TV, skrolla igenom instagram eller städa under tiden som han sover. Han är så fin så skulle kunna sitta och stirra på honom även nu! Det är något magisk med att ligga och lyssna på dom små andetagen och se dom olika grimaserna och rörelserna han gör. Har dock förstått att andra saker också behövs göras och att man får ta den tid som finns för att hinna med allt 😉
..Låg fokus på att lära sig hans behov och signaler. Nu känner både jag och F till hans olika ljud och läten för hunger, blöjbyte, trötthet, magont osv.
..Var jag rädd att han inte skulle gå upp ordentligt i vikt eller växa som han skulle. Kommer ihåg att jag till och med började gråta en gång under dom första dagarna för att jag var orolig (hej, hej hormoner, haha). Nu är han en liten knubbis med rejäla kinder och har växt runt 10 cm sedan han kom ut. Vi ska till BVC imorgon så kan återkomma med exakta siffror på hans tillväxt då. Det är häftigt att han har blivit så stor på bara sju veckor.
..Lever man verkligen i en bubbla och bryr sig inte om något annat än sitt nyfödda barn.  Att glömma bort att borsta tänderna eller komma på under kvällen att man inte har ätit på hela dagen var liksom standard precis i början. Idag kommer jag faktiskt ihåg att äta OCH försöker hinna med att borsta tänderna, hehe.
..Var jag konstant rätt att skada honom. Behandlade honom som om han vore ett äggskal typ.. Självklart är jag försiktig även nu men är lite mer medveten om att han faktiskt inte går sönder för minsta lilla. Precis som dom sa på BB så är bebisar inte gjorda av porslin, haha.
..Hann vi knappt se varandra i ögonen. Kommer ihåg att jag och F konstaterade efter ungefär en vecka med mini att vi knappt pratat ”ordentligt” på flera dagar. Eller ja, pratat hade vi ju – men bara om hur fin och overkligt underbar Jason var.  Vi var så så otroligt fascinerade av vår nya familjemedlem och hade bara ögon för honom. Lite så är det även idag, men vi försöker få vår lilla tid ihop när han sover.
..Gick jag runt och väntade på sömnlösa nätter. Jason har sovit hela nätterna från dag ett (med undantag från andra natten på BB då han vrålade helt galet på grund av att tarmarna precis hade kommit igång och han hade ont i magen). Idag går jag fortfarande runt och väntar på allt det där med sömnbrist och njuter så länge jag får sova nätterna igenom. Man vet ju aldrig om och när det kan vända.
..Insåg jag att mitt hjärta numera sitter utanpå kroppen. Den känslan har jag ju även idag, sju veckor senare och lär ha resten av livet också. Det är en mäktig grej att vara förälder. Äkta kärlek och lycka. Går inte att beskriva med ord.

F fotade mig när jag skulle lägga iordning håret, haha. Kommer aldrig glömma dagen som dessa bilder togs. Bara någon dag efter att vi hade kommit hem från BB och vi skulle ut på vår första tur i butiker för att inhandla lite nödvändigheter. Man var stolt som en tupp när man gick runt där med sin lilla snutt.